Sveriges snusdynasti

Vid 1900-talets början var Jac Fr Ljunglöfs Tobaksfabrik den största snustillverkaren i Sverige. Redan 1822 började man sälja det snusvarumärke, Ljunglöfs No 1, som för 1800-talets snuskonsumenter skulle bli synonymt med "snus". Vi vet att Jacob Fredrik var en fabrikör som förbättrade tillverkningsmetoderna, såg över distributionen och införde fasta priser och kvalitetsgaranti på sitt snus. Men hur började allting egentligen?

Jacob Fredrik Ljunglöf föds i Södermanland 1796 och är son till en präst. Endast 14 år gammal kommer han ensam till Stockholm och får till en början arbete som kontorist på ett sockerbruk.

1813 börjar han arbeta hos Petter Helin som är tobaksfabrikör. Här får den unge Jacob Fredrik lära sig allt som en blivande tobaksfabrikör måste kunna. Sju år senare får han anställning som försteman och fabriksledare hos tobaksfabrikören Petter Lundgren-Andersson, som har sin fabrik på dåvarande Kungsbacken, på nuvarande adress Drottninggatan 81A.

1821 överlåtes firman på grund av sjukdom till Jacob Fredrik. Firman specialiserar sig nu på snustillverkning, någonting som Jacob Fredrik såg till. Jacob Fredrik förbättrar tillverkningsmetoderna, ser över distributionen, inför fasta priser och kvalitetsgarantier. Detta är något alldeles nytt i snustillverkningsbranschen vid denna tid då framförallt kvaliteten på snuset var en sekundärt för många snusfabrikanter. Firman byter vid detta tillfälle också namn till Jac Fr Ljunglöfs Tobaksfabrik.

1822 lanseras Ljunglöfs No 1. No 1 var en vanlig beteckning för den högsta kvalitet en fabrik levererade. Men Jacob Fredrik Ljunglöf lyckas göra den allmänna kvalitetsbeteckningen "No 1" till sitt eget varumärke, i folkmun kallat ”Ettan”. Han har en enorm framgång med sitt snus och blir landets ende snusfabrikant med rikstäckande försäljning.

1833 föds sonen Knut i lägenheten ovanpå fabriken på Drottninggatan. Det är Knut som ska bli Snuskungen med hela Sverige. Efter att snustillverkningen hade mångdubblats flyttar fabriken 1839 till de gamla bryggarkvarteren längs Badstugatan (Sveavägen 40-44). Här ryms förutom tobaksfabrik även kontor och den Ljunglöfska bostaden.

När Knut Ljunglöf tar över familjeföretaget efter faderns död 1860 är han tidig med att anpassa sig efter industrialismens nya möjligheter. Järnvägen skapar oändliga möjligheter till att sälja snus över hela landet och över hela Sverige kan man se Ljunglöfs snus i de lokala tobaksbutikerna. Den stora mängden svenskar som utvandrar till Amerika skapar också en efterfrågan i Det Nya Landet och efter att ha löst det svåra problemet med att förpacka snuset så att det skulle hålla sig hela överresan så börjar man exportera produkten utomlands. Ljunglöfs No 1 sprider sig även ner till Vatikanen där påven LEO XIII är mycket förtjust i Ettan.

Merparten av den växande vinsten från snustillverkningen investerar Knut i stora jordegendomar och 1893 står den stora Ljunglöfska villan i Blackeberg färdig. Den nya villan är närmast ett slott omgiven av en vidsträckt park med sällsynta träd. Hit inviteras gräddan av Stockholms societet och köpmanshus. Även kungahuset är vanliga gäster. Blackeberg ansågs vara ett Drottningholm i miniatyr.

Knut gifter sig två gånger. Andra äktenskapet är med Hulda Broman (gift Krook), en änka till en officer och god vän till Knut. Hulda och Knut får en son tillsammans - Robert Ljunglöf.

Knut är punktligheten personifierad och varje morgon vid samma klockslag avsmakar han sitt snus. Dagligen övervakar Ljunglöf även snusfabriken. På bestämda tider infinner han sig personligen på svettningslokalerna och kontrollerar att värmen håller bestämd temperatur.

De anställda vid Ljunglöfs Tobaksfabrik har arbete och utkomst tryggad till ålderdomen och en hygglig pension därefter. Vid arbetsdagens slut får varje arbetare ta den mängd Ettan som behövs för dagen hem.

Gamlingarna i stadens fattighus kan varje vecka hämta snus i egna dosor vid fabriken. Detta håller dock på att spåra ur när kön av fattighjon blir allt längre och de medhavda dosorna blir allt större. Till slut beslutar Ljunglöf att istället levera gratis snus i fjärdingar om 17 kg direkt till fattighusen.

1885 föds Robert, son till Knut. Far och son styr företagen tillsammans under ett antal år. När Tobaksmonopolet bildas år 1915 ger Knut Ljunglöf upp och lämnar över ansvaret till Robert som ensam får hantera statens inlösen av snusproduktionen. Robert blir en mycket förmögen man i och med inlösningen av företaget samt försäljning av de stora lantegendomarna till Stockholms stad efter faderns död. Inspirerad av vännen Ivar Kreuger investeras mycket av kapitalet i kemi, läkemedelsbranschen och försäkringsbolag. Snusfabriken rivs och på tomten vid Sveavägen 44 byggs ett kontorskomplex för hans försäkringsbolag Thule sedermera Skandia.