En snusdosa från 1700talet är först ut i Stockholms Kvinnohistoriska nya föremålsfilms-projekt.

Vi är otroligt glada att tre föremål från just vår samling är först ut i Stockholm Kvinnohistoriskas nya satsning Kvinnans Sak! I det tre minuter långa filmklippet långa filmen tar Johanna Tengblad, vår Museikoordinator, med tittaren på en resa som lyfter berättelser om kvinnor kopplade till snusets historia.

Luktsnusdosan från slutet av 1700-talet är så mycket mer än ett vackert föremål. Den kan berätta för oss om en kvinnas liv och hennes relation till snus. Dosan tillhörde Charlotta Fredrika von Fersen och var en gåva från hennes kusin, Axel von Fersen. Men vad är det som gör dosan så speciell?
Förutom att vara tillverkad av den skickliga silversmeden Friedrich Fyrwald, vars dosor ansågs vara bland de finaste i Sverige under den gustavianska perioden, så speglar även dosan en berättelse om kvinnors förhållande till snus under den här tiden.

Genom dessa föremålsfilmer, som Kvinnohistoriska tar fram i samarbete med sina medlemsorganisationer, uppmärksammas museiföremål vilka ger ett smakprov på några av alla de berättelser kopplade till kvinnors liv som döljer sig i museisamlingarna.

Se filmen här!

Snusdosa från slutet av 1700-talet i 20 karat guld med orientaliska pärlor och motiv kopplade till grekisk mytologi som tillhört Charlotta Fredrika von Fersen (1756-1810).

"Ivar - Musikalen är en nyskriven musikal om Ivar Kreuger - tändstickskungen från Kalmar. Berättelsen om den karismatiska miljardären som förtrollade en hel värld. Om hans mytomspunna liv, passionerade kärleksaffärer och dramatiska död. En historia som aldrig slutar att fascinera."

Inräknat med genrepen så har över 4000 besökare sett Ivar - Musikalen som hade premiär den 16 september förra året. Det är en magisk berättelse vilken förde Ivar Kreuger in i ljuset igen.

Men Vem var Tändstickskungen? En vanlig civilingenjör och finansman? Ivar Kreuger, var mer än så, han var mannen bakom en multinationell industri- och finanskoncern, men även en orsaken bakom att många människors liv blev ruinerade i och med hans död vilken kom att framsaka den så kallade Kreugerkraschen.

Vi ville veta mer om musikalen om vår kära Krueger, vars historia såklart är så viktig för ett museum som oss, och räckte därför ut handen till en av skådespelarna i musikalen; Fanny Reje Franzén, och Michael Ländin, musikalens kompositör och produktionsledare. Och båda ställde gärna upp för intervju. Följ med och lär känna två av personerna bakom musikalen, få insikter kring hur Ivars liv målas upp i dans och musik, och hur intriger och mystik kring legenden kom fram i ljuset på scenen i Kalmar.

Intervju med Michael Ländin - upphovsman och kompositör till Ivar - Musikalen

Vill du berätta lite kort om musikalen?
Musikalen handlar om Ivar Kreuger, en av dåtidens rikaste män som föddes 1880 i Kalmar. Han var svensk företagsledare och finansman, känd som grundare av Kreugerkoncernen. Hans förmögenhet 1929 uppskattas till 1000 miljarder i dagens penningvärde. Det skulle i dag placerat honom mellan grundarna av Facebook och Google på Forbes lista av världens rikaste. Musikalen skildrar hans uppgång och fall.

Har var det att skriva musiken? Fanns det något speciellt ur Ivars liv som inspirerade? Du är inte bara kompositören bakom, utan även initiativtagare till musikalen. Hur kommer det sig att du ville skriva en musikal om Ivar?

Jag hade läst en bok om Ivar Kreuger och skrivit en ny låt ”Somnar Ensam” tillsammans Min vän och kollega Anders Lundquist för många år sedan. Han hade skrivit textraderna

”En gång var jag pojken ingen såg. Visste inte var min framtid låg

Nu är jag här, vid regnbågens slut med min skatt. Men du är där, jag somnar ensam varje natt”

Det slog mig när jag spelat och sjungit låten några gånger hur dessa rader passade in på Ivars liv så där och då var musikalidén född.

Ivars berättelse är storslagen, men slutar rätt tragiskt. Vilket spår har berättelsen fått i musikalen, vilken genre lutar den mest mot om du skulle behöva peka ut någon?

Vi ville att musikalen skulle vara som en Disneyfilm. Teater med sånger som samtidigt för berättelsen framåt. Man skulle skratta och gråta, känna glädje, sorg, romantik, förundran, chock och förfäran. Det är en historisk berättelse som är ganska glömd med drama, dans, musik och humor.

Har Ivars mytomspunna liv kunnat få mer klarhet i och med musikalen tror du?
Ja det tycker jag. Många har sagt att de nu förstod hela historien. Naturligtvis har vi haft konstnärlig frihet men att historien gick till ungefär som vi beskriver är inte helt fel. Kostym och scenografi har också fått höga betyg av alla recensioner. 7 av 10 i historisk riktighet skulle jag gissa totalt.

