Hoppa till innehåll

Intervju med Jönköpings Tändsticksmuseum

Vi har varit i kontakt med Tändsticksmuseet i Jönköping och ställt ett par frågor om deras historia och tändstickor! Museet huserar på Tändsticksgränd 27 i Jönköping, och har bedrivit verksamhet där sedan 1848. På museet möter man maskinerna och människorna som byggde upp tändsticks­industrin och utvecklade den till att bli världsledande.

Vilka är de vanligaste frågorna ni får på museet?

  • Hur många tändsticksfabriker har det funnits i Sverige?
    Det har funnits 155 tändsticksfabriker och cirka 15 fabriker som bara tillverkade askar och etiketter.
  • Var producerar man tändstickor idag?
    I Vetlanda och Tidaholm.

Vi är intresserade att få veta lite mer om Jönköpings Tändsticksfabrik. Vad är historien bakom den? Hur många jobbade vid fabriken då den var som störst?

År 1845 startade bröderna Johan och Carl Lundström tändstickstillverkning i Jönköping. Den första tillverkningen var fosfortändstickor, först 1853 började säkerhetständstickor att tillverkas efter en uppfinning av kemisten Gustav Erik Pasch.

Johan Lundström, som var kemist, tog upp och förbättrade Gustaf Erik Paschs patent. 1855 ställde bröderna Lundström ut sin säkerhetständsticka på världsutställningen i Paris och fick stor framgång. De vann diplom och medaljer och namnet Jönköping börjar spridas över världen.

Många barn arbetade på fabriken och utförde samma arbetsuppgifter som de vuxna, med bara en tredjedel i lön. Alla processer i tändstickstillverkningen skedde för hand, men snart uppfanns maskiner som skötte de olika momenten.

År 1892 uppfann ingenjören och uppfinnaren Alexander Lagerman en komplettmaskin som ersatte fem andra maskiner i tillverkningen av tändstickor. Denna effektiviseringen ledde till att fabriken gick med stora vinster och bostäder till de anställda byggdes. På detta sätt får arbetarna det bättre och knyts hårdare till fabriken. Ungefär 2 000 personer arbetade på tändsticksfabriken när den var som störst. Det var ungefär en tredjedel av Jönköpings befolkning som vid den tiden uppgick till runt 6 000 personer

Tändstickstillverkningen upphörde på 1970-talet i Jönköping men det finns än idag många spår av tillverkningen. Inte minst i det gamla Tändsticksområdet med den första fabriksbyggnaden i trä där Tändsticksmuseet idag finns.

Finns det något om tändstickor som besökare brukar förvånas över, när ni berättar om det?

Att det finns så mycket att berätta om. Tändstickan ses ofta som en lite obetydlig vardagsvara men när man tittar närmare på den finns det så mycket kopplat till den.

Att arbetarna kunde bli så sjuka när de arbetade med den första tillverkningen av fosfortändstickorna.

Vi ser jättemycket fram emot att besöka er så småningom men i väntan på det skulle vore det roligt om ni ville fotografera ett par av personalens favoritföremål ur samlingarna och kort nämna något om dem!

En kombinerat ställ för tändsticksaskar, cigarrer och cigaretter samt askkopp. Utfört som en miniatyr av Jönköpings stadsvapen, en stadsport.

Lönedosa med nummer. Lönen utbetalades i dosorna, men användes av arbetarna även som snusdosa. Därför borrade fabriken hål i dosorna så att snuset skulle ramla ut. Varje arbetare fick lönen i sin egen dosa. När någon slutade fick en nyanställd överta numret. Användes tills 1940-talet.


Stort tack till Tändsticksmuseum för intervjun!

Vera Museiassistent

Ett par snabba frågor till personalen

FYRA SNABBA FRÅGOR TILL VERA

Vera! Nu har ju du jobbat på museet sedan i maj.
Vilken är den märkligaste fråga du har fått av en besökare hittills?
Oj! Svårt... Det kommer in massor av människor varje dag med en massvis av intressanta frågor. Några aningen knäppare än andra! Men alltid roliga och spännande. Den märkligaste frågan jag fått, och faktiskt ofta får, är om snus är medicin. Även om Katarina av Medici använde det som "medicin" mot sin migrän och att det sågs som en form av universalmedicin under 1500-talet, så klassas det ju såklart inte som det idag!

Vilket är ditt favoritrum att visa när du guidar?
1800-talsrummet! Utan att blinka! I ett tidigare blogginlägg har jag nämnt min kanske något maniska besatthet av dosor. Att föregångaren till våran nu tråkiga plastdosa, var grann och individuell! Dosan skulle säga något! Och man la stor vikt och tid vid den. Dosor formade som hundar och biblar. Dosor av mässing och dosor med kombinationslås. You name it! Vårt 1800-talsrum är fyllt med unika och roliga dosor. Dem älskar jag att visa. Och jag har uppfattningen att folk även älskar att se dem.

