Möt vår nya antikvarie, Charlotta Dahlén

Charlotta Dahlén började jobba i föremålsmagasinet som antikvarie tidigare detta år, och nu får även ni chansen att lära känna henne bättre i denna intervju.

Charlotta, som är 32 år gammal och kommer från Stockholm, har alltid varit intresserad av kultur och historia, och berättar att det intresset föddes redan under barndomen, där helgnöjena med hennes familj ofta innehöll olika museibesök runt om i landet.

"Intresset för kultur ledde mig till en kulturvetenskaplig utbildning och en masterexamen i etnologi med kulturhistorisk inriktning från Stockholms universitet. År 2016 började jag arbeta som antikvarie och senare även museipedagog på Sörmlands museum, innan jag i februari 2023 hittade till min nuvarande tjänst och till det fantastiska gänget på Snus- och Tändsticksmuseum" - säger Charlotta.

Som antikvarie ansvarar Charlotta för att förvalta och tillgängliggöra Swedish Match samling med tobaksrelaterade föremål. Det kan bland annat handla om att registrera föremål och fotografier och göra dessa synliga både på fysiska platser och i digitala kanaler.

"Jag arbetar också i nära samarbete med Snus- och Tändsticksmuseums publika verksamhet. Till exempel i utställningsprojekt och som guide." berättar hon.

Vi undrar ⁃ vad är mest spännande med våra samlingar?

"Det är en varierande samling som innehåller allt ifrån stora tunga maskiner till pyttesmå dosor, tändstickor och etiketter. Mest spännande är nog föremålen och fotografierna kopplade till snus. Tobakshistoria och tobaksprodukter finns ju världen över, men snuset som vi känner det idag och dess historia är unikt för Sverige." - Charlotta

Har du redan fått något favoritobjekt?

Det finns många spännande och annorlunda föremål i samlingen. En favorit är denna snus-inspirerade lampa:

Ett av Charlottas favoritföremål ur samlingarna - en cylinderformad lampa som ser ut som en stapel snusdosor.

Jobbet på museet - Hur ser du på möjligheten att vara på plats ibland? Vad kan det tillföra?

"Det är en stor fördel att få möjlighet att jobba i nära samarbete med museet. Museet är den plats där föremålen i samlingen kan sättas i en tydlig kontext, både fysisk och digitalt. Att vara på plats och arbeta i museet är även ett bra sätt för mig att lära mig mer om snus- och tändstickshistoria från kunniga personer, både museets anställda och museibesökare." säger hon.

Vi undrar även varför Charlotta tycker att det är av betydelse att förvalta vårt förflutna och hur detta ska göras på bästa sätt.

"Det finns såklart många anledningar till att det är viktigt, en anledning är att kunskap och förståelse för det förflutna ger oss människor möjlighet att bättre förstå vår samtid. En del i detta arbete är såklart att ta hand om de historiska föremålen så att de klarar sig för framtida generationer, men minst lika viktigt är också att en intresserad allmänheten kan uppleva det kulturhistoriska material som finns bevarade hos museum, arkiv och andra kulturaktörer. Att värna om dessa institutioner blir därför extra viktigt."

Intervju av Emelie Conrad med Charlotta Dalén

#antikvarie #samlingar #museisamling #snusochtändsticksmuseum #arkiv

"Ivar - Musikalen är en nyskriven musikal om Ivar Kreuger - tändstickskungen från Kalmar. Berättelsen om den karismatiska miljardären som förtrollade en hel värld. Om hans mytomspunna liv, passionerade kärleksaffärer och dramatiska död. En historia som aldrig slutar att fascinera."

Inräknat med genrepen så har över 4000 besökare sett Ivar - Musikalen som hade premiär den 16 september förra året. Det är en magisk berättelse vilken förde Ivar Kreuger in i ljuset igen.

Men Vem var Tändstickskungen? En vanlig civilingenjör och finansman? Ivar Kreuger, var mer än så, han var mannen bakom en multinationell industri- och finanskoncern, men även en orsaken bakom att många människors liv blev ruinerade i och med hans död vilken kom att framsaka den så kallade Kreugerkraschen.

Vi ville veta mer om musikalen om vår kära Krueger, vars historia såklart är så viktig för ett museum som oss, och räckte därför ut handen till en av skådespelarna i musikalen; Fanny Reje Franzén, och Michael Ländin, musikalens kompositör och produktionsledare. Och båda ställde gärna upp för intervju. Följ med och lär känna två av personerna bakom musikalen, få insikter kring hur Ivars liv målas upp i dans och musik, och hur intriger och mystik kring legenden kom fram i ljuset på scenen i Kalmar.

Intervju med Michael Ländin - upphovsman och kompositör till Ivar - Musikalen

Vill du berätta lite kort om musikalen?
Musikalen handlar om Ivar Kreuger, en av dåtidens rikaste män som föddes 1880 i Kalmar. Han var svensk företagsledare och finansman, känd som grundare av Kreugerkoncernen. Hans förmögenhet 1929 uppskattas till 1000 miljarder i dagens penningvärde. Det skulle i dag placerat honom mellan grundarna av Facebook och Google på Forbes lista av världens rikaste. Musikalen skildrar hans uppgång och fall.

Har var det att skriva musiken? Fanns det något speciellt ur Ivars liv som inspirerade? Du är inte bara kompositören bakom, utan även initiativtagare till musikalen. Hur kommer det sig att du ville skriva en musikal om Ivar?