Vad tillför de musikaliska numren till pjäsen och berättandet av denna historia?
Musikalen är en känslomässig berg- och dalbana. Några exempel:

”Jag vill han kommer hem” sjunger Ivars far om Ivar när han inte tycker att Ivars bror klarar av att rädda tändsticksfabrikerna.

”Solsken” som handlar om tändsticksimperiets expansion är en glad låt i första akten som får folk att känna hopp inför framtiden.

”Vinnare” där Ivar och brodern Torsten trots motsättningar ändå arbetar tillsammans mot världsexpansion.

”Kan inte stanna här hos dig” där Ingeborg lämnar Ivar för att de aldrig är tillsammans längre på grund av alla resor

”Somnar ensam” En uppgiven och delvis psykiskt svag Ivar saknar sin livskamrat Ingeborg men även Greta Garbo.

Och avslutningsvis den episka ”En dag” där alla vännerna tar farväl av myten Ivar Kreuger.

Vad har varit roligast med projektet?
Att vara med från första början. Och se musikalen växa fram där alla gjort sin del. Fått se och känna succén som det ändå blev med bortåt 4000 teaterbesökare och fantastiska recensioner både i tidningar och av publik.

Musiken har nyligen släppts på Spotify, otroligt roligt tycker vi, hur känns det?
Jättekul! Vi släpper låtarna successivt och räknar med att till våren har släppt alla. En dröm vore att sätta upp musikalen i Stockholm men för det behövs en sponsor eller investerare. Vi får väl se vad framtiden har att erbjuda.

Intervju med Fanny Reje Franzén i rollen som Greta Garbo

Vill du berätta lite kort om musikalen?
Musikalen är en nyskriven musikal om Ivar Kreugers liv skriven och komposterad av Jonas…. och Michael Länden. Den berättar historian om Ivar Kreugers liv ur den fiktiva karaktären Stickans ögon. Stickan, som i produktionen spelades av Magnus Kviske, jobbar som förman på Fredriksdals tändsticksfabrik i Kalmar och för publiken genom historians upp och ned gångar med en egen personlig vinkel.

Hur berättas Ivar Kreugers historia i musikalen, vilka fler får man möta?
Musikalen berättar historien om Ivar Kreugers live från barnsben till skotten i Frankrike. Det är en berg och dalbana av historia, fyllt av glädje och segertoppar men också vemod och sorg.

Man får i musikalen följa historien genom att den återberättas av Stickan, en funktionell förman från en av tändstickas fabrikerna ägd av Kreugerfamiljen och det är genom honom som vi får se de andra karaktärerna ta plats på scen, samt viktiga tidpunkter spelas ut. Vi får se Ivar kreuger både som barn och som vuxen vilket skänker en mycket sympatisk blick på en karaktär som annars enbart kan ses i rollen som affärsman.

Vi möter även flera personer ur Kreugerfamiljen så som pappa Ernst Kreuger och lillebror Torsten Kreuger som innan Ivar tog över tändsticksfabriken innehöll rollen som fabrikör.

Vi möter Paul Toll och …. som är delaktiga kompanjoner i Ivars affärer. Samt får vi se Ivars livskamrat Ingeborg Hässler,

Och så fick jag äran att spela Greta Gustavsson, bättre känd som Greta Garbo.

Hur platsar Greta Garbo in i denna historia?
I musikalen tar Greta Garbo platsen av en nära vän till Ivar. Ivar tog roll som mecenat till Greta och gav henne kontakter till Mannekängskola och svensk filmindustri vilket hjälpte henne i början av sin karriär som skådespelare. I pjäsen så håller de platsen av två ensamvargar som känner igen sig i den andra, från vardag till karriären.

I musikalen spelar vi visserligen upp en kanske större vänskap än de faktiskt hade i verkligheten men han var med och gav start till Greta Garbos väg in i filmbranschen. Vi får chansen att se Greta från när hon precis börjat ta sig in i filmbranschen till hon står på toppen av sin egen karriär, en jätte i liknande storhet av sin industri som Ivar. Det här ger en intressant balans till deras vänskap.

Har Ivars mytomspunna liv kunnat få mer klarhet i och med musikalen tror du?
Frågan om mer klarhet har getts är svår. Jag tycker att vi gett en väldigt nyanserad bild av Ivar som människa. Många gånger då hans liv återberättas så har personen bakom en tydlig åsikt om han var en bra eller hemsk man. Men i den här musikalen fick han vara en mångsidig människa med både bra och dåliga sidor.

Inte heller var det föreställningen mål att svara på alla frågor som fanns om Ivars liv eller hans tragiska död. Vissa frågor är bättre att lämna öppna och låta publiken själv gå i väg med sin egen åsikt. Själv hoppas jag mest att pjäsen startade ett intresse hos publiken att själva söka ännu mer klarhet i frågan efter. Jag hoppas Nyfikenhet väcktes hos några av dem.

