Hoppa till innehåll

I karantäntider

Malmö-1962-Frans-Suell-Handtvätt-STM-Snus-och-TändsticksmuseumKvinna som tvättar händerna med tvål i ett omklädningsrum, Malmö, 1962. Del av reportage om den sjukförsäkring som erjböds personalen på Svenska Tobaks Monopolets fabriker.

Omklädningrum-Nässjö-Svenska-Tobaks-Monopolet-Snus-och-Tändsticksmuseum

Damernas omklädningsrum, Nässjö Tobaksfabrik, 1940-tal.

Vem hade kunnat ana för en månad sen hur hett det skulle vara med alkogel och handtvätt, eller att vi alla plötsligt skulle vara hobbyproffesorer i epidemiologi. Så vare sig ni sitter i karantän, som jag själv, eller stretar på som vanligt så har jag samlat lite inspiration från magasinen.

Tiden får utvisa hur det blir med museets öppettider. Än så länge har vi öppet som vanligt. Vi följer hela tiden utvecklingen och råden från myndigheterna. Håll ut, och glöm inte tvätta händerna!

(Inte helt hundra på det där med handtvätt än? Behöver du mer kött på benen? Klicka här för att komma direkt till 1177.)

Tvålkopp-STM-Snus-och-Tändsticksmuseum

Vägghängd tvålkopp ur våra föremålssamlingar som använts på någon av Tobaksmonopolets lokaler.

Evelina Samlingsförvaltare

Inte bara spika och borra

Fotografering Snus- och Tändstickmuseum

Det här med att producera en ny utställning handlar inta bara om att bygga montrar och välja föremål, projektleda formgivare och snickare, hålla koll på budgeten. Man ska även klura ut hur ska vi marknadsföra eländet sedan. För vi vill ju att folk ska komma och kolla på utställningen, vi vill att de ska prata om den, vi vill ha det så efterlängtade spinnet i bruset. Därför har vi denna vecka haft fotograf på plats för att ta föremålsbilder. Dessa bilder ska vi sedan använda vårt marknadsföringsmaterial. Vi har beställt en affisch, levererat copy och bilder till extern samarbetspartner, lagt upp inlägg på Instagram och - skapat ett konto på Linkedin! Och sist men inte minst så har utställningen äntligen fått ett namn: ”Allt du behöver veta - medan du väntar på kaffet”.

Elaine Edholm Museichef

Tonkatsu

Förra veckan var jag och praktikanten Anna på seminarium, vi var utan tvekan det minsta muséet på plats. Vi fick testa på att simma lite i den stora dammen.

Temat var japanska och kinesiska föremål i samlingarna, så jag pratade bland annat om våra japanska Tonkatsu tobaksburkar. Vi har mest pipor, tändsticksetiketter och två så kallade Tonkatsu tobaksburkar, precis, som maträtten. De utmärker sig med sina uttrycksfulla ansikten. Titta bara på bilden, så förstår ni vad jag menar.

Tonkatsu-tobaksburk-Japan-Snus-och-Tändsticksmuseum

Vi har också en exakt likadan som den man kan se hos Science Museum Group på deras hemsida. Länk här. Tydligen är den daterad av dem till 1880-1929. Det skulle vara väldigt roligt om våra också hade några år på nacken. Jag efterlyser en större budget till år 2020 så jag kan förkovra mig i efterforskningar, tack!

Evelina Samlingsförvaltare

Bortglömda hörn

Hej! Vilken fantastisk fredag vi har! Stockholms första riktiga snötäcke ligger på marken och jag har jobbat med en liten utställningsdel i museets källare idag. Jag fick i uppgift under min praktik att bland annat fixa ett bortglömt område nere i fabriken. Mitt fokus har varit dofter och smaker som samtidigt ska komplettera doftorgeln som finns näst intill min utställningsdel. Idag kom min beställning på rekvisita i from av färgglada växter och frukter, det betyder också att jag är snart klar! Det ska bli så roligt att få visa upp den klara utställningen för er! Trevlig helg på er!

Anna von Plato Praktikant/gästbloggare

Tändstickskonst

Jag sitter och nyregistrerar föremål, alltså väljer ut saker som vi ska ta upp i vår samling.

Vi har ovärderliga kulturskatter i våra samlingar. Saker som gör mig rörd och hänförd. Ni vet, sådana där föremål som man håller i sina händer och lamslås av historiens fulla kraft. Alla år som gått, alla livsöden, alla känslor och tankar om stort och smått.

Fiol-Tändstickor-Snus-och-Tändsticksmuseum

Men om folkkonst-alster som denna tändsticksfiol skrivs inte många epos och inte heller fälls många superlativ. En av mina kollegor ryser lite varje gång man nämner bordet gjort av tändstickor. En annan drar på munnen så fort man nämner ”tändstickskonsten”. Inte många har några snälla ord till övers om ett stackars golvur med fanér av lackade tändstickor. Jag antar att den folkliga traditionen att skapa konst och bruksföremål av tändstickor inte ligger rätt i tiden. Det är lite skämmigt nästan. Hade de inget bättre för sig?

Men tänk på den tiden någon lagt ner på att foga och limma ihop alla dessa pyttesmå tändstickor. Är det inte lite ballt ändå? Lite vingslag?

Fiol-tändstickor-Snus-och-Tändsticksmuseum

Evelina Samlingsförvaltare