Jag hade läst en bok om Ivar Kreuger och skrivit en ny låt ”Somnar Ensam” tillsammans Min vän och kollega Anders Lundquist för många år sedan. Han hade skrivit textraderna

”En gång var jag pojken ingen såg. Visste inte var min framtid låg

Nu är jag här, vid regnbågens slut med min skatt. Men du är där, jag somnar ensam varje natt”

Det slog mig när jag spelat och sjungit låten några gånger hur dessa rader passade in på Ivars liv så där och då var musikalidén född.

Ivars berättelse är storslagen, men slutar rätt tragiskt. Vilket spår har berättelsen fått i musikalen, vilken genre lutar den mest mot om du skulle behöva peka ut någon?

Vi ville att musikalen skulle vara som en Disneyfilm. Teater med sånger som samtidigt för berättelsen framåt. Man skulle skratta och gråta, känna glädje, sorg, romantik, förundran, chock och förfäran. Det är en historisk berättelse som är ganska glömd med drama, dans, musik och humor.

Har Ivars mytomspunna liv kunnat få mer klarhet i och med musikalen tror du?
Ja det tycker jag. Många har sagt att de nu förstod hela historien. Naturligtvis har vi haft konstnärlig frihet men att historien gick till ungefär som vi beskriver är inte helt fel. Kostym och scenografi har också fått höga betyg av alla recensioner. 7 av 10 i historisk riktighet skulle jag gissa totalt.

Vad tillför de musikaliska numren till pjäsen och berättandet av denna historia?
Musikalen är en känslomässig berg- och dalbana. Några exempel:

”Jag vill han kommer hem” sjunger Ivars far om Ivar när han inte tycker att Ivars bror klarar av att rädda tändsticksfabrikerna.

”Solsken” som handlar om tändsticksimperiets expansion är en glad låt i första akten som får folk att känna hopp inför framtiden.

”Vinnare” där Ivar och brodern Torsten trots motsättningar ändå arbetar tillsammans mot världsexpansion.

”Kan inte stanna här hos dig” där Ingeborg lämnar Ivar för att de aldrig är tillsammans längre på grund av alla resor

”Somnar ensam” En uppgiven och delvis psykiskt svag Ivar saknar sin livskamrat Ingeborg men även Greta Garbo.

Och avslutningsvis den episka ”En dag” där alla vännerna tar farväl av myten Ivar Kreuger.

Vad har varit roligast med projektet?
Att vara med från första början. Och se musikalen växa fram där alla gjort sin del. Fått se och känna succén som det ändå blev med bortåt 4000 teaterbesökare och fantastiska recensioner både i tidningar och av publik.

Musiken har nyligen släppts på Spotify, otroligt roligt tycker vi, hur känns det?
Jättekul! Vi släpper låtarna successivt och räknar med att till våren har släppt alla. En dröm vore att sätta upp musikalen i Stockholm men för det behövs en sponsor eller investerare. Vi får väl se vad framtiden har att erbjuda.

Intervju med Fanny Reje Franzén i rollen som Greta Garbo

Vill du berätta lite kort om musikalen?
Musikalen är en nyskriven musikal om Ivar Kreugers liv skriven och komposterad av Jonas…. och Michael Länden. Den berättar historian om Ivar Kreugers liv ur den fiktiva karaktären Stickans ögon. Stickan, som i produktionen spelades av Magnus Kviske, jobbar som förman på Fredriksdals tändsticksfabrik i Kalmar och för publiken genom historians upp och ned gångar med en egen personlig vinkel.

Hur berättas Ivar Kreugers historia i musikalen, vilka fler får man möta?
Musikalen berättar historien om Ivar Kreugers live från barnsben till skotten i Frankrike. Det är en berg och dalbana av historia, fyllt av glädje och segertoppar men också vemod och sorg.

Man får i musikalen följa historien genom att den återberättas av Stickan, en funktionell förman från en av tändstickas fabrikerna ägd av Kreugerfamiljen och det är genom honom som vi får se de andra karaktärerna ta plats på scen, samt viktiga tidpunkter spelas ut. Vi får se Ivar kreuger både som barn och som vuxen vilket skänker en mycket sympatisk blick på en karaktär som annars enbart kan ses i rollen som affärsman.

Vi möter även flera personer ur Kreugerfamiljen så som pappa Ernst Kreuger och lillebror Torsten Kreuger som innan Ivar tog över tändsticksfabriken innehöll rollen som fabrikör.

Vi möter Paul Toll och …. som är delaktiga kompanjoner i Ivars affärer. Samt får vi se Ivars livskamrat Ingeborg Hässler,

Och så fick jag äran att spela Greta Gustavsson, bättre känd som Greta Garbo.

Hur platsar Greta Garbo in i denna historia?
I musikalen tar Greta Garbo platsen av en nära vän till Ivar. Ivar tog roll som mecenat till Greta och gav henne kontakter till Mannekängskola och svensk filmindustri vilket hjälpte henne i början av sin karriär som skådespelare. I pjäsen så håller de platsen av två ensamvargar som känner igen sig i den andra, från vardag till karriären.

I musikalen spelar vi visserligen upp en kanske större vänskap än de faktiskt hade i verkligheten men han var med och gav start till Greta Garbos väg in i filmbranschen. Vi får chansen att se Greta från när hon precis börjat ta sig in i filmbranschen till hon står på toppen av sin egen karriär, en jätte i liknande storhet av sin industri som Ivar. Det här ger en intressant balans till deras vänskap.