Vet du varför det just blev en musikal, och vad tillför de musikaliska numren till pjäsen och berättandet av denna historia?
Arbetet runt musikalen började i musiken. Det var Michael Ländin, kompisotör, som skrev musik och märkte att flera av verken tycktes passa in på Ivar Kreugers liv. Där i började idén att göra en musikal av de.

För mig är musikal ett fantastiskt verktyg för att berätta historier. När man jobbar med musikal som medium för att berätta än historia så säger man att man pratar tills känslorna är så stora att man måste sjunga dem och när sången inte längre räcker till då dansar man.

Vad har varit roligast med projektet?
Det här projektet har för mig varit en alldeles ny upplevelse. Jag har spelat musikal innan men det här var första gången som jag fick chansen att inte bara spela en verklig person men också få vara den första som gör rollen i den här historien. Det är något verkligen speciellt med att få jobba med nyskrivet material. Så mycket mer av arbetet blir en kollaboration av alla medlemmar i produktionen och som skådespelare får man verkligen sätta sin egen prägel på rollen.

Samtidigt så har man sådan respekt för att få spela en verklig person. Det har vart varsamt att få försöka att gestalta någon så mystiskt och fängslande som Greta Garbo. Och så har det varit för alla skådespelare. Att varsamt ta hand om dessa karaktärer som har varit verkliga människor med både det vackra och fula. Det är något fantastiskt och tragiskt med att få ta del och frammana en del av vår egna svenska historia.

När jag tackade jag till rollen hade jag ingen aning om vem Ivar Kreuger var eller kopplingarna till Kalmar. Det har varit mycket intressant att lära sig hur han och i utsträckning det tändstickas imperium som han byggde upp påverkat både min egna hemort men också Svenskhistoria i en mycket större utsträckning

Läs mer om musikalen här: https://ivar.life/all-posts/
Lyssna på musiken här: Ivar - musikalen på Spotify

Tack så mycket för att ni ville ställa upp på intervju - och tack för ni förde in Tändstickskungen in i ljuset igen.

Intervjuer av Emelie Conrad.

#IvarKreuger #ivarmusikalen #intervju #tändstickshistoria #musikal #ivar #ivar_musikalen #FannyRejeFranzén #MichaelLändin

För ett par veckor sedan gästades vi av det charmiga och kunniga gänget bakom Tobakskanalen: Björn och Gruvfrugan!
För er som inte redan är bekanta med dem kan vi varmt rekommendera ett (eller hundra!) besök på deras Youtubekanal liksom på deras webbsida. Här samsas odlingstips och recept för dig som gör sitt eget snus med historiska nedslag och annan kuriosa.

Senast Tobakskanalen förärade oss med ett besök blev det ett helt gäng filmer från våra snusdosesamlingar och vår plantage – det inlägget hittar ni här!
Denna gång var det vår nya utställning om den Ljunglöfska snusdynastin och 1800-talets historia med tekniska landvinningar, arbetarvillkor och tillblivelsen av Ettan Lös som lockade.

Gruvfrugan fick på rekordttid ihop hela två filmer från besöket, det tackar vi för!

Titta på Ljunglöfska dynastin 1 här!

Och tvåan här!

Nyfiken på att se utställningen med egna ögon? Välkommen in till oss på museet, önskar vi såväl nya som gamla besökare!

Professor Curt Enzell – en levande legend

Det finns många olika berättelser om hur portionssnuset kom till. Enligt en av berättelserna ska vårdpersonalen på ett äldreboende i Göteborg under 1960-talet ha tröttnat på allt snusspill från de de äldre herrarna som kladdade med sitt lössnus dag ut och dag in. Därför valde de att kontakta Svenska Tobaks snusfabrik i Göteborg och be om en produkt, där snuset stoppades in i en påse likt te, vilket skulle lösa problemet med spillt snus på sänglakanen.

Att många i personalen på sjukhus och äldreboenden ofta behövde baka prillor åt äldre herrar var vanligt, och att de var trötta på det är säkert. Men att idén bara kom från deras håll stämmer faktiskt inte. Och att portionssnuset blev verklighet har vi faktiskt Curt Enzell, ingenjör, forskare och tidigare forskningschef på dåvarande Tobaksbolaget sedemera Swedish Match att tacka för.

Portionssnusets fader
Under det tidiga 60-talet visade forskningen på rökningens skadliga sidor, och Tobaksbolagets forskningschef, Curt Enzell, vart orolig. Själv var han en inbiten piprökare, tillika tedrickare. Det var i personalrummet på Tobaksbolaget det en dag hände. En sax, en tepåse, och en god idé - så var portionssnuset uppfunnet.

“Jag insåg då att jag måste sluta röka och provade då snus men fann det kladdigt, ohygieniskt och svårt att hantera i munnen under konferenser och möten då det rann och fastnade mellan tänderna.”
- Curt Enzell

Vi har Curt Enzell att tacka för portionssnuset. Efter att idén fötts i personalrummet tog det inte lång tid innan Tobaksbolagets VD, Olof ”Olle” Söderström, såg möjligheterna med Curts handgjorda 'snustepåsar' som han dagligen snusade i labbet. Men vad fick Curt för sin revolutionerande idé? En informell avtackning och en check på 3500 kr. Det är på tiden att han hyllas på riktigt. Därför ville vi räcka ut handen till Curt och hörde efter om han ville ställa upp på en intervju. Och genom snus-entusiasten och entreprenören Bengt Wiberg, som länge haft Curt som mentor och nära vän, kunde vi nå Curt med våra frågor, beundran och tacksamhet.