Berätta något du lärt dig om tändstickor som du inte kände till innan!
Att solstickspojken är inspirerad av Tummelisa! Einar Nerman, konstnären bakom Solstickan, använde en illustration han tidigare gjort av Tummelisa och som hans son Tom hade stått modell för. Så blev Tom och Tummelisa till solstickspojken!
Dessutom att få inblick i det gedigna arbete som Solstickan och Stiftelsen Solstickan utfört och fortfarande utför. Att solstickan i sin grund var och är ett projekt som bygger på välgörenhet och goda insatser i samhället - stora som små. Det inspirerar mig.

Vilken av alla doftaromer vi har på museet och som används för att smaksätta livsmedel, däribland tobak, gillar du bäst?
Kaffe! Vanilj! Rom! Whiskey! Ah! Jag kan inte bestämma mig. Jag älskar dofter, och att få möjligheten att kombinera dem är så roligt. Men om jag måste välja en... kardemumma. Kardemumma funkar till allt.


FYRA SNABBA FRÅGOR TILL KATARINA


Katarina, du började på museet i mars 2021. Hur och varför hittade du hit?
Jag har jobbat som journalist och översättare det senaste året och var lite trött på allt ensamarbete hemma vid datorn. En kompis fick syn på en annons som guide och provningsledare på detta mysiga museum och tipsade mig direkt. Jag skickade in min ansökan samma kväll och blev kallad på intervju innan frukostteet var färdigt morgonen efter!

Vilket är ditt favoritföremål på museet?
Det är omöjligt att välja bara ett! Jag gillar våra Toby Jugs – porslinskannor i form av jovialiska suputer av god rondör med snuset i högsta hugg. Men också ett antal dosor ur samlingarna: de sirliga dosorna i rokokostil med voluter och rocailler, de gustavianska dosorna med kungaporträtt, snusdosorna i form av ägarens favorithund och så dosorna vars utformning skvallrar om vad ägaren arbetar med – prästens bibelformade dosa, skomakarens i form av en sko, snickarens i form av en hyvel.

Vem, av alla de historiska personer som berörs här, är din favorit och varför?
Den dosa Axel von Fersen gav till sin syster finns på museet, och hans liv är ju onekligen rafflande: greve, riksmarskalk, diplomat och drottning Marie Antoinettes gunstling. Inblandningen i att rädda den franska kungafamiljen, deltagandet i det amerikanska frihetskriget och så slutligen lynchningen av honom själv i Gamla stan.

Om du får vara i ett rum på museet vilket och varför?
Den soliga verandan där vi odlar mor Alidas tobaksfrön!

Katarina Museiassistent

Klä dig efter din dosa!

Jag har alltid älskat två saker – kläder och snus. 1700-talets ihopkoppling mellan snus och mode har därför fascinerat mig ända sedan jag fick höra historierna för första gången. Så när min chef Elaine frågade vilket föremål som är min favorit, visste jag direkt vart jag skulle. Dosorna.

Jag gick upp och ner för museitrapporna. In och ut ur rummen. Tittade nära, och långt ifrån. Det finns karduser, ädelstensprydda dosor, dosor formade som hundar och dosor med erotiska motiv. Det finns en dosa för allt och för alla. Min egna lilla dosa av plast började genast kännas fjuttig i fickan.

Under 1700-talet är det adeln som är snusarna i fokus. Luktsnuset var det som gällde och det fördes upp i näsan i formen av ett pulver gjort på mald tobak. Snusandet blir modeinriktat och det är inte ovanligt att överklassen syns med en ny dosa för varje ny dräkt. Dosan skulle dessutom ge uttryck för någonting. Ägarens karaktär, position och status i samhället förstärktes genom dosans form och material. Det var en social markör. Snuset var precis lika viktigt som dansen eller fäktningen.

Idag säger nog inte dosan supermycket. Den är ganska generisk faktiskt. Den är inte prydd med glitter och glamour. Inte heller har den formen av en mindre labradoodle. Men den gör jobbet. Och för mig är den ändå fin och viktig. Trots att jag nog hade gillat min bättre i diamanter!


Vera Museiassistent

Gallring

Igår hade jag och min kollega Isolde en heldag i magasinet. När man är två där ute så är det viktigt att försöka vara så effektiv som möjligt, en del saker är svåra att lyfta och bära på egen hand. Och andra arbetsuppgifter går fortare om man är två. Det är generellt mer kånkande på små museum än vad man tänker sig. Man behöver inte gymkort.