Har Ivars mytomspunna liv kunnat få mer klarhet i och med musikalen tror du?
Frågan om mer klarhet har getts är svår. Jag tycker att vi gett en väldigt nyanserad bild av Ivar som människa. Många gånger då hans liv återberättas så har personen bakom en tydlig åsikt om han var en bra eller hemsk man. Men i den här musikalen fick han vara en mångsidig människa med både bra och dåliga sidor.

Inte heller var det föreställningen mål att svara på alla frågor som fanns om Ivars liv eller hans tragiska död. Vissa frågor är bättre att lämna öppna och låta publiken själv gå i väg med sin egen åsikt. Själv hoppas jag mest att pjäsen startade ett intresse hos publiken att själva söka ännu mer klarhet i frågan efter. Jag hoppas Nyfikenhet väcktes hos några av dem.

Vet du varför det just blev en musikal, och vad tillför de musikaliska numren till pjäsen och berättandet av denna historia?
Arbetet runt musikalen började i musiken. Det var Michael Ländin, kompisotör, som skrev musik och märkte att flera av verken tycktes passa in på Ivar Kreugers liv. Där i började idén att göra en musikal av de.

För mig är musikal ett fantastiskt verktyg för att berätta historier. När man jobbar med musikal som medium för att berätta än historia så säger man att man pratar tills känslorna är så stora att man måste sjunga dem och när sången inte längre räcker till då dansar man.

Vad har varit roligast med projektet?
Det här projektet har för mig varit en alldeles ny upplevelse. Jag har spelat musikal innan men det här var första gången som jag fick chansen att inte bara spela en verklig person men också få vara den första som gör rollen i den här historien. Det är något verkligen speciellt med att få jobba med nyskrivet material. Så mycket mer av arbetet blir en kollaboration av alla medlemmar i produktionen och som skådespelare får man verkligen sätta sin egen prägel på rollen.

Samtidigt så har man sådan respekt för att få spela en verklig person. Det har vart varsamt att få försöka att gestalta någon så mystiskt och fängslande som Greta Garbo. Och så har det varit för alla skådespelare. Att varsamt ta hand om dessa karaktärer som har varit verkliga människor med både det vackra och fula. Det är något fantastiskt och tragiskt med att få ta del och frammana en del av vår egna svenska historia.

När jag tackade jag till rollen hade jag ingen aning om vem Ivar Kreuger var eller kopplingarna till Kalmar. Det har varit mycket intressant att lära sig hur han och i utsträckning det tändstickas imperium som han byggde upp påverkat både min egna hemort men också Svenskhistoria i en mycket större utsträckning

Läs mer om musikalen här: https://ivar.life/all-posts/
Lyssna på musiken här: Ivar - musikalen på Spotify

Tack så mycket för att ni ville ställa upp på intervju - och tack för ni förde in Tändstickskungen in i ljuset igen.

Intervjuer av Emelie Conrad.

#IvarKreuger #ivarmusikalen #intervju #tändstickshistoria #musikal #ivar #ivar_musikalen #FannyRejeFranzén #MichaelLändin

Professor Curt Enzell – en levande legend

Det finns många olika berättelser om hur portionssnuset kom till. Enligt en av berättelserna ska vårdpersonalen på ett äldreboende i Göteborg under 1960-talet ha tröttnat på allt snusspill från de de äldre herrarna som kladdade med sitt lössnus dag ut och dag in. Därför valde de att kontakta Svenska Tobaks snusfabrik i Göteborg och be om en produkt, där snuset stoppades in i en påse likt te, vilket skulle lösa problemet med spillt snus på sänglakanen.

Att många i personalen på sjukhus och äldreboenden ofta behövde baka prillor åt äldre herrar var vanligt, och att de var trötta på det är säkert. Men att idén bara kom från deras håll stämmer faktiskt inte. Och att portionssnuset blev verklighet har vi faktiskt Curt Enzell, ingenjör, forskare och tidigare forskningschef på dåvarande Tobaksbolaget sedemera Swedish Match att tacka för.

Portionssnusets fader
Under det tidiga 60-talet visade forskningen på rökningens skadliga sidor, och Tobaksbolagets forskningschef, Curt Enzell, vart orolig. Själv var han en inbiten piprökare, tillika tedrickare. Det var i personalrummet på Tobaksbolaget det en dag hände. En sax, en tepåse, och en god idé - så var portionssnuset uppfunnet.

“Jag insåg då att jag måste sluta röka och provade då snus men fann det kladdigt, ohygieniskt och svårt att hantera i munnen under konferenser och möten då det rann och fastnade mellan tänderna.”
- Curt Enzell

Vi har Curt Enzell att tacka för portionssnuset. Efter att idén fötts i personalrummet tog det inte lång tid innan Tobaksbolagets VD, Olof ”Olle” Söderström, såg möjligheterna med Curts handgjorda 'snustepåsar' som han dagligen snusade i labbet. Men vad fick Curt för sin revolutionerande idé? En informell avtackning och en check på 3500 kr. Det är på tiden att han hyllas på riktigt. Därför ville vi räcka ut handen till Curt och hörde efter om han ville ställa upp på en intervju. Och genom snus-entusiasten och entreprenören Bengt Wiberg, som länge haft Curt som mentor och nära vän, kunde vi nå Curt med våra frågor, beundran och tacksamhet.