Curt Enzell. Foto: Bengt Wiberg.

Curt Enzell – faktaruta

Namn: Curt Rickard Enzell
Ålder: 93 år (2022)
Bor: Bostadsrätt på Östermalm och Slite på Gotland.
Familj: Sambo med Meg Tiveus, styrelseproffs med 18 år i Swedish Match styrelse (1998-2017), tidigare VD för Svenska Spel m.m. Curt har två egna barn och två barnbarn.
Utbildning: Civilingenjör KTH, Teknologie doktor i organisk kemi, Docent och professor.
Favoritsyssla: Golf, huset vid havet på Gotland, umgås med vänner.
Favoritmat: Stekt oxfilé.
Favoritsnus: Jag snusade från 1967 tills för 10-15 år sedan. Snusade då Tre Ankare och andra sorter.

INTERVJU MED CURT ENZELL
Förutom att ta reda på mer om vad som var fröet till portionspåsarna ville vi även veta mer om mannen bakom uppfinningen. Vi bad därför Curt berätta om sig själv.

Vill du berätta lite kort om dig själv och din uppväxt?
“Mina föräldrar var egenföretagare. Min far var målarmästare och hade endast 6-årig folkskoleutbildning. Min mor hade två egna företag i tvätteribranschen. Jag växte upp på Östermalmsgatan 3. Gick i skolan på Norra och Östra real och sedermera Teknis (KTH).”

Är du, eller har du varit en snusare?
Till mitten av 1967 en inbiten piprökare tills jag började läsa all alarmerande forskning om rökningens skadeverkningar och insåg att jag måste sluta röka. Jag snusade därför ”påssnus” ända fram till runt 2010. Det var ”besvärande svårt att sluta snusa, men jag kände på ålderns höst att jag liksom vuxit ifrån vanan och har sedan dess inte snusat eller använt någon nikotinprodukt alls. När jag slutade snusa, ‘påsade’ jag fortfarande mitt snus själv

Du började jobba på Tobaksbolaget 1964 efter att du genom stipendium varit på Nya Zeeland i två år och arbetat efter dina studier. Vad var din tjänst där och senare på Swedish Match?  
“Jag disputerade på KTH 1962. Tobaksbolaget erbjöd mig direkt en anställning för att starta upp ett forskningslabb, men det blev istället Nya Zeeland då jag fick ett ”Senior researcher fellowship” i två år av den Nya Zeeländska staten. Man har i alla år endast delat ut två sådana forskarpositioner per år. 1964 blev jag återigen uppraggad av Tobaksbolaget och fick starta Tobaksbolagets allra första forskningsavdelning som bolagets forskningschef. Jag fick ca fyra anställda i starten. Efter några få år var vi ca 12 anställda som jag hade fullt ansvar för. Att jag genom åren blivit författare och medförfattare till över 700 vetenskapliga publikationer beror på att vi forskade både brett och djupt. Jag och min forskningsavdelning kom så i kontakt med forskare från alla världens länder, och ofta behövde de vår hjälp. Därav så många avhandlingar med mig som medförfattare på olika vis.”

Vad var det som lockade med jobbet på Tobaksbolaget?
“Forskning kring rökning, aromer och nikotinprodukter var inte så stort utvecklat när jag började och det var därför en forskares dröm att få bryta ny kunskap kring produkter med nästan en miljard konsumenter.”

Hur länge arbetade du på Tobaksbolaget (nuvarande Swedish Match)?
“Jag arbetade på Swedish Match fram till min 64-årsdag 1995 dvs. i 31 år, och gick i pension året efter, dock var jag en väldigt aktiv pensionär.”

Kan du berätta vad du gjorde på Tobaksbolaget innan projektet med portionssnus drog igång?
“Jag forskade kring aromatisering av tobaksprodukter och allt möjligt. Jag är extra stolt över att ha fostrat flertalet personer till att sedermera bli professorer och docenter under mitt mentorskap. Man kan också skämtsamt säga att vår forskning syftade till att ”hålla rökarna vid liv” med forskning kring skadligt innehåll i tobak, cigarrettfilter teknik mm. Redan innan jag började på Tobaksbolaget forskade jag kring naturprodukter, dofter och smaker. Som forskningschef på Tobaksbolaget tittade jag på tillsatsämnen i snuset, tobaksinnehållet i sig självt (det finns hundratals tobakssorter ute i världen och dess kemi skiljer sig åt och hur aromatiseringen skiljde sig åt när tobaken maldes ner till att bli snus och cigaretter.)”

