Hoppa till innehåll

Portionssnusets fader - intervju med Curt Enzell

Professor Curt Enzell – en levande legend
Det finns många olika berättelser om hur portionssnuset kom till. Enligt en av berättelserna ska vårdpersonalen på ett äldreboende i Göteborg under 1960-talet ha tröttnat på allt snusspill från de de äldre herrarna som kladdade med sitt lössnus dag ut och dag in. Därför valde de att kontakta Svenska Tobaks snusfabrik i Göteborg och be om en produkt, där snuset stoppades in i en påse likt te, vilket skulle lösa problemet med spillt snus på sänglakanen.

Att många i personalen på sjukhus och äldreboenden ofta behövde baka prillor åt äldre herrar var vanligt, och att de var trötta på det är säkert. Men att idén bara kom från deras håll stämmer faktiskt inte. Och att portionssnuset blev verklighet har vi faktiskt Curt Enzell, ingenjör, forskare och tidigare forskningschef på dåvarande Tobaksbolaget sedemera Swedish Match att tacka för.

Portionssnusets fader
Under det tidiga 60-talet visade forskningen på rökningens skadliga sidor, och Tobaksbolagets forskningschef, Curt Enzell, vart orolig. Själv var han en inbiten piprökare, tillika tedrickare. Det var i personalrummet på Tobaksbolaget det en dag hände. En sax, en tepåse, och en god idé - så var portionssnuset uppfunnet.

“Jag insåg då att jag måste sluta röka och provade då snus men fann det kladdigt, ohygieniskt och svårt att hantera i munnen under konferenser och möten då det rann och fastnade mellan tänderna.”
- Curt Enzell

Vi har Curt Enzell att tacka för portionssnuset. Efter att idén fötts i personalrummet tog det inte lång tid innan Tobaksbolagets VD, Olof ”Olle” Söderström, såg möjligheterna med Curts handgjorda 'snustepåsar' som han dagligen snusade i labbet. Men vad fick Curt för sin revolutionerande idé? En informell avtackning och en check på 3500 kr. Det är på tiden att han hyllas på riktigt. Därför ville vi räcka ut handen till Curt och hörde efter om han ville ställa upp på en intervju. Och genom snus-entusiasten och entreprenören Bengt Wiberg, som länge haft Curt som mentor och nära vän, kunde vi nå Curt med våra frågor, beundran och tacksamhet.

Curt Enzell. Foto: Bengt Wiberg.

Curt Enzell – faktaruta

Namn: Curt Rickard Enzell
Ålder: 93 år (2022)
Bor: Bostadsrätt på Östermalm och Slite på Gotland.
Familj: Sambo med Meg Tiveus, styrelseproffs med 18 år i Swedish Match styrelse (1998-2017), tidigare VD för Svenska Spel m.m. Curt har två egna barn och två barnbarn.
Utbildning: Civilingenjör KTH, Teknologie doktor i organisk kemi, Docent och professor.
Favoritsyssla: Golf, huset vid havet på Gotland, umgås med vänner.
Favoritmat: Stekt oxfilé.
Favoritsnus: Jag snusade från 1967 tills för 10-15 år sedan. Snusade då Tre Ankare och andra sorter.

INTERVJU MED CURT ENZELL
Förutom att ta reda på mer om vad som var fröet till portionspåsarna ville vi även veta mer om mannen bakom uppfinningen. Vi bad därför Curt berätta om sig själv.

Vill du berätta lite kort om dig själv och din uppväxt?
“Mina föräldrar var egenföretagare. Min far var målarmästare och hade endast 6-årig folkskoleutbildning. Min mor hade två egna företag i tvätteribranschen. Jag växte upp på Östermalmsgatan 3. Gick i skolan på Norra och Östra real och sedermera Teknis (KTH).”