Curt Enzell. Foto: Bengt Wiberg.

Curt Enzell – faktaruta

Namn: Curt Rickard Enzell
Ålder: 93 år (2022)
Bor: Bostadsrätt på Östermalm och Slite på Gotland.
Familj: Sambo med Meg Tiveus, styrelseproffs med 18 år i Swedish Match styrelse (1998-2017), tidigare VD för Svenska Spel m.m. Curt har två egna barn och två barnbarn.
Utbildning: Civilingenjör KTH, Teknologie doktor i organisk kemi, Docent och professor.
Favoritsyssla: Golf, huset vid havet på Gotland, umgås med vänner.
Favoritmat: Stekt oxfilé.
Favoritsnus: Jag snusade från 1967 tills för 10-15 år sedan. Snusade då Tre Ankare och andra sorter.

INTERVJU MED CURT ENZELL
Förutom att ta reda på mer om vad som var fröet till portionspåsarna ville vi även veta mer om mannen bakom uppfinningen. Vi bad därför Curt berätta om sig själv.

Vill du berätta lite kort om dig själv och din uppväxt?
“Mina föräldrar var egenföretagare. Min far var målarmästare och hade endast 6-årig folkskoleutbildning. Min mor hade två egna företag i tvätteribranschen. Jag växte upp på Östermalmsgatan 3. Gick i skolan på Norra och Östra real och sedermera Teknis (KTH).”

Är du, eller har du varit en snusare?
Till mitten av 1967 en inbiten piprökare tills jag började läsa all alarmerande forskning om rökningens skadeverkningar och insåg att jag måste sluta röka. Jag snusade därför ”påssnus” ända fram till runt 2010. Det var ”besvärande svårt att sluta snusa, men jag kände på ålderns höst att jag liksom vuxit ifrån vanan och har sedan dess inte snusat eller använt någon nikotinprodukt alls. När jag slutade snusa, ‘påsade’ jag fortfarande mitt snus själv

Du började jobba på Tobaksbolaget 1964 efter att du genom stipendium varit på Nya Zeeland i två år och arbetat efter dina studier. Vad var din tjänst där och senare på Swedish Match?  
“Jag disputerade på KTH 1962. Tobaksbolaget erbjöd mig direkt en anställning för att starta upp ett forskningslabb, men det blev istället Nya Zeeland då jag fick ett ”Senior researcher fellowship” i två år av den Nya Zeeländska staten. Man har i alla år endast delat ut två sådana forskarpositioner per år. 1964 blev jag återigen uppraggad av Tobaksbolaget och fick starta Tobaksbolagets allra första forskningsavdelning som bolagets forskningschef. Jag fick ca fyra anställda i starten. Efter några få år var vi ca 12 anställda som jag hade fullt ansvar för. Att jag genom åren blivit författare och medförfattare till över 700 vetenskapliga publikationer beror på att vi forskade både brett och djupt. Jag och min forskningsavdelning kom så i kontakt med forskare från alla världens länder, och ofta behövde de vår hjälp. Därav så många avhandlingar med mig som medförfattare på olika vis.”

Vad var det som lockade med jobbet på Tobaksbolaget?
“Forskning kring rökning, aromer och nikotinprodukter var inte så stort utvecklat när jag började och det var därför en forskares dröm att få bryta ny kunskap kring produkter med nästan en miljard konsumenter.”

Hur länge arbetade du på Tobaksbolaget (nuvarande Swedish Match)?
“Jag arbetade på Swedish Match fram till min 64-årsdag 1995 dvs. i 31 år, och gick i pension året efter, dock var jag en väldigt aktiv pensionär.”

Kan du berätta vad du gjorde på Tobaksbolaget innan projektet med portionssnus drog igång?
“Jag forskade kring aromatisering av tobaksprodukter och allt möjligt. Jag är extra stolt över att ha fostrat flertalet personer till att sedermera bli professorer och docenter under mitt mentorskap. Man kan också skämtsamt säga att vår forskning syftade till att ”hålla rökarna vid liv” med forskning kring skadligt innehåll i tobak, cigarrettfilter teknik mm. Redan innan jag började på Tobaksbolaget forskade jag kring naturprodukter, dofter och smaker. Som forskningschef på Tobaksbolaget tittade jag på tillsatsämnen i snuset, tobaksinnehållet i sig självt (det finns hundratals tobakssorter ute i världen och dess kemi skiljer sig åt och hur aromatiseringen skiljde sig åt när tobaken maldes ner till att bli snus och cigaretter.)”

Berätta om vad som var fröet till din briljanta idé - portionssnuset?
“Jag var till mitten av 1967 en inbiten piprökare tills de första alarmerande rapporterna började komma från framför allt USA och Europa kring rökningens skadeverkningar. Jag insåg då att jag måste sluta röka och provade då snus men fann det kladdigt, ohygieniskt och svårt att hantera i munnen under konferenser och möten då det rann och fastnade mellan tänderna.

Eftersom jag sen ungdomen är en notorisk te-älskare och Tobaksbolaget tillhandahöll gratis te i fikarummet fick jag en idé. Jag tömde en tepåse på sitt innehåll och klippte till den tomma påsen, fyllde den mindre tillklippta påsen med lössnus och rullade sedan ihop den igen och fann att både smak och nikotinupplevelse fungerade. På det sättet kunde jag njuta av snuset utan kladd och kunde därför slänga mina pipor och rökningen för gott.

