Hoppa till innehåll

Intervju med Jönköpings Tändsticksmuseum

Vi har varit i kontakt med Tändsticksmuseet i Jönköping och ställt ett par frågor om deras historia och tändstickor! Museet huserar på Tändsticksgränd 27 i Jönköping, och har bedrivit verksamhet där sedan 1848. På museet möter man maskinerna och människorna som byggde upp tändsticks­industrin och utvecklade den till att bli världsledande.

Vilka är de vanligaste frågorna ni får på museet?

  • Hur många tändsticksfabriker har det funnits i Sverige?
    Det har funnits 155 tändsticksfabriker och cirka 15 fabriker som bara tillverkade askar och etiketter.
  • Var producerar man tändstickor idag?
    I Vetlanda och Tidaholm.

Vi är intresserade att få veta lite mer om Jönköpings Tändsticksfabrik. Vad är historien bakom den? Hur många jobbade vid fabriken då den var som störst?

År 1845 startade bröderna Johan och Carl Lundström tändstickstillverkning i Jönköping. Den första tillverkningen var fosfortändstickor, först 1853 började säkerhetständstickor att tillverkas efter en uppfinning av kemisten Gustav Erik Pasch.

Johan Lundström, som var kemist, tog upp och förbättrade Gustaf Erik Paschs patent. 1855 ställde bröderna Lundström ut sin säkerhetständsticka på världsutställningen i Paris och fick stor framgång. De vann diplom och medaljer och namnet Jönköping börjar spridas över världen.

Många barn arbetade på fabriken och utförde samma arbetsuppgifter som de vuxna, med bara en tredjedel i lön. Alla processer i tändstickstillverkningen skedde för hand, men snart uppfanns maskiner som skötte de olika momenten.

År 1892 uppfann ingenjören och uppfinnaren Alexander Lagerman en komplettmaskin som ersatte fem andra maskiner i tillverkningen av tändstickor. Denna effektiviseringen ledde till att fabriken gick med stora vinster och bostäder till de anställda byggdes. På detta sätt får arbetarna det bättre och knyts hårdare till fabriken. Ungefär 2 000 personer arbetade på tändsticksfabriken när den var som störst. Det var ungefär en tredjedel av Jönköpings befolkning som vid den tiden uppgick till runt 6 000 personer

Tändstickstillverkningen upphörde på 1970-talet i Jönköping men det finns än idag många spår av tillverkningen. Inte minst i det gamla Tändsticksområdet med den första fabriksbyggnaden i trä där Tändsticksmuseet idag finns.

Finns det något om tändstickor som besökare brukar förvånas över, när ni berättar om det?

Att det finns så mycket att berätta om. Tändstickan ses ofta som en lite obetydlig vardagsvara men när man tittar närmare på den finns det så mycket kopplat till den.

Att arbetarna kunde bli så sjuka när de arbetade med den första tillverkningen av fosfortändstickorna.

Vi ser jättemycket fram emot att besöka er så småningom men i väntan på det skulle vore det roligt om ni ville fotografera ett par av personalens favoritföremål ur samlingarna och kort nämna något om dem!

En kombinerat ställ för tändsticksaskar, cigarrer och cigaretter samt askkopp. Utfört som en miniatyr av Jönköpings stadsvapen, en stadsport.

Lönedosa med nummer. Lönen utbetalades i dosorna, men användes av arbetarna även som snusdosa. Därför borrade fabriken hål i dosorna så att snuset skulle ramla ut. Varje arbetare fick lönen i sin egen dosa. När någon slutade fick en nyanställd överta numret. Användes tills 1940-talet.


Stort tack till Tändsticksmuseum för intervjun!

Vera Museiassistent

Ett par snabba frågor till personalen

FYRA SNABBA FRÅGOR TILL VERA

Vera! Nu har ju du jobbat på museet sedan i maj.
Vilken är den märkligaste fråga du har fått av en besökare hittills?
Oj! Svårt... Det kommer in massor av människor varje dag med en massvis av intressanta frågor. Några aningen knäppare än andra! Men alltid roliga och spännande. Den märkligaste frågan jag fått, och faktiskt ofta får, är om snus är medicin. Även om Katarina av Medici använde det som "medicin" mot sin migrän och att det sågs som en form av universalmedicin under 1500-talet, så klassas det ju såklart inte som det idag!

