Hoppa till innehåll

Tack och hejdå, Vera!


Vad har jag lärt mig under min tid på Snus- och Tändsticksmuseum?

Jag började jobba på Snus- och Tändsticksmuseum i början av maj i år. Jag hade ingen aning om vad jag skulle vänta mig. När jag sökte till museet ville jag mätta mitt behov av kulturhistoria. Jag var och är fortfarande juriststudent, så större delen av dagarna sitter jag försjunken i lagtext och paragrafer. Missförstå mig rätt - jag älskar det, men min passion för historia är törstande. Därför sökte jag hit. Jag gillar att det är ett litet museum, att man får kavla upp ärmarna och göra det som behövs precis just då. Det här nischade lilla sammanhanget har varit så spännande.

Nå. Då ska vi se. Vad har jag lärt mig?

Snuset
Jag har lät mig att Sverige har en otroligt rik tobakshistoria. Att snuset etablerades i Europa i formen av luktsnus genom den franska drottningen Katarina av Medici, som på inrådan av den franska ambassadören Jean Nicot använde luktsnus mot sin migrän. Och att det då, eftersom luktsnuset löste drottningens alla problem, etablerades som en universalmedicin runt om i de europeiska hoven. Att Sverige försökte bli självförsörjande på tobak under 1700-talet, och etablerade både fabriker och odlingar runt om i landet. Att tobak inte är alls svårt att odla. Att dosor har varit världens grej. Och att prillan är svensk och togs fram efter att personal på ålderdomshem i Göteborg tröttnat på att gubbarna inte längre kunde hantera baksnuset på ett redligt och städat sätt.

Tändstickorna

Att det finns hundratusentals tändsticksmotiv bevarade! Att de är både roliga, intressant och tidstypiska. Att det finns många motiv som det är viktigt att diskutera och som vi idag måste ifrågasätta. Att vi i Sverige har solstickan, något vi ska vara stolta över. Där en del av pengarna går till förmån för äldre och yngre. Att den vanligaste arbetaren i 1800-talets tändsticksfabriker var barn och kvinnor. För då kunde man betala mindre i lön. Att de fanns barn så unga som 10 år i fabrikerna, som jobbade 11 timmar om dagen. Att man innan den geniala uppfinningen säkerhetständstickan, var otroligt utsatt som arbetare i fabrikerna då stickorna var lättantändliga. Jag har lärt mig om Ivar Kreuger. Denna mystiska man som etablerade sig över hela världen. Ivar Kreuger, som vi vet så mycket om, men om jag hade kunnat, hade jag ställt 100-tals frågor till.

Och slutligen att jobba på museum.

Att få berätta en historia som sträcker sig långt bortom museets fyra väggar. Att man måste vårda, sköta om och värna om både byggnaden och berättelsen. Att på ett litet museum, med desto större berättelser, få både möjligheten att lära ut och bli lärd. Hur kul det är med möten. Att dagligen få möta snusfantaster, tändstickssamlare och andra nyfikna själar. Det är fint tycker jag.

Tack och lycka till

Jag vill skicka ett speciellt tack till Elaine, Elin, Katarina och Scott. Som har gjort den här sommaren till den bästa i mitt liv ;) Som alla är så otroligt kreativa, kunniga, passionerade och genuina. Som inte räds för kreativitet och att tänka bortom ramarna. Och som inom en liten verksamhet vågar vara modiga. Kunskapen som finns inom er är ovärderlig. Tack!

Jag vill även skicka ett stort välkommen och lycka till, till Emelie som nu ska ta över min tjänst. Det finns ingen bättre och mer givande arbetsplats!

Kom hit!

Slutligen för er som läser detta och ännu inte varit på museet – kom hit! Jag kan lova att det finns otroligt mycket spännande att upptäcka för den nyfikna.

Vera Museiassistent