Hoppa till innehåll

Klä dig efter din dosa!

Jag har alltid älskat två saker – kläder och snus. 1700-talets ihopkoppling mellan snus och mode har därför fascinerat mig ända sedan jag fick höra historierna för första gången. Så när min chef Elaine frågade vilket föremål som är min favorit, visste jag direkt vart jag skulle. Dosorna.

Jag gick upp och ner för museitrapporna. In och ut ur rummen. Tittade nära, och långt ifrån. Det finns karduser, ädelstensprydda dosor, dosor formade som hundar och dosor med erotiska motiv. Det finns en dosa för allt och för alla. Min egna lilla dosa av plast började genast kännas fjuttig i fickan.

Under 1700-talet är det adeln som är snusarna i fokus. Luktsnuset var det som gällde och det fördes upp i näsan i formen av ett pulver gjort på mald tobak. Snusandet blir modeinriktat och det är inte ovanligt att överklassen syns med en ny dosa för varje ny dräkt. Dosan skulle dessutom ge uttryck för någonting. Ägarens karaktär, position och status i samhället förstärktes genom dosans form och material. Det var en social markör. Snuset var precis lika viktigt som dansen eller fäktningen.

Idag säger nog inte dosan supermycket. Den är ganska generisk faktiskt. Den är inte prydd med glitter och glamour. Inte heller har den formen av en mindre labradoodle. Men den gör jobbet. Och för mig är den ändå fin och viktig. Trots att jag nog hade gillat min bättre i diamanter!


Vera Museiassistent