Berätta om vad som var fröet till din briljanta idé - portionssnuset?
“Jag var till mitten av 1967 en inbiten piprökare tills de första alarmerande rapporterna började komma från framför allt USA och Europa kring rökningens skadeverkningar. Jag insåg då att jag måste sluta röka och provade då snus men fann det kladdigt, ohygieniskt och svårt att hantera i munnen under konferenser och möten då det rann och fastnade mellan tänderna.

Eftersom jag sen ungdomen är en notorisk te-älskare och Tobaksbolaget tillhandahöll gratis te i fikarummet fick jag en idé. Jag tömde en tepåse på sitt innehåll och klippte till den tomma påsen, fyllde den mindre tillklippta påsen med lössnus och rullade sedan ihop den igen och fann att både smak och nikotinupplevelse fungerade. På det sättet kunde jag njuta av snuset utan kladd och kunde därför slänga mina pipor och rökningen för gott.

Tobaksbolagets VD, Olof ”Olle” Söderström, besökte mig ofta på labbet och fascinerades av hur jag stoppade snuset i tepåsar som var handgjorda på plats och ställe. Olle var jurist och inte det minsta teknikkunnig men han hade en bra känsla för affärer och vad som skulle kunna vara bra idéer kommersiellt. Han ville dock inte sätta en professor (jag) på ett så enkelt uppdrag som att utveckla tekniken och uppfinna maskiner för att paketera portionsprodukter så han tillsatte en nyutexaminerad civilingenjör från KTH som hette Tommy Ringberger. Tommy stationerades i Göteborg och fick ta över hela påssnusprojektet. En egen forskningsgrupp för portionssnus bildades därmed i Göteborg. Olle Söderström hedrade mig med en gratifikation för att ha kommit på påssnus idén i form av en informell avtackning och en check på 3500 kronor. Det var inte så mycket pengar ens på den tiden, men ärofullt var det hur som helst.”

Två urklipp från Svenska Dagbladet 1967

Hur lång tid tog det innan den portion som liknar/är den vi har idag skapades? Och hur togs det emot av omvärlden?
“Från att Tobaksbolagets VD Olle Söderberg fascinerats av att se mig snusa deras produkter i påse tills att se resultatet likna vad vi har idag på marknaden tog det ca 10 år. Svenska Dagbladet skrev redan 1967 en artikel om min uppfinning. När det första fabrikstillverkade portionssnuset kom ut på marknaden 1973 (Smokeless) skrev alla Sveriges tidningar om det hela. Många artiklar och även ”Rit-Ola” var humoristiska. Ingen trodde vid denna tid att det skulle bli en världshitt.”

Smokeless lanserades 1973 och var det första portionssnuset i butik. Även om just detta varumärke inte blev en succé kom det nya formatet att bli mycket uppskattat av snusare.
Foto: Snus- och Tändsticksmuseum

Vilket portionssnus var det som slog igenom bland konsumenterna och gjorde att portionssnuset var här för att stanna?
“Snusmasterblendern Christer Magnusson tillkom i Göteborgsgruppen efter några år och var den som utvecklade det som skulle bli det första riktigt framgångsrika portionssnuset; Tre Ankare. Första försöket var en aningen blek produkt kallad Smokeless med whiskeysmak. Det unika med den var att den helt var riktad till rökare. Rökarna på den tiden verkade dock tro att cigarrettfiltret som kommit till Sverige i mitten av 1960-talet gjorde rökandet mindre skadligt. Det var tur att min uppfinning, dvs portionssnuset genom Tommy Ringbergers flit, kom att bli en konsumentprodukt. I slutet av 1960-talet höll Tobaksbolaget diskussioner om att helt sluta med att tillverka snus pga. av att cigarettförsäljningen var helt överlägsen snusets. Portionssnuset och alla smaker som sedan tillkom med åren gjorde att hundratusentals rökare övergick från cigaretter till portionssnus. Man kan därför lätt inse att portionssnusets tillkomst var en uppfinning som genom åren bidragit till hundratusentals svenskars förbättrade folkhälsa genom att bidra till skademinimering i dittills aldrig skådad skala.”

Varför tror du Tre Ankare lyckades bättre på marknaden än Smokeless?
“Smokeless blev ingen succé. Det var en produkt avsedd för rökare under en tid då rökning var som populärast och näst intill ”status”. Det var kanske en produkt före sin tid. Snusarna ville på den tiden ha sina traditionella tobakssmaker. Smokeless som hade whiskeysmak var nog därför för modern. Tre Ankare påminde mer om det klassiska snuset med kraftig tobakssmak och fukthalt och blev en framgång till skillnad mot Smokeless som försvann från marknaden.”

Vad tror du resultatet av portionssnuset var?
“Jag tror det är av de främsta anledningarna till varför Sverige har lägst andel rökare i Europa och därför har lägsta andel tobaksorsakade sjukdomar som lungcancer, muncancer andra cancerformer och kardiovaskulära sjukdomar. Det är ju glädjande att portionssnusandet sedan spridit sig till Norge och att vi ser samma utveckling där, dvs att rökandet minskar kraftigt.

