Hoppa till innehåll

snusfabrikanter och snusfabriker

Omkring 1800 seglar munsnuset (fuktigt snus som läggs in mellan tandraden och läppen) upp som en favorit bland tobakskonsumenterna. Det är inte bara formen som byter skepnad utan även den sociala tillhörigheten – när snuset flyttas från näsa till mun blir det folkligt att snusa.

Detta snus blir snabbt populärt men medan luktsnuset kunde användas av både män och kvinnor är munsnuset ett typiskt manligt njutningsmedel. Innan munsnuset är pipan och tuggtobaken den manliga allmogens vardagslyx.

Munsnuset ökar i popularitet under det tidiga 1800-talet. Det kan ha att göra med ändrade levnadsförhållanden och arbetsvillkor för majoriteten av de svenska männen. I ett samhälle där man lever på landsbygden och är herre över den egna arbetstiden bestämmer man själv när, var och hur man tar paus. Då är pipan och tuggtobaken självklara njutningsmedel. När jordbruket inte längre kan erbjuda arbetstillfällen söker sig många till städerna och de nya industrierna för att hitta arbete. Snuset blir en vardagslyx för arbetarklassens män i ett annars ganska strävsamt liv. Den stora fördelen med snuset är inte bara att det kan avnjutas under arbetets gång - det är också billigt.

Snuset inhandlas i olika pappersförpackningar som strut eller kardus och läggs sedan över i den egna dosan. Gemene man tillverkar oftast sin egen dosa av enkelt material och man lägger ner mycket omsorg på dess utförande. Dosorna får gärna uttrycka något om ägarens personlighet, intressen eller yrke. När man träffar på någon och presenterar sig eller bara hälsar är det brukligt att sträcka fram sin dosa och bjuda på en pris snus. Ordet ”pris” kommer från franskan och betyder tagit.

Den industriella revolutionen tar fart i Sverige under senare delen av 1800-talet och förändrar människors levnadsvillkor och sociala strukturer. Under hela 1800-talet växer Sveriges befolkning stadigt och många människor tar sig till städerna för att hitta arbete. Man lämnar en vardag med självhushållning för att bli beroende av att kunna köpa vardagsprodukter och bruksföremål. Tidigare hade man gjort sitt eget snus efter tycke och smak – nu blir man tvungen att köpa snuset i den lokala tobaksboden.

I industrialismens tidevarv träffar snusfabrikanterna helt rätt i tiden. Målgruppen, arbetarklassens män, växer ständigt och efterfrågan ökar under hela 1800-talet. Munsnuset är en succé och det mesta av den svenska tobaksskörden går till snus. Det är till en början svårt att transportera snuset till andra orter, snuset är en färskvara och därför uppstår lokala marknader. Först när järnvägsnätet byggs ut och tillverkningsprocessen förändras, blir det möjligt att sälja sitt snus i hela landet.


Många är de som prövar lyckan med snustillverkning:

Hudiksvall: Frisk & Co
Firman Frisk & Co startar 1818 i liten skala, men utvecklas till en av de större när företaget köps upp av firman W:m Hellgren & Co i Stockholm. "Friskens snus" är ett känt begrepp i Norrland, kända snussorter är Norrlandssnus, Ögonsnus samt Stjärnsnus.

Norrköping: Petter Swartz
Bröderna Olof och Petter Swartz får 1753 tillstånd att tillverka snus. De går snart skilda vägar men Petter fortsätter att göra snus. Under senare delen av 1800-talet är firman en av de största snustillverkarna i Sverige. Kända snussorter är Gröna Lacket och Röda Lacket.

Jönköping: Dahlgren & Westman
Handlare N M Dahlgren får 1812 tillstånd att driva snusfabrik. Han överlämnar sen rättigheterna till sin son Fredrik Ferdinand och handelsbokhållaren Gustaf Westman. Under namnet Dahlgren & Westman utvecklas firman till en av landets större. Kända snussorter är Jönköpingssnus och Virginiasnus.

Karlshamn: P A Dahl
I Karlshamn finns som mest inte mindre än 44 tobaksfabriker. Flera av dem tillverkar snus. En av de största är firman P A Dahls, grundad 1798. En populär snussort är naturligtvis Karlshamnssnus.

Stockholm: Jac Fr Ljunglöfs Tobaksfabrik
Den störste snustillverkaren i Europa vid 1900-talets början är firman Jacob Fredrik Ljunglöf som börjar med snustillverkning 1822. Han revolutionerar tillverkningsmetoderna, ser över distributionen och inför fasta priser samt kvalitetsgaranti på sitt snus. Ljunglöfs största varumärke är Ljunglöfs No 1. Bland övriga snussorter finns Grovt Rappé och Fin Virginia Carotte.

Stockholm: W:m Hellgren & Co
Firman grundad 1840, är en av de största i landet. Hellgren köper upp många tobaksföretag och är en hård konkurrent till Ljunglöf. Firman tillverkar bland annat Gotlands Rapé, Ankarsnus samt Grovsnus.

Göteborg: J. A. Boman & Co
Firman grundas 1847 av Jacob Körner. Två år senare blir Johan Adolf Bohman delägare. Bohmans son Gustaf övertar sedan firman. Mest kända snussorter är Ögonsnus, Grofsikt, och Generalsnus.