Vilket är ditt favoritrum att visa när du guidar?
1800-talsrummet! Utan att blinka! I ett tidigare blogginlägg har jag nämnt min kanske något maniska besatthet av dosor. Att föregångaren till våran nu tråkiga plastdosa, var grann och individuell! Dosan skulle säga något! Och man la stor vikt och tid vid den. Dosor formade som hundar och biblar. Dosor av mässing och dosor med kombinationslås. You name it! Vårt 1800-talsrum är fyllt med unika och roliga dosor. Dem älskar jag att visa. Och jag har uppfattningen att folk även älskar att se dem.

Berätta något du lärt dig om tändstickor som du inte kände till innan!
Att solstickspojken är inspirerad av Tummelisa! Einar Nerman, konstnären bakom Solstickan, använde en illustration han tidigare gjort av Tummelisa och som hans son Tom hade stått modell för. Så blev Tom och Tummelisa till solstickspojken!
Dessutom att få inblick i det gedigna arbete som Solstickan och Stiftelsen Solstickan utfört och fortfarande utför. Att solstickan i sin grund var och är ett projekt som bygger på välgörenhet och goda insatser i samhället - stora som små. Det inspirerar mig.

Vilken av alla doftaromer vi har på museet och som används för att smaksätta livsmedel, däribland tobak, gillar du bäst?
Kaffe! Vanilj! Rom! Whiskey! Ah! Jag kan inte bestämma mig. Jag älskar dofter, och att få möjligheten att kombinera dem är så roligt. Men om jag måste välja en... kardemumma. Kardemumma funkar till allt.


FYRA SNABBA FRÅGOR TILL KATARINA


Katarina, du började på museet i mars 2021. Hur och varför hittade du hit?
Jag har jobbat som journalist och översättare det senaste året och var lite trött på allt ensamarbete hemma vid datorn. En kompis fick syn på en annons som guide och provningsledare på detta mysiga museum och tipsade mig direkt. Jag skickade in min ansökan samma kväll och blev kallad på intervju innan frukostteet var färdigt morgonen efter!

Vilket är ditt favoritföremål på museet?
Det är omöjligt att välja bara ett! Jag gillar våra Toby Jugs – porslinskannor i form av jovialiska suputer av god rondör med snuset i högsta hugg. Men också ett antal dosor ur samlingarna: de sirliga dosorna i rokokostil med voluter och rocailler, de gustavianska dosorna med kungaporträtt, snusdosorna i form av ägarens favorithund och så dosorna vars utformning skvallrar om vad ägaren arbetar med – prästens bibelformade dosa, skomakarens i form av en sko, snickarens i form av en hyvel.

Vem, av alla de historiska personer som berörs här, är din favorit och varför?
Den dosa Axel von Fersen gav till sin syster finns på museet, och hans liv är ju onekligen rafflande: greve, riksmarskalk, diplomat och drottning Marie Antoinettes gunstling. Inblandningen i att rädda den franska kungafamiljen, deltagandet i det amerikanska frihetskriget och så slutligen lynchningen av honom själv i Gamla stan.

Om du får vara i ett rum på museet vilket och varför?
Den soliga verandan där vi odlar mor Alidas tobaksfrön!

Katarina Museiassistent

En bubblande nyhet!

Att få komma på nya idéer och se dem bli verklighet är något speciellt! En grå vårdag på museet pratade vi om sommarens provningskoncept och hur vi längtade att få hålla i dem igen, eftersom det är något av det roligaste som finns! Frågan uppstår om vi kan utveckla våra provningar på något sätt? Är det något som saknas? Vilken sorts provning skulle vi själva vilja gå på? Där dyker idén om en kombinerad snus- och bubbelprovning upp! Att få para ihop snussorter med olika typer av mousserande drycker – kan det bli bättre?

Sagt och gjort! Konceptet byggdes upp och vi snusexperter kallade in en dryckesexpert för att få lära oss allt om mousserande vin – historia, stilar, produktion och aromer – liksom att prova oss fram till de ultimata kombinationerna med snus. Detta eftersom snus, med sina olika smaksättningar, han höja och lyfta olika drycker, något som vi märker i våra öl- och kaffeprovningar i kombination med snus. Testgrupper har bokats in för att testa så att bubbelprovningen håller även utanför pappret – och oj vad det känns lyckat redan efter en testgrupp! Snus- och bubbel är här för att stanna!


