Idag riktar vi blicken österut och dyker ner i tobakens historia i Ryssland!

Vera: I Europa uppstod ju tobaksbruket efter att Columbus fört med sig grödor som tobak, potatis, tomat, kaffe och kakao från Sydamerika och Frankrikes drottning Katarina av Medici blivit förtjust i luktsnus. Hur och när nådde tobaken Ryssland?

Katarina: Det skedde under tsar Ivan den förskräckliges tid, det vill säga vid 1500-talets mitt. Då var det bland annat brittiska köpmän och kringresande kosacker som förde med sig tobaken till Ryssland och bruket av både rök- luktsnus spred sig. Därefter har inställningen till tobaksprodukterna varierat: den stora branden i Moskva 1634, som förstörde 5000 gårdar, ansågs ha uppstått på grund av rökning – varpå tsar Mikael I av Ryssland, den förste regenten från ätten Romanov, införde en rad förbud mot tobak. En rökare som togs på bar gärning kunde bestraffas med 60 spöslag mot hälarna och vid upprepade överträdelser kunde man få näsan avskuren. Peter den store legaliserade åter tobaken mot slutet av seklet – och utfärdade en ukas om att all ny bebyggelse skulle uppföras i sten, av brandsäkerhetsskäl. Katarina den stora, en hängiven luktsnusare, uppmuntrade tobaksproduktionen och under 1700-talet satte den inhemska industrin igång i Sankt Petersburg.

Vera: Vad snusar man idag i Ryssland?

Katarina: Snus är ingen jättehit i Ryssland idag även om det händer att folk drar fram en flaska luktsnus på fest. Under 1800-talet trängde pipan, cigarren och senare papyrosserna ut luktsnuset och med Första och Andra världskriget ökade rökningen enormt. Modernt munsnus har bitvis marknadsförts gentemot storrökare som ett sätt att sluta röka men aldrig slagit särskilt stort. Myndigheterna har också gjort ansatser att begränsa snusförsäljningen, även om det går att få tag på i de flesta större städerna i landet, ofta med enormt hög nikotinhalt. Ibland snubblar man också över en släkting till snuset: naswar eller nasvaj, tobaksblad som kan blandas med till exempel sesamolja, kardemumma, mynta eller torkad lime och läggs innanför läppen. Det importeras främst från grannländerna Kazakstan, Kirgizistan och Tadzjikistan.

Vera: Vad är det vi har på oss?

Katarina: ett slags ryska folkdräkter som min mamma har sytt till mig, jag är ju halvryss. Klänningen kallas sarafan och huvudbonaden kokosjnik!

Vi har varit i kontakt med Tändsticksmuseet i Jönköping och ställt ett par frågor om deras historia och tändstickor! Museet huserar på Tändsticksgränd 27 i Jönköping, och har bedrivit verksamhet där sedan 1848. På museet möter man maskinerna och människorna som byggde upp tändsticks­industrin och utvecklade den till att bli världsledande.

Vilka är de vanligaste frågorna ni får på museet?

• Hur många tändsticksfabriker har det funnits i Sverige?
  Det har funnits 155 tändsticksfabriker och cirka 15 fabriker som bara tillverkade askar och etiketter.
• Var producerar man tändstickor idag?
  I Vetlanda och Tidaholm.

Vi är intresserade att få veta lite mer om Jönköpings Tändsticksfabrik. Vad är historien bakom den? Hur många jobbade vid fabriken då den var som störst?

År 1845 startade bröderna Johan och Carl Lundström tändstickstillverkning i Jönköping. Den första tillverkningen var fosfortändstickor, först 1853 började säkerhetständstickor att tillverkas efter en uppfinning av kemisten Gustav Erik Pasch.

Johan Lundström, som var kemist, tog upp och förbättrade Gustaf Erik Paschs patent. 1855 ställde bröderna Lundström ut sin säkerhetständsticka på världsutställningen i Paris och fick stor framgång. De vann diplom och medaljer och namnet Jönköping börjar spridas över världen.

Många barn arbetade på fabriken och utförde samma arbetsuppgifter som de vuxna, med bara en tredjedel i lön. Alla processer i tändstickstillverkningen skedde för hand, men snart uppfanns maskiner som skötte de olika momenten.

År 1892 uppfann ingenjören och uppfinnaren Alexander Lagerman en komplettmaskin som ersatte fem andra maskiner i tillverkningen av tändstickor. Denna effektiviseringen ledde till att fabriken gick med stora vinster och bostäder till de anställda byggdes. På detta sätt får arbetarna det bättre och knyts hårdare till fabriken. Ungefär 2 000 personer arbetade på tändsticksfabriken när den var som störst. Det var ungefär en tredjedel av Jönköpings befolkning som vid den tiden uppgick till runt 6 000 personer

Tändstickstillverkningen upphörde på 1970-talet i Jönköping men det finns än idag många spår av tillverkningen. Inte minst i det gamla Tändsticksområdet med den första fabriksbyggnaden i trä där Tändsticksmuseet idag finns.