Är du, eller har du varit en snusare?
Till mitten av 1967 en inbiten piprökare tills jag började läsa all alarmerande forskning om rökningens skadeverkningar och insåg att jag måste sluta röka. Jag snusade därför ”påssnus” ända fram till runt 2010. Det var ”besvärande svårt att sluta snusa, men jag kände på ålderns höst att jag liksom vuxit ifrån vanan och har sedan dess inte snusat eller använt någon nikotinprodukt alls. När jag slutade snusa, ‘påsade’ jag fortfarande mitt snus själv

Du började jobba på Tobaksbolaget 1964 efter att du genom stipendium varit på Nya Zeeland i två år och arbetat efter dina studier. Vad var din tjänst där och senare på Swedish Match?  
“Jag disputerade på KTH 1962. Tobaksbolaget erbjöd mig direkt en anställning för att starta upp ett forskningslabb, men det blev istället Nya Zeeland då jag fick ett ”Senior researcher fellowship” i två år av den Nya Zeeländska staten. Man har i alla år endast delat ut två sådana forskarpositioner per år. 1964 blev jag återigen uppraggad av Tobaksbolaget och fick starta Tobaksbolagets allra första forskningsavdelning som bolagets forskningschef. Jag fick ca fyra anställda i starten. Efter några få år var vi ca 12 anställda som jag hade fullt ansvar för. Att jag genom åren blivit författare och medförfattare till över 700 vetenskapliga publikationer beror på att vi forskade både brett och djupt. Jag och min forskningsavdelning kom så i kontakt med forskare från alla världens länder, och ofta behövde de vår hjälp. Därav så många avhandlingar med mig som medförfattare på olika vis.”

Vad var det som lockade med jobbet på Tobaksbolaget?
“Forskning kring rökning, aromer och nikotinprodukter var inte så stort utvecklat när jag började och det var därför en forskares dröm att få bryta ny kunskap kring produkter med nästan en miljard konsumenter.”

Hur länge arbetade du på Tobaksbolaget (nuvarande Swedish Match)?
“Jag arbetade på Swedish Match fram till min 64-årsdag 1995 dvs. i 31 år, och gick i pension året efter, dock var jag en väldigt aktiv pensionär.”

Kan du berätta vad du gjorde på Tobaksbolaget innan projektet med portionssnus drog igång?
“Jag forskade kring aromatisering av tobaksprodukter och allt möjligt. Jag är extra stolt över att ha fostrat flertalet personer till att sedermera bli professorer och docenter under mitt mentorskap. Man kan också skämtsamt säga att vår forskning syftade till att ”hålla rökarna vid liv” med forskning kring skadligt innehåll i tobak, cigarrettfilter teknik mm. Redan innan jag började på Tobaksbolaget forskade jag kring naturprodukter, dofter och smaker. Som forskningschef på Tobaksbolaget tittade jag på tillsatsämnen i snuset, tobaksinnehållet i sig självt (det finns hundratals tobakssorter ute i världen och dess kemi skiljer sig åt och hur aromatiseringen skiljde sig åt när tobaken maldes ner till att bli snus och cigaretter.)”

Berätta om vad som var fröet till din briljanta idé - portionssnuset?
“Jag var till mitten av 1967 en inbiten piprökare tills de första alarmerande rapporterna började komma från framför allt USA och Europa kring rökningens skadeverkningar. Jag insåg då att jag måste sluta röka och provade då snus men fann det kladdigt, ohygieniskt och svårt att hantera i munnen under konferenser och möten då det rann och fastnade mellan tänderna.

Eftersom jag sen ungdomen är en notorisk te-älskare och Tobaksbolaget tillhandahöll gratis te i fikarummet fick jag en idé. Jag tömde en tepåse på sitt innehåll och klippte till den tomma påsen, fyllde den mindre tillklippta påsen med lössnus och rullade sedan ihop den igen och fann att både smak och nikotinupplevelse fungerade. På det sättet kunde jag njuta av snuset utan kladd och kunde därför slänga mina pipor och rökningen för gott.

Tobaksbolagets VD, Olof ”Olle” Söderström, besökte mig ofta på labbet och fascinerades av hur jag stoppade snuset i tepåsar som var handgjorda på plats och ställe. Olle var jurist och inte det minsta teknikkunnig men han hade en bra känsla för affärer och vad som skulle kunna vara bra idéer kommersiellt. Han ville dock inte sätta en professor (jag) på ett så enkelt uppdrag som att utveckla tekniken och uppfinna maskiner för att paketera portionsprodukter så han tillsatte en nyutexaminerad civilingenjör från KTH som hette Tommy Ringberger. Tommy stationerades i Göteborg och fick ta över hela påssnusprojektet. En egen forskningsgrupp för portionssnus bildades därmed i Göteborg. Olle Söderström hedrade mig med en gratifikation för att ha kommit på påssnus idén i form av en informell avtackning och en check på 3500 kronor. Det var inte så mycket pengar ens på den tiden, men ärofullt var det hur som helst.”

