Härom veckan publicerade vi ett gäng snusrelaterade lästips – och bad er skicka in era egna favoriter. Ni var många som föreslog Mikael Yvesands Häng City (2022) om en sällsam Luleåsommar med skogshäng, snussnattande, konstiga gubbar och ödsliga hus så vi hörde av oss till honom med ett gäng frågor – om snus och Luleå!

Foto: Viktor Gårdsäter

Hallå Mikael! Vi på museet, liksom många av våra besökare, har läst och uppskattat din bok Häng City och vill gärna tipsa andra om den. Det förekommer ju en och annan snus i den så vi vill också passa på att ställa några snusrelaterade frågor till dig!

Berätta om en minnesvärd snusstund från din uppväxt!

Hmm. Jag minns första gången jag snusade. Jag hittade en dosa Ettan lös på gatan i mitt kvarter och hade fått för mig att tobak var ungefär som heroin, men var ändå mycket nyfiken, så jag gick ut till skogen för att snusa och eventuellt dö. Jag tog en och hade den inne i kanske en halv minut och inväntade sen nåt slags ayahuascarus/interdimensionell upplevelse/hastig död, men inget hände. Minns det som mycket förvirrande. En annan gång blev jag bjuden på en lössnus som i själva verket var blomjord. Vi snusade alltid lössnus på 90-talet av nån anledning. Ibland snodde vi portionssnusar av min kompis farsa och klippte upp de individuella portionerna för att kunna utvinna lössnus.

Vilket är det mest populära snuset i Luleå?

Det här borde jag förstås kunna, i egenskap av folklivsforskare inom snus samt Luleå, men vet tyvärr inte på rak arm. Kanske Grov eller General eller nåt sånt helt enkelt? Bland mig och mina vänner var Röda lacket och Göteborgs prima fint populära för de var enkla att baka för en oerfaren dumbom. Man kunde studsa prillorna mot golvet och fånga dem intakta.

Och vilket ansågs töntigast när du växte upp?

Vet inte om nåt snus ansågs töntigt. De "töntiga" snusen kom lite senare, typ Catch lakrits (saknar fortfarande de stora Catch lakrits som inte var white). Däremot minns jag att det fanns många konstiga snus. Probe whiskey och nåt som hette typ Wild river, eller nåt liknande, som man kunde äta. Eller jag vet inte om man "kunde", men vi brukade äta det, tyvärr.

Och något vi gissar att alla dina läsare undrar över: är snussnattarhistorierna självupplevda och i så fall – åkte ni någonsin fast?

Ja, dessvärre helt sanna. Vi brukade snatta snus både direkt från snuskylen (vilket var jävligt svårt) och genom att länsa gubbars jeans i sporthallen (otroligt enkelt). Ifall du var snusande man eller ICA-handlare i Luleå nån gång mellan ca 1998-2001 vore det inte mer än rätt än att ni fakturerar mig hutlösa belopp.

Nu i semestertider är tipsen på sommarläsning många – och vi förstår att ni har längtat efter en must read-lista också från oss på Snus- och Tändsticksmuseum!

Här kommer personalens snus- och tändsticksrelaterade läsfavoriter!

Snus! Historia, märken, tillverkning & konsten att snusa

av Mats Jonsson

Först ut har vi detta standardverk som inleds med en gedigen tobakshistorik. Denna följs av en guide till när och hur snuset smakar bäst och vilka sorter som passar till det slentrianmässiga mängdsnusandet, frukosten, lunchen eller aw-ölen. Jonsson är också något av en snusets Magdalena Ribbing och kommer med lite vett och etikett: man spottar inte snus i naturen – det tar tid för påsen att brytas ner, och vi skräpar inte ner på trottoarer, kaffefat eller bord - otrevligt för dem som får handskas med det. Och inget snus i toan! Boken rundas av med en mastig genomgång av över tvåhundra snussorter som Jonsson smakat, bedömt och betygsatt enligt finsmakarkonstens alla regler. Så här har Jonsson exempelvis bedömt General Classic Portion, som får 91 av 100 i betyg: “Pigg härlig doft av bergamott, citrus, te och svartpeppar. Snabb utfällning av kryddpepprig smak med citrusinslag som vilar mot stilig och stadig tobaksgrund. Ett stilprov.” Perfekt att ha med till sommarens grillfester med tillhörande snusprovningar!

Snuskungen – Ljunglöfs Ettan och det svenska snuset

av Peter Feurst, Patrik Hildingsson, Inga Junhem

Förra året fyllde Ljunglöfs snus Ettan tvåhundra år – och det firade museet med en ny basutställning om tre generationer Ljunglöf i snusproduktionen liksom utveckling och uppfinningar under svenskt 1800-tal och tidigt 1900-tal. Ni möter förbättrade snusrecept, renar som betalning för snuskaggar, arbetarna i fabrikerna och snusets spår norrut, med utvandrarna till USA - och till och med till påven i Vatikanen. För er som inte hunnit besöka vår utställning ännu rekommenderar vi starkt denna matiga skapelse med rikt material om människorna och samhällsutvecklingen kring Ljunglöfs No 1 – inklusive uråldriga snusrecept och anekdoter om Ljunglöfarnas erkänt stora näsborrar!