På 1970-talet var andelen rökare i Sverige på sin absoluta topp och snusning var den lägsta på 100 år. Portionssnuset vände denna utveckling. Mer och mer forskning om rökningens skadeverkningar hjälpte naturligtvis också till. Det var också i slutet av 1970-talet som det började forskas kring det svenskaste vi har dvs. snuset.”

Curt Enzell vann 1988 tobakens “Nobelpris” för den mest framstående person inom tobaksforskning i världen. Artikel från SVD 1988.

Vi hoppas att Curt och Meg (sambo), som satt i Swedish Matchs styrelse i 18 år, snart kommer besöka museet och prata mer snushistoria och dela anekdoter från tiden som forskare på Tobaksbolaget/Swedish Match. Inbjudan är skickad, och när dagen är bokad så ska vi se till att låta alla er snusentusiaster skicka in frågor som vi kan ställa till Curt på er begäran.

Tills dess, tack Curt för att du ville ställa upp i en intervju, och tack för din fantastiska idé - du är portionssnusets fader! Du och påsen går till historien!

Curt Enzell och Bengt Wiberg. Foto: Bengt Wiberg

Bengt Wiberg som var den som hjälpte oss att få kontakt med Curt, är även han en snus-innovatör och entreprenör. Därför blev vi dessutom nyfikna på hans arbete. Som tur är för oss ställde han upp på en intervju och berättade mer om sin relation till snus och hur det kommer sig att han blev snus-innovatör.

"Snusinspiration" - film med Curt Enzell och Bengt Wiberg

Intervju med Bengt Wiberg:

8 Snabba:
Namn: Bengt-Olof Wiberg
Ålder: 65 (2022)
Bor: Bostadsrätt på Lidingö, sommarhus i Almunge (Uppsala)
Familj: Fru Jane gift sen 1978, tre barn (Daniel, Bianca och Martin) samt sex barnbarn.
Utbildning:  Civilekonom Linköpings universitet
Favoritsyssla: familj (främst barnbarnen), Snus och nikotinportioner samt tobacco harm reduction, film och karaoke.
Favoritmat: Strimlad lövbiff som puttrat i Porter tillsammans med potatismos
Favoritlåt: A Day in Life med stjärngitarristen Jeff Beck (underbar Beatleslåt)
Snusar du? Ja, den egna produkten Stingfree Strong Blue Mint tobaksfria nikotinportioner samt Grov, General och LD Salmiak, alla i egenmodifierat Stingfree utförande.

Hur kom du in på snusbanan - som karriär?
Jag är en före detta rökare som lyckats sluta med hjälp av snus och nikotinportioner. För ca 10 år sedan smärtade mitt tandkött och munslemhinna något infernaliskt och det såg inte särskilt kul ut när jag lyfte på läppen så jag uppsökte min tandläkare akut. Tandläkaren (Peter Löfgren på Lidingötandläkarna) ”beordrade” mig att sluta snusa. Hans diagnos var rött och synnerligen irriterat tandkött, delvis tillbakadraget tandkött (”gingival retraktion”) samt en snuslesion (snusgrop som vit/gråaktig elefanthud i en grop) i munslemhinnan vid snusplaceringsstället. Året efter vid den årliga tandkontrollen konstaterade Peter ”jag ser att du slutat snus Bengt”. Jag svarade att det hade jag inte alls. Jag hade istället löst mitt problem genom att sätta ett plåster på tandköttsidan av prillan som skydd för tandköttet. Svidandet upphörde direkt. Min grad 3 av 4 på Axellskalan snuslesion försvann redan efter ett par månader, mitt tandkött övergick snabbt från rött och irriterat till det rosa och friska. Mitt tandkött slutade att dra sig uppåt.

Efter ett par år av pås-plåstrande tröttnade jag på detta. Jag ville köpa färdiga prillor som skyddade tandköttet och inte sved direkt i handeln. Tillslut blev det att gick till Startup Stockholm och fick träffa en underbar innovationsrådgivare som visade sig ha många snusande kompisar med tandköttproblem och som ogillade svidandet. Han tillstyrkte därför både ett och två statliga innovationsbidrag för att jag skulle komma vidare med min uppfinning.

Jag fick kontakt med en tandläkare på Karolinska Institutet som doktorerat på snus och snuslesioner som hjälpte mig och trodde på min ide från första stund. Ann Roosaar, som hon heter, slussade mig sedan vidare till sin mentor, professor Tony Axell, som var en världsauktoritet på odontologi och snus. Tony var en underbart välkommen specialist som lärt mig det mesta jag nu vet om munhälsa och munnens anatomi. Inte alla vet t.ex. att tandkött som blir förstört inte kan regenereras och återbildas. Snuslesioner i munslemhinnan däremot försvinner på några veckor om man helt slutar att snusa, vilket inte många snusare vill! Han lärde mig också att nikotin är vattenlösligt och upptas därmed av samtliga munnens slemhinnor via saliven. På senare tid har han också förklarat att den del av munnen som upptar nikotinet sämst är tandköttet vilket beror på att tandköttet innehåller keratin som är ett benämne som vi har i t.ex. naglar och hår. Eftersom min uppfinning är till för att eliminera svidandet och orsaken till skador och irritation på just tandköttet har alla vetenskapliga fakta jag fått av professor Axell varit mycket värdefulla.