Tobaksbolagets VD, Olof ”Olle” Söderström, besökte mig ofta på labbet och fascinerades av hur jag stoppade snuset i tepåsar som var handgjorda på plats och ställe. Olle var jurist och inte det minsta teknikkunnig men han hade en bra känsla för affärer och vad som skulle kunna vara bra idéer kommersiellt. Han ville dock inte sätta en professor (jag) på ett så enkelt uppdrag som att utveckla tekniken och uppfinna maskiner för att paketera portionsprodukter så han tillsatte en nyutexaminerad civilingenjör från KTH som hette Tommy Ringberger. Tommy stationerades i Göteborg och fick ta över hela påssnusprojektet. En egen forskningsgrupp för portionssnus bildades därmed i Göteborg. Olle Söderström hedrade mig med en gratifikation för att ha kommit på påssnus idén i form av en informell avtackning och en check på 3500 kronor. Det var inte så mycket pengar ens på den tiden, men ärofullt var det hur som helst.”

Två urklipp från Svenska Dagbladet 1967

Hur lång tid tog det innan den portion som liknar/är den vi har idag skapades? Och hur togs det emot av omvärlden?
“Från att Tobaksbolagets VD Olle Söderberg fascinerats av att se mig snusa deras produkter i påse tills att se resultatet likna vad vi har idag på marknaden tog det ca 10 år. Svenska Dagbladet skrev redan 1967 en artikel om min uppfinning. När det första fabrikstillverkade portionssnuset kom ut på marknaden 1973 (Smokeless) skrev alla Sveriges tidningar om det hela. Många artiklar och även ”Rit-Ola” var humoristiska. Ingen trodde vid denna tid att det skulle bli en världshitt.”

Smokeless lanserades 1973 och var det första portionssnuset i butik. Även om just detta varumärke inte blev en succé kom det nya formatet att bli mycket uppskattat av snusare.
Foto: Snus- och Tändsticksmuseum

Vilket portionssnus var det som slog igenom bland konsumenterna och gjorde att portionssnuset var här för att stanna?
“Snusmasterblendern Christer Magnusson tillkom i Göteborgsgruppen efter några år och var den som utvecklade det som skulle bli det första riktigt framgångsrika portionssnuset; Tre Ankare. Första försöket var en aningen blek produkt kallad Smokeless med whiskeysmak. Det unika med den var att den helt var riktad till rökare. Rökarna på den tiden verkade dock tro att cigarrettfiltret som kommit till Sverige i mitten av 1960-talet gjorde rökandet mindre skadligt. Det var tur att min uppfinning, dvs portionssnuset genom Tommy Ringbergers flit, kom att bli en konsumentprodukt. I slutet av 1960-talet höll Tobaksbolaget diskussioner om att helt sluta med att tillverka snus pga. av att cigarettförsäljningen var helt överlägsen snusets. Portionssnuset och alla smaker som sedan tillkom med åren gjorde att hundratusentals rökare övergick från cigaretter till portionssnus. Man kan därför lätt inse att portionssnusets tillkomst var en uppfinning som genom åren bidragit till hundratusentals svenskars förbättrade folkhälsa genom att bidra till skademinimering i dittills aldrig skådad skala.”

Varför tror du Tre Ankare lyckades bättre på marknaden än Smokeless?
“Smokeless blev ingen succé. Det var en produkt avsedd för rökare under en tid då rökning var som populärast och näst intill ”status”. Det var kanske en produkt före sin tid. Snusarna ville på den tiden ha sina traditionella tobakssmaker. Smokeless som hade whiskeysmak var nog därför för modern. Tre Ankare påminde mer om det klassiska snuset med kraftig tobakssmak och fukthalt och blev en framgång till skillnad mot Smokeless som försvann från marknaden.”

Vad tror du resultatet av portionssnuset var?
“Jag tror det är av de främsta anledningarna till varför Sverige har lägst andel rökare i Europa och därför har lägsta andel tobaksorsakade sjukdomar som lungcancer, muncancer andra cancerformer och kardiovaskulära sjukdomar. Det är ju glädjande att portionssnusandet sedan spridit sig till Norge och att vi ser samma utveckling där, dvs att rökandet minskar kraftigt.

På 1970-talet var andelen rökare i Sverige på sin absoluta topp och snusning var den lägsta på 100 år. Portionssnuset vände denna utveckling. Mer och mer forskning om rökningens skadeverkningar hjälpte naturligtvis också till. Det var också i slutet av 1970-talet som det började forskas kring det svenskaste vi har dvs. snuset.”

Curt Enzell vann 1988 tobakens “Nobelpris” för den mest framstående person inom tobaksforskning i världen. Artikel från SVD 1988.

Vi hoppas att Curt och Meg (sambo), som satt i Swedish Matchs styrelse i 18 år, snart kommer besöka museet och prata mer snushistoria och dela anekdoter från tiden som forskare på Tobaksbolaget/Swedish Match. Inbjudan är skickad, och när dagen är bokad så ska vi se till att låta alla er snusentusiaster skicka in frågor som vi kan ställa till Curt på er begäran.

Tills dess, tack Curt för att du ville ställa upp i en intervju, och tack för din fantastiska idé - du är portionssnusets fader! Du och påsen går till historien!