Prisad Planta – Om tobakdsodling i Sverige 1724–1964

av Inga Junhem

Vilka har varit involverade i den svenska tobaksodlingen och hur gick det till? I Junhems trivsamma översiktsverk lär vi oss om Harkalas (när sista plantan skördas), Carl von Linnés Alingsåsbesök, den på museet så berömda Alidatobaken, grundskaper om plantan själv, den en gång så omfattande snusodlingen i Stockholm – och så lite snushumor!

Gubbhyllan

av: Anders Fogelström, Arne Biörnstad

“För generationer av Stockholmare har Gubbhyllan blivit ett känt begrepp. Sitt namn har den – liksom det traditionsrika Flustret i Uppsala – fått efter den stora öppna verandan i övre våningen, där främst en äldre publik fann trevnad och nöje att vid ett glas blicka ut över det glada och färgrika folklivet i Hasselbackens uteservering.” Så inleds denna nätta skrift där en historik tecknas över det ljuvliga huset Gubbhyllan, där Snus- och Tändsticksmuseum finns inrymt. Folklivsbeskrivningar, teckningar av 1800-talets verandabesökare i höghatt, fotografier av studentmottagningar från 1908 – och ett gäng smakprover på sådant som serverats förr. Vad sägs om abborrar med sparris och champagne och arraks- och romtoddy? Eller för den delen restriktionsmataen som under 30- och 40-talen måste beställas för att spritservering skulle få ske som i Gubbhyllans tappning blev “Gubbtallrik”, en snäcka med någon gratin i”. “Det är ju klart att den vandrade några gånger på en dag”, berättar ett samtida vittne. Ja ni hör ju, en pärla till sommarläsning!

Här kommer brandbilen

av: Arne Norlin, Jonas Burman

Ett lästips för de minsta! Brandbilar och andra fordon är ju inte sällan ett stort intresse för de yngsta generationerna, och brandsäkerhet är nyttigt för allra åldrar! Uppe i vår tändsticksavdelning på plan tre finns en myshörna med lättlästa, färgstarka och bildande böcker att bläddra i! I Burmans och Norlins flott illustrerade bok lär vi oss om allt ifrån hur en brandbil fungerar till hur en utryckning går till. Rafflande läsning!

Ivar Kreuger

av: Lars-Erik Thunholm

Många har kusliga kriminalromaner, kittlande mystik och biografier som favoriter till sommarläsningen. Från museets sida kan vi tipsa om den gåtfulla historien om Ivar Kreuger. Här en heltäckande biografi om entreprenören som kom att kallas Tändstickskungen och hans livsbana. Framgångar, mysterier, finanskrascher och ett tragiskt slut.

De tände en eld – Svensk tändsticksindustri 1836–1996

Av: Walter Loewe, Arne Jansson, Carl Magnus Rosell

Tändstickstillverkningen har präglat, och präglar än idag, en del svenska städer. Säkerhetständstickan är exempelvis en svensk uppfinning! På museet märker vi av det stora intresset för gamla tiders färgsprakande etiketter, varav ett stort urval finns att hitta i detta maffiga verk, ihop med eldens och tändstickans historia liksom en rejäl förteckning över landets tändsticksfabrikörer!

Snus

av: Bengt Sändh

En av museets husgudar är förstås Bengt Sändh, den mångsidige allkonstnären känd för sina livsgärningar inom bland annat snus och snuskvisor. “Rullan går” är en favoritlåt hos åtminstone en i museipersonalen, och Bengt Sändhs egen snusdosa med devisen “Snus och mus är mitt förtjus – kaffe och pitt är gummans” finns på ett väl valt ställe i snusdosesamlingarna. Denna nätta bok brukar vara lätt att klicka hem online och även den ger goda tips och råd och kunskap om tobakens historia, varvat med trevliga visor och anekdoter. Midsommar är förbi men det går alltid att hitta en anledning till att återvända till Bengt Sändhs fynd ur det svenska folkdjupets visskatt, så varför inte vid nästa middagsinbjudan drämma till med:

Hwad är som eldar får känsla opp? Jo snus.

Hwad twingar tanken i full galopp? Jo snus.

Du fåfängt letar efter den rätta kosan,

Om du ej söker den uti dosan.

Ty snus gör själen i allting så upprymd och ljus.

(Ur Wisa om snuset, citerad hos Bengt Sändh)

Vi önskar er trevlig läsning!

#boktips #sommarläsning #snusochtändsticksmuseum

För ett par veckor sedan gästades vi av det charmiga och kunniga gänget bakom Tobakskanalen: Björn och Gruvfrugan!
För er som inte redan är bekanta med dem kan vi varmt rekommendera ett (eller hundra!) besök på deras Youtubekanal liksom på deras webbsida. Här samsas odlingstips och recept för dig som gör sitt eget snus med historiska nedslag och annan kuriosa.