Igår ville vi hinna avsluta en listning inför en gallring av oregistrerat material. Det kan till exempel röra sig om saker man tagit in för 30-40 år sedan med avsikt att de ska tas upp i samlingen, men som sedan av någon anledning inte längre är aktuella att tas upp. Det kan visa sig att vi redan har sådana föremål, eller att de blivit i så dåligt skick att kostnaden att restaurera och konservera dem inte är proportionerliga till deras historiska värde. De statliga muséerna har betydligt fler regelverk att förhålla sig till, men vi försöker följa de riktlinjer som finns. Rätt ska vara rätt.

När vi gallrar brukar vi skilja på saker som vi tror andra museum eller aktörer i kulturbranschen kan vara intresserade av och sådant som får gå vidare till fängelset utan att passera gå, så att säga. Det är viktigt att allt dokumenteras, motiveras och godkänns så en gallring inte går godtyckligt till. Dagens skräp kan vara morgondagens guld. Ni fattar, det är svårt att veta vad som kommer vara nästa, eller nästnästa, generationers kulturskatter. Man får tänka några varv på hur man bäst ska tjäna forskningen, vårt kollektiva minne och framtid.

Så mitt upp i allt det här fanns det inte mycket tid att fixa håret, ta selfies och sådär. Jag hann ta tre bilder som på olika sätt gjorde mig illa till mods. Valde den här till sist. Öppnade Photoshop och försökte göra det bästa av situationen. Övervägde att strunta i allt och använda ett stock photo på en gullig hundvalp istället. Ni vet hur det kan vara. Så, här nedanför bjuder jag på originalbilden och en knappt ändrad version av samma bild! Svårt att tro att jag är helt självlärd i Photoshop!

Gallring-Selfie-Museiarbetare-Snus-och-Tändsticksmuseum Museiarbetare-gallring-snus-och-tändsticksmuseum

Fotnot: Det tropiska paradiset kan ha hämtats från pixabay och har fria licenser.

Evelina Samlingsförvaltare

Nationaldagen till ära

Tändsticksaskar-Svenska-flaggan-Vikingar-Snus-och-Tändsticksmuseum

Askar med tändsticksaskar från vårt föremålsmagasin. Lite nationaldagskitch skadar inte.

Vi i Sverige ligger i lä när det gäller att fira vår nationaldag. Det tror jag vi alla kan enas om. Men vi på museet slog ihop våra kloka huvuden och tänkte ut något supersvenskt att fokusera på idag. Regentslängden. "Kan vi illustrera hela regentslängden med saker från våra magasin och arkiv?" Tänkte vi entusiastiskt. Och det hade vi säkert kunnat om vi tänkt ut det här lite, lite längre i förväg. Sverige har en ganska lång historia trots allt. På de små stunder jag hade till övers i två dagar hann jag harva mig bak till Kristina, med en del luckor, ska sägas. Till nästa år, på min ära, ska jag banne mig ta mig bak till Gustav Vasa. Med brasklappen: Om det här blogginlägget blir en flopp, tänker jag ut något annat. På vår instagram kan ni se resultatet, material släpps på nationaldagen, såklart.

Om du vill se mer från våra samlingar kan du titta in på Digitalt Museum, vi jobbar kontinuerligt med att förbättra bildkvalité och text.

Hoppas ni får en riktigt trevlig Nationaldag!

Evelina Samlingsförvaltare

I karantäntider

Malmö-1962-Frans-Suell-Handtvätt-STM-Snus-och-TändsticksmuseumKvinna som tvättar händerna med tvål i ett omklädningsrum, Malmö, 1962. Del av reportage om den sjukförsäkring som erjböds personalen på Svenska Tobaks Monopolets fabriker.

Omklädningrum-Nässjö-Svenska-Tobaks-Monopolet-Snus-och-Tändsticksmuseum

Damernas omklädningsrum, Nässjö Tobaksfabrik, 1940-tal.

Vem hade kunnat ana för en månad sen hur hett det skulle vara med alkogel och handtvätt, eller att vi alla plötsligt skulle vara hobbyproffesorer i epidemiologi. Så vare sig ni sitter i karantän, som jag själv, eller stretar på som vanligt så har jag samlat lite inspiration från magasinen.

Tiden får utvisa hur det blir med museets öppettider. Än så länge har vi öppet som vanligt. Vi följer hela tiden utvecklingen och råden från myndigheterna. Håll ut, och glöm inte tvätta händerna!

(Inte helt hundra på det där med handtvätt än? Behöver du mer kött på benen? Klicka här för att komma direkt till 1177.)

Tvålkopp-STM-Snus-och-Tändsticksmuseum

Vägghängd tvålkopp ur våra föremålssamlingar som använts på någon av Tobaksmonopolets lokaler.

Evelina Samlingsförvaltare
Gå till sida:1 (denna sida), 2, Nästa