Till slut kunde jag skicka en patentansökan. Nu har jag patentgodkännande i Sverige och USA och ett s.k. ”intention to grant European patent” som täcker 39 länder i Europa. 2014 sa jag upp mig från mitt välbetalda jobb som ekonomichef i Lidingö stad för att bli snusuppfinnare på heltid och startade B-O Wiberg Solutions AB som sedan bytte namn till Sting Free AB.

2017 fick jag åka till New York City och fick den internationella utmärkelsen ”Most exciting newcomer to the industry” och Golden Leaf Award på the Global Tobacco and Nicotine Forum med motivationen att Stingfree var den största snusinnovationen sedan uppfinnandet av portionssnuset, samt att borttagandet av snusets familjära svidande kan hjälpa konvertera miljoner rökare att skademinimera genom att gå över till snus och nikotinportioner istället för cigaretter.
Länk till det eventet: https://youtu.be/tXv0QCRYrsc

Vilket var ditt första snus?
Min första snus var lössnuset Grov. Jag var i övre tonåren och blev bjuden av en äldre kompis. Det brände som eld men gav en nikotinkick som gjorde mig groggy.

Har du någon rolig snusanekdot?
När jag fick rocklegenden Slash i Guns N’ Roses att i Rockklassiker i januari 2022 hylla det svenska snuset som anledningen till varför han fimpade för gott. Se artikel och video.
https://snusforumet.se/en/guitar-hero-slash-snus-the-best-discovery-in-the-world/

En annan anekdot är att jag fick en annan rockkändis, perkussionisten Pitti Hecht i The Scorpions som visade ett trumsolo på min Stingfree snusdosa, dvs att en snusdosa kan vara ett musikinstrument. https://youtu.be/auy8ErxiKNw

En annan kändisanekdot är ”Läpparnas bekännelse” av Hollywood skådisen Stellan Skarsgård 😊. Se bild:

Artikelutklipp försett av Bengt Wiberg.

Hur känner du Curt? Hur kom ni i kontakt?
Min svåger råkade vara bekant med Curts sambo Meg Tiveus, och eftersom Meg satt i Swedish Match styrelse fick jag träffa Meg och sen åt vi lunch tillsammans i deras bostad tillsammans med Curt. Det var då Meg nämnde att Curt var den som uppfunnit portionssnuset. Resten av eftermiddagen pratade vi om min innovation dvs Stingfree snus. Meg ordnade sedan att jag fick ett möte med Swedish Match North Europe VD Joakim Tilly och forskningschefen, tillika vice vd Lars Olof Löfman, för att presentera Stingfree teknologin och besvara frågor om denna.

Curt och jag fortsatte att hålla kontakten och har snackat snus och innovationer sedan dess. Jag har lärt mig mycket om snusets och Swedish Match historia av Curt. Curt tände till på idén om ett svidfritt sätt att snusa redan från dag 1. Han sa att alla snusare väl någon gång har t.ex. bjudit en utlänning på en prilla och skrattat åt hur denna beklagar sig över svidandet för att sedan bli yr i huvudet och snabbt förpassa prillan till papperskorgen. Curt är övertygad att en andel av världens rökare lättare skulle kunna konverteras till snus eller nikotinportioner om det inte sved initialt.

Curt är så begeistrad av Stingfree att han för ett par år sedan nominerade min uppfinning som kandidatför det prestigefyllda Michael Russel Award på Global Forum on Nicotine. Både Curt och Meg är sedan ett år tillbaka också aktieägare i Sting Free AB.

Intervju av Emelie Conrad.

Redaktion av Emelie Conrad, Ellinor Vejlens, Johanna Tengblad.

#Snus #snushistoria #portionssnusetsfader #CurtEnzell #BengtWiberg #intervju

Den 23 september öppnade nya utställningen Snusdynastin. En utställning som tar med dig på en resa kring det svenska moderna snusets framväxt. Kliv in i Ljunglöfs värld, från en dröm om det bästa kvalitativa snuset, till uppbyggnaden av ett imperium och tillslut hur drömmen och dynastin glider i händerna - men som lämnar efter sig Sveriges äldsta varumärke: Ettan.

Men hur gick vi då till väga för att skapa denna utställning - förutom att komma nära familjen Ljunglöf och den svenska snusindustrin, så kan vi även komma nära arbetet bakom. Utställningens curator jobbar ju på museet! Låt oss intervjua vår egna makalösa curator: Johanna Tengblad!

"Knut Ljunglöf litade inte på smaklökarna i munnen, utan sög i stället upp snuset i näsan. Det sägs att hans näsborrar bara blev större och större för varje dag"

- Johanna Tengblad i en intervju med Mitt i Bromma om Snusdynastin.