Curt Enzell och Bengt Wiberg. Foto: Bengt Wiberg

Bengt Wiberg som var den som hjälpte oss att få kontakt med Curt, är även han en snus-innovatör och entreprenör. Därför blev vi dessutom nyfikna på hans arbete. Som tur är för oss ställde han upp på en intervju och berättade mer om sin relation till snus och hur det kommer sig att han blev snus-innovatör.

"Snusinspiration" - film med Curt Enzell och Bengt Wiberg

Intervju med Bengt Wiberg:

8 Snabba:
Namn: Bengt-Olof Wiberg
Ålder: 65 (2022)
Bor: Bostadsrätt på Lidingö, sommarhus i Almunge (Uppsala)
Familj: Fru Jane gift sen 1978, tre barn (Daniel, Bianca och Martin) samt sex barnbarn.
Utbildning:  Civilekonom Linköpings universitet
Favoritsyssla: familj (främst barnbarnen), Snus och nikotinportioner samt tobacco harm reduction, film och karaoke.
Favoritmat: Strimlad lövbiff som puttrat i Porter tillsammans med potatismos
Favoritlåt: A Day in Life med stjärngitarristen Jeff Beck (underbar Beatleslåt)
Snusar du? Ja, den egna produkten Stingfree Strong Blue Mint tobaksfria nikotinportioner samt Grov, General och LD Salmiak, alla i egenmodifierat Stingfree utförande.

Hur kom du in på snusbanan - som karriär?
Jag är en före detta rökare som lyckats sluta med hjälp av snus och nikotinportioner. För ca 10 år sedan smärtade mitt tandkött och munslemhinna något infernaliskt och det såg inte särskilt kul ut när jag lyfte på läppen så jag uppsökte min tandläkare akut. Tandläkaren (Peter Löfgren på Lidingötandläkarna) ”beordrade” mig att sluta snusa. Hans diagnos var rött och synnerligen irriterat tandkött, delvis tillbakadraget tandkött (”gingival retraktion”) samt en snuslesion (snusgrop som vit/gråaktig elefanthud i en grop) i munslemhinnan vid snusplaceringsstället. Året efter vid den årliga tandkontrollen konstaterade Peter ”jag ser att du slutat snus Bengt”. Jag svarade att det hade jag inte alls. Jag hade istället löst mitt problem genom att sätta ett plåster på tandköttsidan av prillan som skydd för tandköttet. Svidandet upphörde direkt. Min grad 3 av 4 på Axellskalan snuslesion försvann redan efter ett par månader, mitt tandkött övergick snabbt från rött och irriterat till det rosa och friska. Mitt tandkött slutade att dra sig uppåt.

Efter ett par år av pås-plåstrande tröttnade jag på detta. Jag ville köpa färdiga prillor som skyddade tandköttet och inte sved direkt i handeln. Tillslut blev det att gick till Startup Stockholm och fick träffa en underbar innovationsrådgivare som visade sig ha många snusande kompisar med tandköttproblem och som ogillade svidandet. Han tillstyrkte därför både ett och två statliga innovationsbidrag för att jag skulle komma vidare med min uppfinning.

Jag fick kontakt med en tandläkare på Karolinska Institutet som doktorerat på snus och snuslesioner som hjälpte mig och trodde på min ide från första stund. Ann Roosaar, som hon heter, slussade mig sedan vidare till sin mentor, professor Tony Axell, som var en världsauktoritet på odontologi och snus. Tony var en underbart välkommen specialist som lärt mig det mesta jag nu vet om munhälsa och munnens anatomi. Inte alla vet t.ex. att tandkött som blir förstört inte kan regenereras och återbildas. Snuslesioner i munslemhinnan däremot försvinner på några veckor om man helt slutar att snusa, vilket inte många snusare vill! Han lärde mig också att nikotin är vattenlösligt och upptas därmed av samtliga munnens slemhinnor via saliven. På senare tid har han också förklarat att den del av munnen som upptar nikotinet sämst är tandköttet vilket beror på att tandköttet innehåller keratin som är ett benämne som vi har i t.ex. naglar och hår. Eftersom min uppfinning är till för att eliminera svidandet och orsaken till skador och irritation på just tandköttet har alla vetenskapliga fakta jag fått av professor Axell varit mycket värdefulla.

Till slut kunde jag skicka en patentansökan. Nu har jag patentgodkännande i Sverige och USA och ett s.k. ”intention to grant European patent” som täcker 39 länder i Europa. 2014 sa jag upp mig från mitt välbetalda jobb som ekonomichef i Lidingö stad för att bli snusuppfinnare på heltid och startade B-O Wiberg Solutions AB som sedan bytte namn till Sting Free AB.

2017 fick jag åka till New York City och fick den internationella utmärkelsen ”Most exciting newcomer to the industry” och Golden Leaf Award på the Global Tobacco and Nicotine Forum med motivationen att Stingfree var den största snusinnovationen sedan uppfinnandet av portionssnuset, samt att borttagandet av snusets familjära svidande kan hjälpa konvertera miljoner rökare att skademinimera genom att gå över till snus och nikotinportioner istället för cigaretter.
Länk till det eventet: https://youtu.be/tXv0QCRYrsc

Vilket var ditt första snus?
Min första snus var lössnuset Grov. Jag var i övre tonåren och blev bjuden av en äldre kompis. Det brände som eld men gav en nikotinkick som gjorde mig groggy.