Boka din snus- och bubbelprovning redan idag!



Elin Museiassistent

Klä dig efter din dosa!

Jag har alltid älskat två saker – kläder och snus. 1700-talets ihopkoppling mellan snus och mode har därför fascinerat mig ända sedan jag fick höra historierna för första gången. Så när min chef Elaine frågade vilket föremål som är min favorit, visste jag direkt vart jag skulle. Dosorna.

Jag gick upp och ner för museitrapporna. In och ut ur rummen. Tittade nära, och långt ifrån. Det finns karduser, ädelstensprydda dosor, dosor formade som hundar och dosor med erotiska motiv. Det finns en dosa för allt och för alla. Min egna lilla dosa av plast började genast kännas fjuttig i fickan.

Under 1700-talet är det adeln som är snusarna i fokus. Luktsnuset var det som gällde och det fördes upp i näsan i formen av ett pulver gjort på mald tobak. Snusandet blir modeinriktat och det är inte ovanligt att överklassen syns med en ny dosa för varje ny dräkt. Dosan skulle dessutom ge uttryck för någonting. Ägarens karaktär, position och status i samhället förstärktes genom dosans form och material. Det var en social markör. Snuset var precis lika viktigt som dansen eller fäktningen.

Idag säger nog inte dosan supermycket. Den är ganska generisk faktiskt. Den är inte prydd med glitter och glamour. Inte heller har den formen av en mindre labradoodle. Men den gör jobbet. Och för mig är den ändå fin och viktig. Trots att jag nog hade gillat min bättre i diamanter!


Vera Museiassistent

Det fantastiska huset – Gubbhyllan

En varm försommardag när allt är lugnt och stilla på museet finns det ändå gott om saker att sysselsätta sig med. Med dammvippan i högsta hugg för att göra varje vrå fri från damm och spindelväv slås man plötsligt av häpnad över själva museibyggnaden och all dess detaljrikedom. Huset låg ursprungligen ett par hundra meter bort intill Hasselbacken och flyttades till Skansen på 1960-talet. Husets namn Gubbhyllan kom till på 1930-talet – efter gubbarna som satt på balkongen och förtärde bland annat punch från det dåvarande schweizeriet. Traditionen med att inhysa restaurang i byggnaden är långt men sedan flytten av byggnaden till sin nuvarande plats rymmer det även vårt museum.

Och vilket hus sen!

Verandan med tobaksodling, vindsvåningen med tändstickshistorien och källarplanet med maskiner från gamla tobaksfabriker gör att huset ibland tar ett steg tillbaka och hamnar i skymundan. Detaljer från husets utseende kring 1889 syns i både ursprungliga och nyskapade interiörer. Så nästa gång du befinner dig här, titta på byggnaden och se de fantastiska kakelugnarna på mellanplanet, listerna längst fönstren på verandan, de böjda tegelvalven källarplanet och räckets fina utformning på balkongen – den verkliga gubbhyllan. Det finns alltid mer att se och upptäcka! Välkomna!

Elin Museiassistent

Celebert besök på museet

Vilka är egentligen Snus- och Tändsticksmuseums besökare? Nu när vi har hållit öppet i en månad visar det sig att det är en blandad skara: samlare av tändsticksaskar, glada snusare, utländska besökare som vill lära sig mer om skandinaviska traditioner, personer som med nostalgi minns när stora delar av södra Sverige ännu var fulla av tobaksodlingar, en ung och stolt ättling till Johan Adolf Boman (Generalsnusets upphovsmakare) och en långväga familj från Aruba, till exempel!
Härom veckan fick vi dessutom ett par ovanligt stiliga herrar på visit: medlemmar i sällskapet Gustafs Skål, som intresserar sig för den gustavianska epoken och vid utvalda tillfällen klär och för sig därefter. Tur då att vi råkar ha greve Axel von Fersens privata snusdosa i samlingarna! Luktsnuset var en självklar del av Europas hovliv under 1700-talet och stiligt skulle det förvaras också, i utsirade dosor, inte sällan förgyllda och med kungaporträtt på.
Våra gustavianska gäster passade dessutom på att visa upp hur det gick till när man enligt konstens alla regler skulle bjuda någon på snus!

Katarina Museiassistent
Gå till sida:Föregående, 1, 2 (denna sida), 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, Nästa