Hoppa till innehåll

Hej då föremålen och hej till ny facebook

I september 2022 öppnar en ny utställning - Snusdynastin!

I år är det 200 år sedan snuset Ljunglöfs Ettan blev till. Bakom varumärket finns berättelsen om en familjedynasti som utmärktes av kvalitet, kortsvettning och tårar. I höst öppnar utställningen Snusdynastin på Snus- och Tändsticksmuseum. Men redan nu kan du upptäcka delar av berättelsen - gå på en digital stadsvandring eller dyk ner i Ettans historia - på www.snusdynastin.se

Men med ny utställning betyder även 'avverkande' av den gamla. Och innan detta sker vill vi ta farväl till de föremål som utgår från gamla utställningen och hamnar på arkiven. Följ oss för att inte missa ett enda föremål!

Här är en liten film om just detta nya projekt, och glöm inte att gå in och följa oss!

Odlingen växer fram

Det är en månad sedan fröerna från årets förra tobaksplantage planterades i våra odlingslådor.

Varje år odlar vi tobak av sorten Alidatobak, och genom detta förs just 'Mor Alida's sista odling vidare.

Alida Olsson - Mor Alida - drev länge tobaksplantage i Yngsjö utanför Åhus, och var en av de sista kommersiella odlarna. Mor Alida tar fram en egen tobakssort av Virginiatyp som givetvis kallas Alidatobak, vilken var speciellt anpassad för det svenska klimatet. 1964 skördades hennes sista plantor. Och fröerna därifrån är idag grunden till museets egen tobaksodling.

Nu när odlingen nått en månad är det dags att testa lite. Snart blir det även gallring av tobaksplantorna - avverkning av de tobaksplantor som än inte växt till sig ordentlig och koncentrering av tillväxten. De stammar som verkar vara av högre kvalitét får mer yta att växa sig starka - och då blir det bara några tobaksplantor kvar i våra odlingslådor. Så i år testar vi innan den ordentliga gallringen att sätta ut några söta tobaksplantor ut i egna krukor för att få ut mer plantor runtom museet. Vi hoppas det funkar!

odling två veckor 2022

odling 2 veckor 2022

Odlingen två veckor

odling test 1 2022

odling test 2 2022

odling test 3 2022

Odling test - en månad

Nu hoppas vi att de tar sig och att odlingen forstätter att växa sig stark!

/ Emelie, museiassistent

Emelie Museiassistent och museivärd

Mysteriet om mick's mint

För två veckor sedan väckte ett inlägg vi gjorde stora reaktioner, och ett litet mysterium uppdagades.
Mysteriet relaterade till ett snus från 80-talet - Mick's Mint.

Inlägget handlade om snusdosornas formutveckling sedan början av 1900-talet. Hur snuset kunde börja köpas a i ovala 'engångsdosor' vilket utvecklades till den nya standarden. Hur dessa 'engångsdosor' sedan blev runda på 60-talet och tillslut gick från att vara i papp och plåt till plast. Det var här Mick's Mint kom in i bilden - en 80-talsklassiker med plastlock. Men reaktionerna, de handlade om innehållet!

Enligt de källor vi hade att tillgå stod det att Mick's Mint lanserades i början 80-talet som ett smaksatt portionssnus av Svenska Tobaks AB. Vi vet att portionssnuset redan då hade några år på nacken i och med att Tre Ankare hade kommit ut på marknaden 1977. Källorna berättade även att Mick's Mint såldes fram till och med 1985 och att en dosa kostade hela 3 kr och 5 öre.

Men, något stämde ju inte. Och det var något som våra kära följare yppade. Flera kommenterade och engagerade sig, och berättade att de minsann inte snusat Mick's som portion - utan som lössnus! Och så var debatten i kommentarsfältet. De skriftliga källorna vi hade sa ju portion, men våra följare som snusat det visste att det var lös. Vi lovade att vi skulle försöka ta reda på sanningen.

Så ärendet, att lösa mysteriet om Mick's Mint, om det hade funnits som lös, portion, eller båda var igång. Vi visste att vi behövde gräva i andra källor. Men vi stöter på problem. Dit vi normalt kan vända oss för att få fram sanningen och fakta fungerade inte. Vår arkivarie var på föräldraledighet. Detta var tills förra veckan.

När Evelina nu var tillbaka frågade vi om hon kunde gräva i arkiven, och några dagar senare hittar hon guld! Eller ja, hon hittar belägg som bevisar att våra följare har rätt. Neddykningen i samlingarna visar på att Mick's Mint, lanserad 1980, aldrig varit i portion utan såldes som ett lössnus á 50 gram.

Vi får tacka våra engagerade följare som får oss att gräva i historien, och gör att vi kan lösa mysterium. Även tack till Evelina som grävde fram svaren! Så var det mysteriet löst - Mick's Mint var ett lössnus!