Har du någon rolig snusanekdot?
När jag fick rocklegenden Slash i Guns N’ Roses att i Rockklassiker i januari 2022 hylla det svenska snuset som anledningen till varför han fimpade för gott. Se artikel och video.
https://snusforumet.se/en/guitar-hero-slash-snus-the-best-discovery-in-the-world/

En annan anekdot är att jag fick en annan rockkändis, perkussionisten Pitti Hecht i The Scorpions som visade ett trumsolo på min Stingfree snusdosa, dvs att en snusdosa kan vara ett musikinstrument. https://youtu.be/auy8ErxiKNw

En annan kändisanekdot är ”Läpparnas bekännelse” av Hollywood skådisen Stellan Skarsgård 😊. Se bild:

Artikelutklipp försett av Bengt Wiberg.

Hur känner du Curt? Hur kom ni i kontakt?
Min svåger råkade vara bekant med Curts sambo Meg Tiveus, och eftersom Meg satt i Swedish Match styrelse fick jag träffa Meg och sen åt vi lunch tillsammans i deras bostad tillsammans med Curt. Det var då Meg nämnde att Curt var den som uppfunnit portionssnuset. Resten av eftermiddagen pratade vi om min innovation dvs Stingfree snus. Meg ordnade sedan att jag fick ett möte med Swedish Match North Europe VD Joakim Tilly och forskningschefen, tillika vice vd Lars Olof Löfman, för att presentera Stingfree teknologin och besvara frågor om denna.

Curt och jag fortsatte att hålla kontakten och har snackat snus och innovationer sedan dess. Jag har lärt mig mycket om snusets och Swedish Match historia av Curt. Curt tände till på idén om ett svidfritt sätt att snusa redan från dag 1. Han sa att alla snusare väl någon gång har t.ex. bjudit en utlänning på en prilla och skrattat åt hur denna beklagar sig över svidandet för att sedan bli yr i huvudet och snabbt förpassa prillan till papperskorgen. Curt är övertygad att en andel av världens rökare lättare skulle kunna konverteras till snus eller nikotinportioner om det inte sved initialt.

Curt är så begeistrad av Stingfree att han för ett par år sedan nominerade min uppfinning som kandidatför det prestigefyllda Michael Russel Award på Global Forum on Nicotine. Både Curt och Meg är sedan ett år tillbaka också aktieägare i Sting Free AB.

Intervju av Emelie Conrad.

Redaktion av Emelie Conrad, Ellinor Vejlens, Johanna Tengblad.

#Snus #snushistoria #portionssnusetsfader #CurtEnzell #BengtWiberg #intervju

Det är en månad sedan fröerna från årets förra tobaksplantage planterades i våra odlingslådor.

Varje år odlar vi tobak av sorten Alidatobak, och genom detta förs just 'Mor Alida's sista odling vidare.

Alida Olsson - Mor Alida - drev länge tobaksplantage i Yngsjö utanför Åhus, och var en av de sista kommersiella odlarna. Mor Alida tar fram en egen tobakssort av Virginiatyp som givetvis kallas Alidatobak, vilken var speciellt anpassad för det svenska klimatet. 1964 skördades hennes sista plantor. Och fröerna därifrån är idag grunden till museets egen tobaksodling.

Nu när odlingen nått en månad är det dags att testa lite. Snart blir det även gallring av tobaksplantorna - avverkning av de tobaksplantor som än inte växt till sig ordentlig och koncentrering av tillväxten. De stammar som verkar vara av högre kvalitét får mer yta att växa sig starka - och då blir det bara några tobaksplantor kvar i våra odlingslådor. Så i år testar vi innan den ordentliga gallringen att sätta ut några söta tobaksplantor ut i egna krukor för att få ut mer plantor runtom museet. Vi hoppas det funkar!

Odlingen två veckor

Odling test - en månad

Nu hoppas vi att de tar sig och att odlingen forstätter att växa sig stark!

/ Emelie, museiassistent

För två veckor sedan väckte ett inlägg vi gjorde stora reaktioner, och ett litet mysterium uppdagades.
Mysteriet relaterade till ett snus från 80-talet - Mick's Mint.

Inlägget handlade om snusdosornas formutveckling sedan början av 1900-talet. Hur snuset kunde börja köpas a i ovala 'engångsdosor' vilket utvecklades till den nya standarden. Hur dessa 'engångsdosor' sedan blev runda på 60-talet och tillslut gick från att vara i papp och plåt till plast. Det var här Mick's Mint kom in i bilden - en 80-talsklassiker med plastlock. Men reaktionerna, de handlade om innehållet!

Enligt de källor vi hade att tillgå stod det att Mick's Mint lanserades i början 80-talet som ett smaksatt portionssnus av Svenska Tobaks AB. Vi vet att portionssnuset redan då hade några år på nacken i och med att Tre Ankare hade kommit ut på marknaden 1977. Källorna berättade även att Mick's Mint såldes fram till och med 1985 och att en dosa kostade hela 3 kr och 5 öre.

Men, något stämde ju inte. Och det var något som våra kära följare yppade. Flera kommenterade och engagerade sig, och berättade att de minsann inte snusat Mick's som portion - utan som lössnus! Och så var debatten i kommentarsfältet. De skriftliga källorna vi hade sa ju portion, men våra följare som snusat det visste att det var lös. Vi lovade att vi skulle försöka ta reda på sanningen.