Finns det något om tändstickor som besökare brukar förvånas över, när ni berättar om det?

Att det finns så mycket att berätta om. Tändstickan ses ofta som en lite obetydlig vardagsvara men när man tittar närmare på den finns det så mycket kopplat till den.

Att arbetarna kunde bli så sjuka när de arbetade med den första tillverkningen av fosfortändstickorna.

Vi ser jättemycket fram emot att besöka er så småningom men i väntan på det skulle vore det roligt om ni ville fotografera ett par av personalens favoritföremål ur samlingarna och kort nämna något om dem!

En kombinerat ställ för tändsticksaskar, cigarrer och cigaretter samt askkopp. Utfört som en miniatyr av Jönköpings stadsvapen, en stadsport.

Lönedosa med nummer. Lönen utbetalades i dosorna, men användes av arbetarna även som snusdosa. Därför borrade fabriken hål i dosorna så att snuset skulle ramla ut. Varje arbetare fick lönen i sin egen dosa. När någon slutade fick en nyanställd överta numret. Användes tills 1940-talet.

Stort tack till Tändsticksmuseum för intervjun!

FYRA SNABBA FRÅGOR TILL VERA

Vera! Nu har ju du jobbat på museet sedan i maj.
Vilken är den märkligaste fråga du har fått av en besökare hittills?

Oj! Svårt... Det kommer in massor av människor varje dag med en massvis av intressanta frågor. Några aningen knäppare än andra! Men alltid roliga och spännande. Den märkligaste frågan jag fått, och faktiskt ofta får, är om snus är medicin. Även om Katarina av Medici använde det som "medicin" mot sin migrän och att det sågs som en form av universalmedicin under 1500-talet, så klassas det ju såklart inte som det idag!

Vilket är ditt favoritrum att visa när du guidar?

1800-talsrummet! Utan att blinka! I ett tidigare blogginlägg har jag nämnt min kanske något maniska besatthet av dosor. Att föregångaren till våran nu tråkiga plastdosa, var grann och individuell! Dosan skulle säga något! Och man la stor vikt och tid vid den. Dosor formade som hundar och biblar. Dosor av mässing och dosor med kombinationslås. You name it! Vårt 1800-talsrum är fyllt med unika och roliga dosor. Dem älskar jag att visa. Och jag har uppfattningen att folk även älskar att se dem.

Berätta något du lärt dig om tändstickor som du inte kände till innan!

Att solstickspojken är inspirerad av Tummelisa! Einar Nerman, konstnären bakom Solstickan, använde en illustration han tidigare gjort av Tummelisa och som hans son Tom hade stått modell för. Så blev Tom och Tummelisa till solstickspojken!

Dessutom att få inblick i det gedigna arbete som Solstickan och Stiftelsen Solstickan utfört och fortfarande utför. Att solstickan i sin grund var och är ett projekt som bygger på välgörenhet och goda insatser i samhället - stora som små. Det inspirerar mig.

Vilken av alla doftaromer vi har på museet och som används för att smaksätta livsmedel, däribland tobak, gillar du bäst?

Kaffe! Vanilj! Rom! Whiskey! Ah! Jag kan inte bestämma mig. Jag älskar dofter, och att få möjligheten att kombinera dem är så roligt. Men om jag måste välja en... kardemumma. Kardemumma funkar till allt.

FYRA SNABBA FRÅGOR TILL KATARINA


Katarina, du började på museet i mars 2021. Hur och varför hittade du hit?
Jag har jobbat som journalist och översättare det senaste året och var lite trött på allt ensamarbete hemma vid datorn. En kompis fick syn på en annons som guide och provningsledare på detta mysiga museum och tipsade mig direkt. Jag skickade in min ansökan samma kväll och blev kallad på intervju innan frukostteet var färdigt morgonen efter!

Vilket är ditt favoritföremål på museet?
Det är omöjligt att välja bara ett! Jag gillar våra Toby Jugs – porslinskannor i form av jovialiska suputer av god rondör med snuset i högsta hugg. Men också ett antal dosor ur samlingarna: de sirliga dosorna i rokokostil med voluter och rocailler, de gustavianska dosorna med kungaporträtt, snusdosorna i form av ägarens favorithund och så dosorna vars utformning skvallrar om vad ägaren arbetar med – prästens bibelformade dosa, skomakarens i form av en sko, snickarens i form av en hyvel.

Vem, av alla de historiska personer som berörs här, är din favorit och varför?
Den dosa Axel von Fersen gav till sin kusin finns på museet, och hans liv är ju onekligen rafflande: greve, riksmarskalk, diplomat och drottning Marie Antoinettes gunstling. Inblandningen i att rädda den franska kungafamiljen, deltagandet i det amerikanska frihetskriget och så slutligen lynchningen av honom själv i Gamla stan.

Om du får vara i ett rum på museet vilket och varför?
Den soliga verandan där vi odlar mor Alidas tobaksfrön!