Två urklipp från Svenska Dagbladet 1967

Hur lång tid tog det innan den portion som liknar/är den vi har idag skapades? Och hur togs det emot av omvärlden?
“Från att Tobaksbolagets VD Olle Söderberg fascinerats av att se mig snusa deras produkter i påse tills att se resultatet likna vad vi har idag på marknaden tog det ca 10 år. Svenska Dagbladet skrev redan 1967 en artikel om min uppfinning. När det första fabrikstillverkade portionssnuset kom ut på marknaden 1973 (Smokeless) skrev alla Sveriges tidningar om det hela. Många artiklar och även ”Rit-Ola” var humoristiska. Ingen trodde vid denna tid att det skulle bli en världshitt.”

Smokeless lanserades 1973 och var det första portionssnuset i butik. Även om just detta varumärke inte blev en succé kom det nya formatet att bli mycket uppskattat av snusare.
Foto: Snus- och Tändsticksmuseum

Vilket portionssnus var det som slog igenom bland konsumenterna och gjorde att portionssnuset var här för att stanna?
“Snusmasterblendern Christer Magnusson tillkom i Göteborgsgruppen efter några år och var den som utvecklade det som skulle bli det första riktigt framgångsrika portionssnuset; Tre Ankare. Första försöket var en aningen blek produkt kallad Smokeless med whiskeysmak. Det unika med den var att den helt var riktad till rökare. Rökarna på den tiden verkade dock tro att cigarrettfiltret som kommit till Sverige i mitten av 1960-talet gjorde rökandet mindre skadligt. Det var tur att min uppfinning, dvs portionssnuset genom Tommy Ringbergers flit, kom att bli en konsumentprodukt. I slutet av 1960-talet höll Tobaksbolaget diskussioner om att helt sluta med att tillverka snus pga. av att cigarettförsäljningen var helt överlägsen snusets. Portionssnuset och alla smaker som sedan tillkom med åren gjorde att hundratusentals rökare övergick från cigaretter till portionssnus. Man kan därför lätt inse att portionssnusets tillkomst var en uppfinning som genom åren bidragit till hundratusentals svenskars förbättrade folkhälsa genom att bidra till skademinimering i dittills aldrig skådad skala.”

Varför tror du Tre Ankare lyckades bättre på marknaden än Smokeless?
“Smokeless blev ingen succé. Det var en produkt avsedd för rökare under en tid då rökning var som populärast och näst intill ”status”. Det var kanske en produkt före sin tid. Snusarna ville på den tiden ha sina traditionella tobakssmaker. Smokeless som hade whiskeysmak var nog därför för modern. Tre Ankare påminde mer om det klassiska snuset med kraftig tobakssmak och fukthalt och blev en framgång till skillnad mot Smokeless som försvann från marknaden.”

Vad tror du resultatet av portionssnuset var?
“Jag tror det är av de främsta anledningarna till varför Sverige har lägst andel rökare i Europa och därför har lägsta andel tobaksorsakade sjukdomar som lungcancer, muncancer andra cancerformer och kardiovaskulära sjukdomar. Det är ju glädjande att portionssnusandet sedan spridit sig till Norge och att vi ser samma utveckling där, dvs att rökandet minskar kraftigt.

På 1970-talet var andelen rökare i Sverige på sin absoluta topp och snusning var den lägsta på 100 år. Portionssnuset vände denna utveckling. Mer och mer forskning om rökningens skadeverkningar hjälpte naturligtvis också till. Det var också i slutet av 1970-talet som det började forskas kring det svenskaste vi har dvs. snuset.”

Curt Enzell vann 1988 tobakens “Nobelpris” för den mest framstående person inom tobaksforskning i världen. Artikel från SVD 1988.