Så ärendet, att lösa mysteriet om Mick's Mint, om det hade funnits som lös, portion, eller båda var igång. Vi visste att vi behövde gräva i andra källor. Men vi stöter på problem. Dit vi normalt kan vända oss för att få fram sanningen och fakta fungerade inte. Vår arkivarie var på föräldraledighet. Detta var tills förra veckan.

När Evelina nu var tillbaka frågade vi om hon kunde gräva i arkiven, och några dagar senare hittar hon guld! Eller ja, hon hittar belägg som bevisar att våra följare har rätt. Neddykningen i samlingarna visar på att Mick's Mint, lanserad 1980, aldrig varit i portion utan såldes som ett lössnus á 50 gram.

Vi får tacka våra engagerade följare som får oss att gräva i historien, och gör att vi kan lösa mysterium. Även tack till Evelina som grävde fram svaren! Så var det mysteriet löst - Mick's Mint var ett lössnus!

/ Emelie Conrad, museiassistent

För några veckor sedan kom en besökare in med en familjeklenod och en fråga - kan det vara en snusdosa? Dosan i fråga såg ut att vara i tenn, var tredelad, saknade stämpel, men hade däremot en spegel i sig.

Besökaren var inte säker på sin sak då det rådde tudelade uppfattningar hemma - någon sa att det troligtvis endast var en vanlig spegeldosa trots att familjehistorien sa att släktingen för två generationer sedan hade haft sitt snus i den. Så kan det vara en snusdosa?

Besökarens dosa

Min spontana reaktion var Ja, det är det! På museet visas minst två dosor med spegel i som vi vet varit ämnade för snusning. Men, besökarens dosa liknade inte dessa på pricken. Så trots att känslan var ja, med tanke på dosorna i vår samling och besökarens hsitoria bakom sin dosa ville jag gräva lite mer på djupet. Efter eftersökningar i vårt bibliotek, i samlingen och i arkiv stötte jag tillslut på en som var snarlik den som besökaren kommit med som var identifierad som snusdosa.

Denna dosa var i tenn, uppdelad i tre på precis samma sätt som besökarens, med ett liknande orange stycke runt spegeln. Denna dosa fanns det dock inte heller så pass mcyket information om, förutom att den är tillverkad med gjutningsteknik, har Svea- och Götalands vapen graverat på ena locket och tilldelats brukningsorten Sverige Västergötland, Västra Götaland och Skaraborg. Men likheten är tillräcklig för att besökarens kan klassas som snusdosa - och om hens farfar sägs ha använt den som en snusdosa, ja då är det ju det!

Tillskriven snusdosa, liknande besökarens. Foto: Västergötlands museum.

Under letandet av likande dosor stötte jag på många fler dosor med speglar som blivit tillskrivna som snusdosor. Vissa var lika enkla som de två som lyfts fram, andra var mycket mer grandiosa. Men en välutsmyckad snusdosa, det är inte första gången vi stöter på. Bland de snusdosor med speglar som jag nu dock bekantade mig med var det några som var mer spännande än de andra. Här är två av de:

Kalenderdosa - Foto: Örebro läns museum

Stockholmsdosan - foto: Bohusläns museum

Kalenderdosan

Den övre dosan är en kalenderdosa i mässing. På dosans respektive utsidor är följande graverat: "Runstafwen förswenskad 1787 4/1" samt runstavar för januari t.o.m. juni. Andra sidan: "En beständig almanach C: Norman", samt runstavar för juli t.om. december, allt i upphöjd relief. Tillverkad: 1787

Mässingsdosor med kalenderar lanserades på 1770-talet i Serige av krongjutaren Carl Norman vid Bjurfors bruk, idén togs sedan upp av Skultuna (gjuteri grundat 1607 och ständiga hovleverantörer). Kalenderdosorna fortsatte att tillverkas en bit in på 1900-talet, och till dosorna kom i regel en instruktion för hur de lästes.

Stockholmsdosan

Den undre är en dosa vars motiv gjorde att den ibland kallades för 'Stockholmsdosan'. Motivet avbildar Stockholms slott, Tyska kyrkans och Storkyrkans torn. I förgrunden står Gustav Adolfs torg med Gustav II Adolfs staty, och allra längst fram vandrande gestalter. Dosan är i mässing och är tillverkad av Skultuna, troligtvis mellan 1840-1850.

Efter denna neddykning i snusdosor med spegel börjar tankarna kring varför en hade en spegel i sin snusdosa. Var den till för fåfängan eller för de snusfyllda tänderna? Med tanke på att första portionssnuset inte kom förens på 1970-talet skulle jag nog tro att det andra alternativet är det som lutar mest mot sanning, även ifall de båda går hand i hand. Spegeln i ens snusdosa hade troligtvis en väldigt praktisk roll mer än i att spegla sig, utan en kunde se vart det malda och blöta snuset satt sig som mest efter bruket. Vilken befrielse både för sig själv och andra när en kunde rengöra gliporna från den bruna tobaken.

Foto: P W Hägers fotosamling

Det är så roligt att ta reda på saker åt våra besökare och leta efter nichade saker i historien, och än mer roligt att få dela det här på bloggen, och att få göra det i mitt första inlägg.

Trevligt veckoslut önskar den allt mer varmare i kläderna, museets nya museiassstent, Emelie Conrad.