/ Emelie Conrad, museiassistent

Emelie Museiassistent och museivärd

Spegel, spegel i dosan där

För några veckor sedan kom en besökare in med en familjeklenod och en fråga - kan det vara en snusdosa? Dosan i fråga såg ut att vara i tenn, var tredelad, saknade stämpel, men hade däremot en spegel i sig.

Besökaren var inte säker på sin sak då det rådde tudelade uppfattningar hemma - någon sa att det troligtvis endast var en vanlig spegeldosa trots att familjehistorien sa att släktingen för två generationer sedan hade haft sitt snus i den. Så kan det vara en snusdosa?

Tenndosa besökare spegel

Besökarens dosa

Min spontana reaktion var Ja, det är det! På museet visas minst två dosor med spegel i som vi vet varit ämnade för snusning. Men, besökarens dosa liknade inte dessa på pricken. Så trots att känslan var ja, med tanke på dosorna i vår samling och besökarens hsitoria bakom sin dosa ville jag gräva lite mer på djupet. Efter eftersökningar i vårt bibliotek, i samlingen och i arkiv stötte jag tillslut på en som var snarlik den som besökaren kommit med som var identifierad som snusdosa.

Denna dosa var i tenn, uppdelad i tre på precis samma sätt som besökarens, med ett liknande orange stycke runt spegeln. Denna dosa fanns det dock inte heller så pass mcyket information om, förutom att den är tillverkad med gjutningsteknik, har Svea- och Götalands vapen graverat på ena locket och tilldelats brukningsorten Sverige Västergötland, Västra Götaland och Skaraborg. Men likheten är tillräcklig för att besökarens kan klassas som snusdosa - och om hens farfar sägs ha använt den som en snusdosa, ja då är det ju det!

dosa i tenn - västergötalands museum

Tillskriven snusdosa, liknande besökarens. Foto: Västergötlands museum.

Under letandet av likande dosor stötte jag på många fler dosor med speglar som blivit tillskrivna som snusdosor. Vissa var lika enkla som de två som lyfts fram, andra var mycket mer grandiosa. Men en välutsmyckad snusdosa, det är inte första gången vi stöter på. Bland de snusdosor med speglar som jag nu dock bekantade mig med var det några som var mer spännande än de andra. Här är två av de: kalenderdosa

Kalenderdosa - Foto: Örebro läns museum

Stockholmsdosan - foto: Bohusläns museum

Kalenderdosan

Den övre dosan är en kalenderdosa i mässing. På dosans respektive utsidor är följande graverat: "Runstafwen förswenskad 1787 4/1" samt runstavar för januari t.o.m. juni. Andra sidan: "En beständig almanach C: Norman", samt runstavar för juli t.om. december, allt i upphöjd relief. Tillverkad: 1787

Mässingsdosor med kalenderar lanserades på 1770-talet i Serige av krongjutaren Carl Norman vid Bjurfors bruk, idén togs sedan upp av Skultuna (gjuteri grundat 1607 och ständiga hovleverantörer). Kalenderdosorna fortsatte att tillverkas en bit in på 1900-talet, och till dosorna kom i regel en instruktion för hur de lästes.

Stockholmsdosan

Den undre är en dosa vars motiv gjorde att den ibland kallades för 'Stockholmsdosan'. Motivet avbildar Stockholms slott, Tyska kyrkans och Storkyrkans torn. I förgrunden står Gustav Adolfs torg med Gustav II Adolfs staty, och allra längst fram vandrande gestalter. Dosan är i mässing och är tillverkad av Skultuna, troligtvis mellan 1840-1850.

Efter denna neddykning i snusdosor med spegel börjar tankarna kring varför en hade en spegel i sin snusdosa. Var den till för fåfängan eller för de snusfyllda tänderna? Med tanke på att första portionssnuset inte kom förens på 1970-talet skulle jag nog tro att det andra alternativet är det som lutar mest mot sanning, även ifall de båda går hand i hand. Spegeln i ens snusdosa hade troligtvis en väldigt praktisk roll mer än i att spegla sig, utan en kunde se vart det malda och blöta snuset satt sig som mest efter bruket. Vilken befrielse både för sig själv och andra när en kunde rengöra gliporna från den bruna tobaken.

Foto: P W Hägers fotosamling

Det är så roligt att ta reda på saker åt våra besökare och leta efter nichade saker i historien, och än mer roligt att få dela det här på bloggen, och att få göra det i mitt första inlägg.

Trevligt veckoslut önskar den allt mer varmare i kläderna, museets nya museiassstent, Emelie Conrad.

Emelie Museiassistent och museivärd

Bland dosor, plantor och drottningar: Tobakskanalen på museibesök

En mulen höstdag fick Snus- och Tändsticksmuseum ett mycket soligt besök av Björn och Leia, också kända som Bloggar-Björn och Gruvfrugan tillika hjärnorna bakom Tobakskanalen! På sin blogg, Instagram och Youtubekanal delar de med sig av odlingstips, recept och bilder från sin egen plantage och snusproduktion.

Med sig hade de, förutom stiliga gåvor i form av sitt eget merch och Grufstugans hemkörda snus, också kamerautrustning och ett gäng frågor – som nu har resulterat i två faktaspäckade filmer inifrån museets vrår. Vi tar en titt!

