Fabrikörer och fabriker

Många försöker sig på tändstickstillverkning under 1800-talet. Det är en verksamhet som inte kräver stora investeringar för att komma igång och delar av tillverkningen sker länge för hand i arbetarnas hem. Ofta är det framförallt kvinnor och barn som utför jobbet.

Tändstickan är en produkt som alla behöver och de flesta har råd med. Under den här perioden flyttar många människor från landsbygden in till städerna och när förbrukningen av gas, paraffin, karbid och petroleum ökar i samband med matlagning, uppvärmning och belysning ökar också efterfrågan på tändmedel.
Det kommersiella genombrottet för säkerhetständstickan kommer på 1870-talet när en omfattande mekanisering genomförs. Först då blir säkerhetständstickan en massprodukt med hög kvalitet till lågt pris.

Vulcan i Tidaholm
År 1868 bildas Tändsticksfabriks AB Vulcan i Tidaholm av grosshandlare Charles E Bratt i samarbete med baron Hans Henrik von Essen (vars favorithingst hette just Vulcan). I början av 1900-talet går företaget ihop med Jönköpings Tändsticksfabrik och det nya företaget AB Jönköping-Vulcan Tändsticksaktiebolag blir världens största tändsticksfabrik med 1 600 anställda. Två miljoner askar tillverkas per dag och det mesta går på export.

Svenska Tändsticks AB
Under första världskriget har den svenska tändsticksindustrin krympt ihop till två stora företag: AB Jönköpings- Vulcans Tändsticksaktiebolag samt AB Förenade Tändsticksfabriker. AB Förenade Tändsticksfabriker leds av Ivar Kreuger, som också tar initiativet till en sammanslagning av de två företagen. Hösten 1917 bildas Svenska Tändsticks Aktiebolaget (STAB), med Ivar Kreuger som vd. Efter sammanslagningen expanderar STAB kraftigt internationellt och blir ensam eller dominerande ägare till tändsticksföretag i 33 länder. Börskraschen på Wall Street i New York och Ivar Kreugers dramatiska dödsfall får stora konsekvenser för STAB. Företagen försätts i konkurs - men överlever mot alla odds.