Johanna Tengblad. Foto: Emelie Conrad

Johanna började arbeta på museet för snart ett år sedan, och kom direkt in i projektet med den nya utställningen. Vad vi visste då, i december 2021, var att det 2022 var dags för en ny basutställning i källaren och att Ettan inom bara en månader skulle fira 200 år. Det var att snacka om snabba puckar. ^{(Pun till hockeysnus som under en kort tid under 80-talet fanns på marknaden, och vars framgång hade att göra med relationen som fanns mellan hockeyn och snuset då: stora hockeylegender var storsnusare, och många som kommer till museet idag hänvisar till sina hockeytränare som under 80-talet hade en minst sagt stor prilla under läppen.).}

Men Johanna kom in med ett lugn och stora idéer, och med en bakgrund inom Musei- & kulturarvsvetenskap och en skriven masteruppsats kring introducerande utställningstexter. Ett perfekt och ytterst kunnigt tillägg komplement till museet.

När hon bekantat sig med museet och vår historia hoppade hon på projektet med den nya utställningen, och i januari satte jag (Emelie Conrad, museiassistent/kommunikatör), Scott Springfeldt (Museichef) och Johanna oss ner för att börja arbeta med konceptidén till utställningen. Efter någon vecka hade vi vår första ordentliga ritning, vilken skulle kvarstå:

Så nu är det dags att fråga Johanna närmre om hur det var att jobba med utställningen.
Vilka var de största utmaningarna, och hur var det att komma in i ett sånt projekt så snabbt och anförtros (med all rätt) som utställningens curator? Och hur var de där dagarna i arkivet med mig när jag hängde med och skulle leta material till utställningen, men då jag ett tag även började leta efter roliga snusdosor och gamla klenoder, på riktigt?

Kan du först berätta hur projektet inleddes, hur arbetade vi där i början med att ta fram en konceptidé? Och kanske även lite kort beskriva utställningen?

Johanna: Det var otroligt härliga och intensiva dagar. Vi lät idéerna flyga och ta plats men var ändå rätt samstämmiga när vi väl hittade rätt. Vi landade i att vi ville göra en utställning som skulle uppskattas även av personer som aldrig besöker museum annars, att utställningen skulle vara en upplevelse som talade till flera sinnen samt att utställningstexterna skulle vara lättillgängliga.

Varför titeln Snusdynastin? Vad syftar den på?

Johanna: Tanken med titeln är att den kan läsas dubbelt. Dels syftar den till den Ljunglöfska familjedynastin, där tre generationer utgör en spännande berättelse om ett familjeföretags uppgång och fall. Titeln kan även läsas som dynasti i bemärkelsen tidsperiod, och då syfta till tidsperioden då snus blev en del av det svenska kulturarvet.

Största utmaningen?

Johanna: Som du nämnde innan hade vi inte ens ett år på oss att bli klara med hela utställningen från research till att limma fast de sista detaljerna på väggarna. Men vi jobbade på bra och hade flyt. Vilket såklart inte kom av sig själv. Det var ett fantastiskt bra team som arbetade i projektet: Sara Wiklund, Independent Dekor, Thomas Clifford och Stockholms Elpartner, för att nämna några.

Vad var roligast med projektet?

Johanna: Att arbeta tillsammans med så fantastiska människor och att få chansen att vara med i så många olika skeden, från grundkoncept till research, välja föremål och rekvisita, säga sitt om färgval och tapeter - otroligt roligt. Vi jobbade även så intuitivt att spontana idéer kunde införlivas snabbt och bli en del av helheten, vilket skapade en känsla av att allt var möjligt.

Hur skapar man en ingång som engagerar flera, när ämnet till ytan kanske verkar så snävt som ett 200-årigt snusvarumärke?

Johanna: Väcka nyfikenhet! Och sen har vi ju överasskningseffekten som kommer av att så få tror att ett 200-årigt snusmärkte skulle vara av intresse för dem. Det är som en extra nivå när något man tror ska vara tråkigt visar sig vara högintressant.

Och en lite knäpp fråga: Varför letade vi i flera timmar efter ett foto på en ledsen pojke i arkivet? Kan du berätta mer om syftet och varför du ville ha med den bilden i utställningen?

Johanna: Haha, ledsna barn i fabriker var vi ute efter! Nej, men det var förfärligt hur många barn i Sverige som tvingades arbeta under så hårda förhållanden i fabriker även en bra bit in på 1900-talet. Ibland hamnade dessa barn på bild och det kändes viktigt att visa upp dem som en del i berättelsen om barn som fabriksarbetare.

Vilken del var det roligaste i projektet?

Johanna: Att få levandegöra museiföremål och arkivbilder som bara väntat på att få komma fram i ljuset i våra magasin. Precis som du älskar jag att gå runt där och inspireras av vår fantastiska samling. Så som svar på din fråga om vad jag tyckte om att du letade klenoder i magasinen: Jag förstår 100%. Om man arbetar på museet måste man få sin beskärda del sakletning där, för det är så himla kul!

Bilder på utställningen Snusdynastin

av Emelie Conrad

Men med ny utställning betyder även 'avverkande' av den gamla. Och innan detta sker vill vi ta farväl till de föremål som utgår från gamla utställningen och hamnar på arkiven. Följ oss för att inte missa ett enda föremål!

Här är en liten film om just detta nya projekt, och glöm inte att gå in och följa oss!