I del I får ni följa med in på Gubbhyllan och raka vägen ner i källaren med våra snusförpackningsmaskiner, doftorgeln, journalfilmen om odlaren Mor Alida och så en kopia av butiken Dalkullan. Varför heter Ettan just Ettan, och varifrån kommer namnet General? Hur gick det för de snusande svenskarna som emigrerade till USA och varför kunde en fabrikör i Stockholm få 30 renar som betalning för sitt snus? Svaren hittar ni här:


I del II tittar vi på dosor från 17- och 1800-talen, diskuterar det statliga tobaksmonopolet och portionssnusets tillkomst och så gör vi ett stopp i museiplantagen innan de sista bladen skördas för i år. Hur långt norrut går det att odla tobak, varför började drottning Katarina av Medici egentligen snusa och varför heter det pris och prilla? Det pratar vi om i avsnitt två:

Stort tack till Tobakskanalen för både besök och kul filmmaterial!
Varmt välkomna på återbesök, eller kanske på en av våra egna snusprovningar!

Katarina Museiassistent och museivärd

Tack och hejdå, Vera!


Vad har jag lärt mig under min tid på Snus- och Tändsticksmuseum?

Jag började jobba på Snus- och Tändsticksmuseum i början av maj i år. Jag hade ingen aning om vad jag skulle vänta mig. När jag sökte till museet ville jag mätta mitt behov av kulturhistoria. Jag var och är fortfarande juriststudent, så större delen av dagarna sitter jag försjunken i lagtext och paragrafer. Missförstå mig rätt - jag älskar det, men min passion för historia är törstande. Därför sökte jag hit. Jag gillar att det är ett litet museum, att man får kavla upp ärmarna och göra det som behövs precis just då. Det här nischade lilla sammanhanget har varit så spännande.

Nå. Då ska vi se. Vad har jag lärt mig?

Snuset
Jag har lät mig att Sverige har en otroligt rik tobakshistoria. Att snuset etablerades i Europa i formen av luktsnus genom den franska drottningen Katarina av Medici, som på inrådan av den franska ambassadören Jean Nicot använde luktsnus mot sin migrän. Och att det då, eftersom luktsnuset löste drottningens alla problem, etablerades som en universalmedicin runt om i de europeiska hoven. Att Sverige försökte bli självförsörjande på tobak under 1700-talet, och etablerade både fabriker och odlingar runt om i landet. Att tobak inte är alls svårt att odla. Att dosor har varit världens grej. Och att prillan är svensk och togs fram efter att personal på ålderdomshem i Göteborg tröttnat på att gubbarna inte längre kunde hantera baksnuset på ett redligt och städat sätt.

Tändstickorna

Att det finns hundratusentals tändsticksmotiv bevarade! Att de är både roliga, intressant och tidstypiska. Att det finns många motiv som det är viktigt att diskutera och som vi idag måste ifrågasätta. Att vi i Sverige har solstickan, något vi ska vara stolta över. Där en del av pengarna går till förmån för äldre och yngre. Att den vanligaste arbetaren i 1800-talets tändsticksfabriker var barn och kvinnor. För då kunde man betala mindre i lön. Att de fanns barn så unga som 10 år i fabrikerna, som jobbade 11 timmar om dagen. Att man innan den geniala uppfinningen säkerhetständstickan, var otroligt utsatt som arbetare i fabrikerna då stickorna var lättantändliga. Jag har lärt mig om Ivar Kreuger. Denna mystiska man som etablerade sig över hela världen. Ivar Kreuger, som vi vet så mycket om, men om jag hade kunnat, hade jag ställt 100-tals frågor till.

Och slutligen att jobba på museum.

Att få berätta en historia som sträcker sig långt bortom museets fyra väggar. Att man måste vårda, sköta om och värna om både byggnaden och berättelsen. Att på ett litet museum, med desto större berättelser, få både möjligheten att lära ut och bli lärd. Hur kul det är med möten. Att dagligen få möta snusfantaster, tändstickssamlare och andra nyfikna själar. Det är fint tycker jag.

Tack och lycka till

Jag vill skicka ett speciellt tack till Elaine, Elin, Katarina och Scott. Som har gjort den här sommaren till den bästa i mitt liv ;) Som alla är så otroligt kreativa, kunniga, passionerade och genuina. Som inte räds för kreativitet och att tänka bortom ramarna. Och som inom en liten verksamhet vågar vara modiga. Kunskapen som finns inom er är ovärderlig. Tack!

Jag vill även skicka ett stort välkommen och lycka till, till Emelie som nu ska ta över min tjänst. Det finns ingen bättre och mer givande arbetsplats!

Kom hit!

Slutligen för er som läser detta och ännu inte varit på museet – kom hit! Jag kan lova att det finns otroligt mycket spännande att upptäcka för den nyfikna.

Vera F.d. museiassistent
Gå till sida:1 (denna sida), 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, Nästa