Vi hoppas att Curt och Meg (sambo), som satt i Swedish Matchs styrelse i 18 år, snart kommer besöka museet och prata mer snushistoria och dela anekdoter från tiden som forskare på Tobaksbolaget/Swedish Match. Inbjudan är skickad, och när dagen är bokad så ska vi se till att låta alla er snusentusiaster skicka in frågor som vi kan ställa till Curt på er begäran.

Tills dess, tack Curt för att du ville ställa upp i en intervju, och tack för din fantastiska idé - du är portionssnusets fader! Du och påsen går till historien!

Curt Enzell och Bengt Wiberg. Foto: Bengt Wiberg

Bengt Wiberg som var den som hjälpte oss att få kontakt med Curt, är även han en snus-innovatör och entreprenör. Därför blev vi dessutom nyfikna på hans arbete. Som tur är för oss ställde han upp på en intervju och berättade mer om sin relation till snus och hur det kommer sig att han blev snus-innovatör.

"Snusinspiration" - film med Curt Enzell och Bengt Wiberg: https://www.youtube.com/watch?v=GmXj_z0EhQA&ab_channel=StingFreeSnus

Intervju med Bengt Wiberg:

8 Snabba:
Namn: Bengt-Olof Wiberg
Ålder: 65 (2022)
Bor: Bostadsrätt på Lidingö, sommarhus i Almunge (Uppsala)
Familj: Fru Jane gift sen 1978, tre barn (Daniel, Bianca och Martin) samt sex barnbarn.
Utbildning:  Civilekonom Linköpings universitet
Favoritsyssla: familj (främst barnbarnen), Snus och nikotinportioner samt tobacco harm reduction, film och karaoke.
Favoritmat: Strimlad lövbiff som puttrat i Porter tillsammans med potatismos
Favoritlåt: A Day in Life med stjärngitarristen Jeff Beck (underbar Beatleslåt)
Snusar du? Ja, den egna produkten Stingfree Strong Blue Mint tobaksfria nikotinportioner samt Grov, General och LD Salmiak, alla i egenmodifierat Stingfree utförande.

Hur kom du in på snusbanan - som karriär?
Jag är en före detta rökare som lyckats sluta med hjälp av snus och nikotinportioner. För ca 10 år sedan smärtade mitt tandkött och munslemhinna något infernaliskt och det såg inte särskilt kul ut när jag lyfte på läppen så jag uppsökte min tandläkare akut. Tandläkaren (Peter Löfgren på Lidingötandläkarna) ”beordrade” mig att sluta snusa. Hans diagnos var rött och synnerligen irriterat tandkött, delvis tillbakadraget tandkött (”gingival retraktion”) samt en snuslesion (snusgrop som vit/gråaktig elefanthud i en grop) i munslemhinnan vid snusplaceringsstället. Året efter vid den årliga tandkontrollen konstaterade Peter ”jag ser att du slutat snus Bengt”. Jag svarade att det hade jag inte alls. Jag hade istället löst mitt problem genom att sätta ett plåster på tandköttsidan av prillan som skydd för tandköttet. Svidandet upphörde direkt. Min grad 3 av 4 på Axellskalan snuslesion försvann redan efter ett par månader, mitt tandkött övergick snabbt från rött och irriterat till det rosa och friska. Mitt tandkött slutade att dra sig uppåt.

Efter ett par år av pås-plåstrande tröttnade jag på detta. Jag ville köpa färdiga prillor som skyddade tandköttet och inte sved direkt i handeln. Tillslut blev det att gick till Startup Stockholm och fick träffa en underbar innovationsrådgivare som visade sig ha många snusande kompisar med tandköttproblem och som ogillade svidandet. Han tillstyrkte därför både ett och två statliga innovationsbidrag för att jag skulle komma vidare med min uppfinning.

Jag fick kontakt med en tandläkare på Karolinska Institutet som doktorerat på snus och snuslesioner som hjälpte mig och trodde på min ide från första stund. Ann Roosaar, som hon heter, slussade mig sedan vidare till sin mentor, professor Tony Axell, som var en världsauktoritet på odontologi och snus. Tony var en underbart välkommen specialist som lärt mig det mesta jag nu vet om munhälsa och munnens anatomi. Inte alla vet t.ex. att tandkött som blir förstört inte kan regenereras och återbildas. Snuslesioner i munslemhinnan däremot försvinner på några veckor om man helt slutar att snusa, vilket inte många snusare vill! Han lärde mig också att nikotin är vattenlösligt och upptas därmed av samtliga munnens slemhinnor via saliven. På senare tid har han också förklarat att den del av munnen som upptar nikotinet sämst är tandköttet vilket beror på att tandköttet innehåller keratin som är ett benämne som vi har i t.ex. naglar och hår. Eftersom min uppfinning är till för att eliminera svidandet och orsaken till skador och irritation på just tandköttet har alla vetenskapliga fakta jag fått av professor Axell varit mycket värdefulla.

