Härom veckan publicerade vi ett gäng snusrelaterade lästips – och bad er skicka in era egna favoriter. Ni var många som föreslog Mikael Yvesands Häng City (2022) om en sällsam Luleåsommar med skogshäng, snussnattande, konstiga gubbar och ödsliga hus så vi hörde av oss till honom med ett gäng frågor – om snus och Luleå!
Foto: Viktor Gårdsäter
Hallå Mikael! Vi på museet, liksom många av våra besökare, har läst och uppskattat din bok Häng City och vill gärna tipsa andra om den. Det förekommer ju en och annan snus i den så vi vill också passa på att ställa några snusrelaterade frågor till dig!
Berätta om en minnesvärd snusstund från din uppväxt!
Hmm. Jag minns första gången jag snusade. Jag hittade en dosa Ettan lös på gatan i mitt kvarter och hade fått för mig att tobak var ungefär som heroin, men var ändå mycket nyfiken, så jag gick ut till skogen för att snusa och eventuellt dö. Jag tog en och hade den inne i kanske en halv minut och inväntade sen nåt slags ayahuascarus/interdimensionell upplevelse/hastig död, men inget hände. Minns det som mycket förvirrande. En annan gång blev jag bjuden på en lössnus som i själva verket var blomjord. Vi snusade alltid lössnus på 90-talet av nån anledning. Ibland snodde vi portionssnusar av min kompis farsa och klippte upp de individuella portionerna för att kunna utvinna lössnus.
Vilket är det mest populära snuset i Luleå?
Det här borde jag förstås kunna, i egenskap av folklivsforskare inom snus samt Luleå, men vet tyvärr inte på rak arm. Kanske Grov eller General eller nåt sånt helt enkelt? Bland mig och mina vänner var Röda lacket och Göteborgs prima fint populära för de var enkla att baka för en oerfaren dumbom. Man kunde studsa prillorna mot golvet och fånga dem intakta.
Och vilket ansågs töntigast när du växte upp?
Vet inte om nåt snus ansågs töntigt. De "töntiga" snusen kom lite senare, typ Catch lakrits (saknar fortfarande de stora Catch lakrits som inte var white). Däremot minns jag att det fanns många konstiga snus. Probe whiskey och nåt som hette typ Wild river, eller nåt liknande, som man kunde äta. Eller jag vet inte om man "kunde", men vi brukade äta det, tyvärr.
Och något vi gissar att alla dina läsare undrar över: är snussnattarhistorierna självupplevda och i så fall – åkte ni någonsin fast?
Ja, dessvärre helt sanna. Vi brukade snatta snus både direkt från snuskylen (vilket var jävligt svårt) och genom att länsa gubbars jeans i sporthallen (otroligt enkelt). Ifall du var snusande man eller ICA-handlare i Luleå nån gång mellan ca 1998-2001 vore det inte mer än rätt än att ni fakturerar mig hutlösa belopp.
