Vad har jag lärt mig under min tid på Snus- och Tändsticksmuseum?

Jag började jobba på Snus- och Tändsticksmuseum i början av maj i år. Jag hade ingen aning om vad jag skulle vänta mig. När jag sökte till museet ville jag mätta mitt behov av kulturhistoria. Jag var och är fortfarande juriststudent, så större delen av dagarna sitter jag försjunken i lagtext och paragrafer. Missförstå mig rätt - jag älskar det, men min passion för historia är törstande. Därför sökte jag hit. Jag gillar att det är ett litet museum, att man får kavla upp ärmarna och göra det som behövs precis just då. Det här nischade lilla sammanhanget har varit så spännande.

Nå. Då ska vi se. Vad har jag lärt mig?

Snuset
Jag har lät mig att Sverige har en otroligt rik tobakshistoria. Att snuset etablerades i Europa i formen av luktsnus genom den franska drottningen Katarina av Medici, som på inrådan av den franska ambassadören Jean Nicot använde luktsnus mot sin migrän. Och att det då, eftersom luktsnuset löste drottningens alla problem, etablerades som en universalmedicin runt om i de europeiska hoven. Att Sverige försökte bli självförsörjande på tobak under 1700-talet, och etablerade både fabriker och odlingar runt om i landet. Att tobak inte är alls svårt att odla. Att dosor har varit världens grej. Och att prillan är svensk och togs fram efter att personal på ålderdomshem i Göteborg tröttnat på att gubbarna inte längre kunde hantera baksnuset på ett redligt och städat sätt.

Tändstickorna

Att det finns hundratusentals tändsticksmotiv bevarade! Att de är både roliga, intressant och tidstypiska. Att det finns många motiv som det är viktigt att diskutera och som vi idag måste ifrågasätta. Att vi i Sverige har solstickan, något vi ska vara stolta över. Där en del av pengarna går till förmån för äldre och yngre. Att den vanligaste arbetaren i 1800-talets tändsticksfabriker var barn och kvinnor. För då kunde man betala mindre i lön. Att de fanns barn så unga som 10 år i fabrikerna, som jobbade 11 timmar om dagen. Att man innan den geniala uppfinningen säkerhetständstickan, var otroligt utsatt som arbetare i fabrikerna då stickorna var lättantändliga. Jag har lärt mig om Ivar Kreuger. Denna mystiska man som etablerade sig över hela världen. Ivar Kreuger, som vi vet så mycket om, men om jag hade kunnat, hade jag ställt 100-tals frågor till.

Och slutligen att jobba på museum.

Att få berätta en historia som sträcker sig långt bortom museets fyra väggar. Att man måste vårda, sköta om och värna om både byggnaden och berättelsen. Att på ett litet museum, med desto större berättelser, få både möjligheten att lära ut och bli lärd. Hur kul det är med möten. Att dagligen få möta snusfantaster, tändstickssamlare och andra nyfikna själar. Det är fint tycker jag.

Tack och lycka till

Jag vill skicka ett speciellt tack till Elaine, Elin, Katarina och Scott. Som har gjort den här sommaren till den bästa i mitt liv ;) Som alla är så otroligt kreativa, kunniga, passionerade och genuina. Som inte räds för kreativitet och att tänka bortom ramarna. Och som inom en liten verksamhet vågar vara modiga. Kunskapen som finns inom er är ovärderlig. Tack!

Jag vill även skicka ett stort välkommen och lycka till, till Emelie som nu ska ta över min tjänst. Det finns ingen bättre och mer givande arbetsplats!

Kom hit!

Slutligen för er som läser detta och ännu inte varit på museet – kom hit! Jag kan lova att det finns otroligt mycket spännande att upptäcka för den nyfikna.

När jag började jobba på Snus- och Tändsticksmuseum var odlingsprocessen redan i full gång. Fröna från fjolårets skörd hade satts i mars och i april kunde man skymta ett gäng uppstickare i jorden. Då jag anslöt mig till museet och odlingslaget i maj i år, trodde vi nog helt ärligt att plantorna var på väg att dö. De var klena och hängde mest och led – inte alls lika ståtliga och granna som tidigare år. Bladen var så sköra att det kändes som att de skulle gå sönder bara jag tittade på dem.

Min första dag på jobbet tog jag och Katarina tag i haveriet. Vi gallrade plantorna, planterade om och vattnade rejält. Sedan var det bara att hålla tummarna. Tre månader senare når plantorna nu upp till taket. De har växt så pass mycket att jag är rädd att om de växer mer nu, kommer vi inte att nå upp till frökapslarna för att samla in fröna till nästa års plantering.

Jag har inga barn. Men det jag har är de här plantorna. Scott, Katarina och jag har vattnat, rensat, gallrat, snörat och hoppats hela sommaren. Och nu är det äntligen dags!

28-29 augusti kl. 11:30-14:30 blir det skördefest!

