Medan luktsnuset kunde användas av både kvinnor och män blir munsnuset ett typiskt manligt njutningsmedel. När bruket av luktsnus minskar under tidigt 1800-tal börjar istället överklassens kvinnor sysselsätta sig med att kombinera socker och kaffe. Överklassens män går istället över till att röka cigarr och pipa. De arbetande männen däremot börjar bruka munsnus.
Innan munsnuset var pipan och tuggtobaken den manliga allmogens vardagslyx. Men under det tidiga 1800-talet börjar istället munsnuset öka i popularitet. Det kan ha att göra med ändrade levnadsförhållanden och arbetsvillkor för majoriteten av de svenska männen. I ett samhälle där man lever på landsbygden och är herre över den egna arbetstiden bestämmer man själv när, var och hur man tar paus. Då är pipan och tuggtobaken självklara njutningsmedel. När jordbruket inte längre kan erbjuda arbetstillfällen söker sig många till städerna och de nya industrierna för att hitta arbete. Snuset blir en vardagslyx för arbetarklassens män i ett annars ganska strävsamt liv. Den stora fördelen med snuset är inte bara att det kan avnjutas under arbetets gång - det är också billigt.
Snuset inhandlas i olika pappersförpackningar som strut eller kardus och läggs sedan över i den egna dosan. Gemene man tillverkar oftast sin egen dosa av enkelt material och man lägger ner mycket omsorg på dess utförande. Dosorna får gärna uttrycka något om ägarens personlighet, intressen eller yrke. När man träffar på någon och presenterar sig eller bara hälsar är det brukligt att sträcka fram sin dosa och bjuda på en pris snus. Ordet ”pris” kommer från franskan och betyder tagit.
Den industriella revolutionen tar fart i Sverige under senare delen av 1800-talet och förändrar människors levnadsvillkor och sociala strukturer. Under hela 1800-talet växer Sveriges befolkning stadigt och många människor tar sig till städerna för att hitta arbete. Man lämnar en vardag med självhushållning för att bli beroende av att kunna köpa vardagsprodukter och bruksföremål. Tidigare hade man gjort sitt eget snus efter tycke och smak – nu blir man tvungen att köpa snuset i den lokala tobaksboden.
I industrialismens tidevarv träffar snusfabrikanterna helt rätt i tiden. Målgruppen, arbetarklassens män, växer ständigt och efterfrågan ökar under hela 1800-talet. Munsnuset är en succé och det mesta av den svenska tobaksskörden går till snus. Det är till en början svårt att transportera snuset till andra orter, snuset är en färskvara och därför uppstår lokala marknader. Först när järnvägsnätet byggs ut och tillverkningsprocessen förändras, blir det möjligt att sälja snus i hela landet.
Många är de som prövar lyckan med snustillverkning:
Hudiksvall: Frisk & Co
Firman Frisk & Co startar 1818 i liten skala, men utvecklas till en av de större när företaget köps upp av firman W:m Hellgren & Co i Stockholm. "Friskens snus" är ett känt begrepp i Norrland, kända snussorter är Norrlandssnus, Ögonsnus samt Stjärnsnus.
Norrköping: Petter Swartz
Bröderna Olof och Petter Swartz får 1753 tillstånd att tillverka snus. De går snart skilda vägar men Petter fortsätter att göra snus. Under senare delen av 1800-talet är firman en av de största snustillverkarna i Sverige. Kända snussorter är Gröna Lacket och Röda Lacket.
Jönköping: Dahlgren & Westman
Handlare N M Dahlgren får 1812 tillstånd att driva snusfabrik. Han överlämnar sen rättigheterna till sin son Fredrik Ferdinand och handelsbokhållaren Gustaf Westman. Under namnet Dahlgren & Westman utvecklas firman till en av landets större. Kända snussorter är Jönköpingssnus och Virginiasnus.
Karlshamn: P A Dahl
I Karlshamn finns som mest inte mindre än 44 tobaksfabriker. Flera av dem tillverkar snus. En av de största är firman P A Dahls, grundad 1798. En populär snussort är naturligtvis Karlshamnssnus.
Stockholm: Jac Fr Ljunglöfs Tobaksfabrik
Den störste snustillverkaren i Europa vid 1900-talets början är firman Jac Fr Ljunglöfs Tobaksfabrik som börjar med snustillverkning 1822. Företaget revolutionerar tillverkningsmetoderna, ser över distributionen och inför fasta priser samt kvalitetsgaranti på sitt snus. Ljunglöfs största varumärke är Ljunglöfs No 1. Bland övriga snussorter finns Grovt Rappé och Fin Virginia Carotte.
Stockholm: W:m Hellgren & Co
Firman grundas 1840 och blir såsmåningom den största fabriken i landet. Företaget köper upp många tobaksföretag och blir en hård konkurrent till Ljunglöf. Firman tillverkar bland annat Gotlands Rapé, Ankarsnus samt Grovsnus.
Göteborg: J. A. Boman & Co
Firman grundas 1847 av Jacob Körner. Två år senare blir Johan Adolf Boman delägare. Bomans son Gustaf övertar sedan firman. Mest kända snussorter är Ögonsnus, Grofsikt, och Generalsnus.
1900-talet blir en händelserik tid för snusets historia. Efter att ha blivit en omfattande industri under 1800-talet blir hela tobaksindustrin monopoliserad 1915. 1938 öppnar föregångaren till Snus- och Tändsticksmuseum på Södermalm: Tobaksmopolets egna personalmuseum 'Tobaksmuseum'. Läs mer om snuset under 1900-talet här.
#snusikardus #kardus #snusfabrik #snusfabrikanter