Senast Tobakskanalen förärade oss med ett besök blev det ett helt gäng filmer från våra snusdosesamlingar och vår plantage – det inlägget hittar ni här!
Denna gång var det vår nya utställning om den Ljunglöfska snusdynastin och 1800-talets historia med tekniska landvinningar, arbetarvillkor och tillblivelsen av Ettan Lös som lockade.

Gruvfrugan fick på rekordttid ihop hela två filmer från besöket, det tackar vi för!

Titta på Ljunglöfska dynastin 1 här!

Och tvåan här!

Nyfiken på att se utställningen med egna ögon? Välkommen in till oss på museet, önskar vi såväl nya som gamla besökare!

En mulen höstdag fick Snus- och Tändsticksmuseum ett mycket soligt besök av Björn och Leia, också kända som Bloggar-Björn och Gruvfrugan tillika hjärnorna bakom Tobakskanalen! På sin blogg, Instagram och Youtubekanal delar de med sig av odlingstips, recept och bilder från sin egen plantage och snusproduktion.

Med sig hade de, förutom stiliga gåvor i form av sitt eget merch och Grufstugans hemkörda snus, också kamerautrustning och ett gäng frågor – som nu har resulterat i två faktaspäckade filmer inifrån museets vrår. Vi tar en titt!

I del I får ni följa med in på Gubbhyllan och raka vägen ner i källaren med våra snusförpackningsmaskiner, doftorgeln, journalfilmen om odlaren Mor Alida och så en kopia av butiken Dalkullan. Varför heter Ettan just Ettan, och varifrån kommer namnet General? Hur gick det för de snusande svenskarna som emigrerade till USA och varför kunde en fabrikör i Stockholm få 30 renar som betalning för sitt snus? Svaren hittar ni här:

I del II tittar vi på dosor från 17- och 1800-talen, diskuterar det statliga tobaksmonopolet och portionssnusets tillkomst och så gör vi ett stopp i museiplantagen innan de sista bladen skördas för i år. Hur långt norrut går det att odla tobak, varför började drottning Katarina av Medici egentligen snusa och varför heter det pris och prilla? Det pratar vi om i avsnitt två:

Stort tack till Tobakskanalen för både besök och kul filmmaterial!
Varmt välkomna på återbesök, eller kanske på en av våra egna snusprovningar!

Idag riktar vi blicken österut och dyker ner i tobakens historia i Ryssland!

Vera: I Europa uppstod ju tobaksbruket efter att Columbus fört med sig grödor som tobak, potatis, tomat, kaffe och kakao från Sydamerika och Frankrikes drottning Katarina av Medici blivit förtjust i luktsnus. Hur och när nådde tobaken Ryssland?

Katarina: Det skedde under tsar Ivan den förskräckliges tid, det vill säga vid 1500-talets mitt. Då var det bland annat brittiska köpmän och kringresande kosacker som förde med sig tobaken till Ryssland och bruket av både rök- luktsnus spred sig. Därefter har inställningen till tobaksprodukterna varierat: den stora branden i Moskva 1634, som förstörde 5000 gårdar, ansågs ha uppstått på grund av rökning – varpå tsar Mikael I av Ryssland, den förste regenten från ätten Romanov, införde en rad förbud mot tobak. En rökare som togs på bar gärning kunde bestraffas med 60 spöslag mot hälarna och vid upprepade överträdelser kunde man få näsan avskuren. Peter den store legaliserade åter tobaken mot slutet av seklet – och utfärdade en ukas om att all ny bebyggelse skulle uppföras i sten, av brandsäkerhetsskäl. Katarina den stora, en hängiven luktsnusare, uppmuntrade tobaksproduktionen och under 1700-talet satte den inhemska industrin igång i Sankt Petersburg.

Vera: Vad snusar man idag i Ryssland?

Katarina: Snus är ingen jättehit i Ryssland idag även om det händer att folk drar fram en flaska luktsnus på fest. Under 1800-talet trängde pipan, cigarren och senare papyrosserna ut luktsnuset och med Första och Andra världskriget ökade rökningen enormt. Modernt munsnus har bitvis marknadsförts gentemot storrökare som ett sätt att sluta röka men aldrig slagit särskilt stort. Myndigheterna har också gjort ansatser att begränsa snusförsäljningen, även om det går att få tag på i de flesta större städerna i landet, ofta med enormt hög nikotinhalt. Ibland snubblar man också över en släkting till snuset: naswar eller nasvaj, tobaksblad som kan blandas med till exempel sesamolja, kardemumma, mynta eller torkad lime och läggs innanför läppen. Det importeras främst från grannländerna Kazakstan, Kirgizistan och Tadzjikistan.

Vera: Vad är det vi har på oss?

Katarina: ett slags ryska folkdräkter som min mamma har sytt till mig, jag är ju halvryss. Klänningen kallas sarafan och huvudbonaden kokosjnik!