Bladen ska skäras av och träs på snören för torkning och fröna ska samlas in från blommorna. Det kommer att bli fest, eller harkalas som gamla tiders tobaksodlare benämnde det, i och med att den ståtligaste plantan kallades för harplanta. Och ni alla är bjudna! Kom förbi oss på Snus- och Tändsticksmuseum på Skansen och snacka lite odling, hjälp till med skörden eller berätta om din egen odling! Harkalasets första besökare får med sig lite tobaksfrön av sorten Mor Alida, redo att sättas i mars nästa år.
Självfallet bjuder vi också på lite förfriskningar!

Vi syns!

Vi har varit i kontakt med Tändsticksmuseet i Jönköping och ställt ett par frågor om deras historia och tändstickor! Museet huserar på Tändsticksgränd 27 i Jönköping, och har bedrivit verksamhet där sedan 1848. På museet möter man maskinerna och människorna som byggde upp tändsticks­industrin och utvecklade den till att bli världsledande.

Vilka är de vanligaste frågorna ni får på museet?

• Hur många tändsticksfabriker har det funnits i Sverige?
  Det har funnits 155 tändsticksfabriker och cirka 15 fabriker som bara tillverkade askar och etiketter.
• Var producerar man tändstickor idag?
  I Vetlanda och Tidaholm.

Vi är intresserade att få veta lite mer om Jönköpings Tändsticksfabrik. Vad är historien bakom den? Hur många jobbade vid fabriken då den var som störst?

År 1845 startade bröderna Johan och Carl Lundström tändstickstillverkning i Jönköping. Den första tillverkningen var fosfortändstickor, först 1853 började säkerhetständstickor att tillverkas efter en uppfinning av kemisten Gustav Erik Pasch.

Johan Lundström, som var kemist, tog upp och förbättrade Gustaf Erik Paschs patent. 1855 ställde bröderna Lundström ut sin säkerhetständsticka på världsutställningen i Paris och fick stor framgång. De vann diplom och medaljer och namnet Jönköping börjar spridas över världen.

Många barn arbetade på fabriken och utförde samma arbetsuppgifter som de vuxna, med bara en tredjedel i lön. Alla processer i tändstickstillverkningen skedde för hand, men snart uppfanns maskiner som skötte de olika momenten.

År 1892 uppfann ingenjören och uppfinnaren Alexander Lagerman en komplettmaskin som ersatte fem andra maskiner i tillverkningen av tändstickor. Denna effektiviseringen ledde till att fabriken gick med stora vinster och bostäder till de anställda byggdes. På detta sätt får arbetarna det bättre och knyts hårdare till fabriken. Ungefär 2 000 personer arbetade på tändsticksfabriken när den var som störst. Det var ungefär en tredjedel av Jönköpings befolkning som vid den tiden uppgick till runt 6 000 personer

Tändstickstillverkningen upphörde på 1970-talet i Jönköping men det finns än idag många spår av tillverkningen. Inte minst i det gamla Tändsticksområdet med den första fabriksbyggnaden i trä där Tändsticksmuseet idag finns.

Finns det något om tändstickor som besökare brukar förvånas över, när ni berättar om det?

Att det finns så mycket att berätta om. Tändstickan ses ofta som en lite obetydlig vardagsvara men när man tittar närmare på den finns det så mycket kopplat till den.

Att arbetarna kunde bli så sjuka när de arbetade med den första tillverkningen av fosfortändstickorna.

Vi ser jättemycket fram emot att besöka er så småningom men i väntan på det skulle vore det roligt om ni ville fotografera ett par av personalens favoritföremål ur samlingarna och kort nämna något om dem!

En kombinerat ställ för tändsticksaskar, cigarrer och cigaretter samt askkopp. Utfört som en miniatyr av Jönköpings stadsvapen, en stadsport.

Lönedosa med nummer. Lönen utbetalades i dosorna, men användes av arbetarna även som snusdosa. Därför borrade fabriken hål i dosorna så att snuset skulle ramla ut. Varje arbetare fick lönen i sin egen dosa. När någon slutade fick en nyanställd överta numret. Användes tills 1940-talet.

Stort tack till Tändsticksmuseum för intervjun!

Det är varmt på Skansen. Det är nog varmt överallt just nu, men här på Skansen känns det som att solen verkligen gör sitt yttersta. Den visar sig närvarande genom glassande familjer, gassande värme och att museets tobak nu växer så att det knakar.

När jag började jobba på Snus- och Tändsticksmuseum för snart en månad sedan var tobaken nästan fjuttig. Nu har den växt sig ståtlig och grann. Och likt solens värme pockar den på uppmärksamhet och knackar på min axel efter vatten minst två gånger per dag.

Visst är det fint att det äntligen är sommar och att museets dörrar nu står öppna allt längre. Att vi nu sakta men säkert får tillbaka mötet mellan människor som vi så länge saknat. Och det skadar inte att det dessutom är varmt och soligt. Det tycker inte tobaken att det gör i alla fall.