Till slut kunde jag skicka en patentansökan. Nu har jag patentgodkännande i Sverige och USA och ett s.k. ”intention to grant European patent” som täcker 39 länder i Europa. 2014 sa jag upp mig från mitt välbetalda jobb som ekonomichef i Lidingö stad för att bli snusuppfinnare på heltid och startade B-O Wiberg Solutions AB som sedan bytte namn till Sting Free AB.

2017 fick jag åka till New York City och fick den internationella utmärkelsen ”Most exciting newcomer to the industry” och Golden Leaf Award på the Global Tobacco and Nicotine Forum med motivationen att Stingfree var den största snusinnovationen sedan uppfinnandet av portionssnuset, samt att borttagandet av snusets familjära svidande kan hjälpa konvertera miljoner rökare att skademinimera genom att gå över till snus och nikotinportioner istället för cigaretter.
Länk till det eventet: https://youtu.be/tXv0QCRYrsc

Vilket var ditt första snus?
Min första snus var lössnuset Grov. Jag var i övre tonåren och blev bjuden av en äldre kompis. Det brände som eld men gav en nikotinkick som gjorde mig groggy.

Har du någon rolig snusanekdot?
När jag fick rocklegenden Slash i Guns N’ Roses att i Rockklassiker i januari 2022 hylla det svenska snuset som anledningen till varför han fimpade för gott. Se artikel och video.
https://snusforumet.se/en/guitar-hero-slash-snus-the-best-discovery-in-the-world/

En annan anekdot är att jag fick en annan rockkändis, perkussionisten Pitti Hecht i The Scorpions som visade ett trumsolo på min Stingfree snusdosa, dvs att en snusdosa kan vara ett musikinstrument. https://youtu.be/auy8ErxiKNw

En annan kändisanekdot är ”Läpparnas bekännelse” av Hollywood skådisen Stellan Skarsgård 😊. Se bild:

blobid6.png

Artikelutklipp försett av Bengt Wiberg.

Hur känner du Curt? Hur kom ni i kontakt?
Min svåger råkade vara bekant med Curts sambo Meg Tiveus, och eftersom Meg satt i Swedish Match styrelse fick jag träffa Meg och sen åt vi lunch tillsammans i deras bostad tillsammans med Curt. Det var då Meg nämnde att Curt var den som uppfunnit portionssnuset. Resten av eftermiddagen pratade vi om min innovation dvs Stingfree snus. Meg ordnade sedan att jag fick ett möte med Swedish Match North Europe VD Joakim Tilly och forskningschefen, tillika vice vd Lars Olof Löfman, för att presentera Stingfree teknologin och besvara frågor om denna.

Curt och jag fortsatte att hålla kontakten och har snackat snus och innovationer sedan dess. Jag har lärt mig mycket om snusets och Swedish Match historia av Curt. Curt tände till på idén om ett svidfritt sätt att snusa redan från dag 1. Han sa att alla snusare väl någon gång har t.ex. bjudit en utlänning på en prilla och skrattat åt hur denna beklagar sig över svidandet för att sedan bli yr i huvudet och snabbt förpassa prillan till papperskorgen. Curt är övertygad att en andel av världens rökare lättare skulle kunna konverteras till snus eller nikotinportioner om det inte sved initialt.

Curt är så begeistrad av Stingfree att han för ett par år sedan nominerade min uppfinning som kandidatför det prestigefyllda Michael Russel Award på Global Forum on Nicotine. Både Curt och Meg är sedan ett år tillbaka också aktieägare i Sting Free AB.

/

Intervju av Emelie Conrad.

Redaktion av Emelie Conrad, Ellinor Vejlens, Johanna Tengblad.